Press "Enter" to skip to content

Kristdemokraternas försök att bli rumsrena

Kristdemokraterna är, när man tänker efter, ett ganska fruktansvärt parti. De rör sig i samma grumligt värdekonservativa vatten som Sverigedemokraterna, värnar om samma såkallade svenska kultur och samma vanvettiga människosyn. SD brukar värja sig och påstå att de inte är rasister. Även om det nu hade varit sant, så är de fortfarande en hoper populistiska nationalister. Kd brukar värja sig och säga att de inte alls är några kristna fanatiker. Även om det nu hade varit sant, så är de fortfarande en hoper värdekonservativa stollar.

Vi snackar om ett parti som år 2008 fortfarande klamrar sig fast vid värderingar som borde kastats ut för decennier sedan. Abortmotstånd, motstånd mot könsneutral lagstiftning, allmänt knepiga föreställningar kring skolans roll, familjens form och så vidare.

Petningen av den djupt sinnessjuke Lennart Sacrédeus slår mig som ett försök att skapa någon form av legitimitet för partiet. Man vill, liksom när Reinfeldt började ljuga om att moderaterna förändrades, vinna en PR-seger och vinna tillbaks sympatisörer från SD.

“Man idiotförklarar hela pertiet”, säger George Holmer, KD:s distriktsordförande på Gotland, till TT. Jag idiotförklarar också hela partiet. Partiet är nämligen en idiot.

Det enda rimliga är att helt frånta alla former av religiösa institutioner all form av myndighetsutövande makt. Ska man viga folk i laglig mening kan man inte vara fördomsfull. Tänk vilket liv det blir när det visar sig att en tjänsteman på migrationsverket ens har en egen politisk åsikt – blotta möjligheten att han skulle eventuellt kunna vara så oprofessionell att han låter denna åsikt inverka på sitt myndighetsutövande är tillräckligt för att man ska vilja sparka honom så hårt i röven att hans barn föds med skor i munnen. Men att en präst däremot ska ha rätt att vägra viga två (eller för den delen flera – lagstiftningen borde göras antalsneutral) människor som älskar varandra, vilket i dagsläget alltså är en myndighetsutövning (inte älskandet alltså, utan vigandet)… Det försvarar vi, under religionslagstiftningens paraply.

Rätten till en egen religion kan inte anses stå högre än människors rätt att inte bli särbehandlade utifrån kön, klass, hudfärg eller något annat liknande attribut. Religionsfriheten är personlig, liksom åsiktsfriheten. Man får tycka vad man vill; det är när man börjar använda detta tyckande till att förtrycka eller särbehandla andra människor man är ute på hal is.

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.