Press "Enter" to skip to content

Brott och straff

Traditionellt sett kan straff för utfört brott delas in i några separata delar:

Hämnden – att offret får sin hämndlystnad och agressivitet tillfredsställd.

Rättvisan – att individen ställs till svars och moraliskt befinns skyldig till sitt brott och tilldöms ett rättvist straff.

Avskräckning – att straffandet av individer tjänar som avskräckning för andra, som då kanske inte begår liknande brott.

Förvaring – att vissa individer är för skruvade och farliga för att kunna löpa fritt.

Nå; lite dekonstruktion:

Hämnden – är känslomässig, offret bör ges psykologhjälp som givetvis ska vara gratis.

Rättvisan – Individen är inte moraliskt ansvarig för sina handlingar, ty varje handling sker ju av en orsak – orsak kommer ju, som bekant, före verkan. Individens varje handling är resultatet av biologisk och sociokulturell programmering, och varje beslut är summan av ens gener och ens inlärning. Vill man hävda annorlunda får man gripa efter själen, och då diskuterar vi inte längre filosofi eller juridik, utan teologi.

Avskräckning – det finns väl för all del vissa meriter i de pavlovianska mekanismerna, men långt mindre än folk tror – det finns inga egentliga forskningsresultat (vad jag vet) som på ett tillförlitligt sätt kopplar samman strängare straff med mindre brottslighet.

Förvaring – medges, vissa människor formas av samhälle och biologi till att svårligen kunna hanteras i ett civiliserat samhälle.

Orsaker till brott är många; men det de alla har gemensamt är att de antingen beror på en rent genetisk rubbning i hjärnan – eller på sociokulturella orsaker, t.ex fattigdom, frustration över maktlöshet, etc. De senare kan svårligen avhjälpas utan en genomgripande förändring av samhället – så länge det finns orättvisor, så länge det finns de på den absoluta bottnen (som begår brott för att få råd med livets nödtorft eller för att få råd med rusmedel som hjälper att glömma den egna situationen), de på den absoluta toppen (som begår brott för att de aldrig fått lära sig att de inte är gudar, att deras handlingar påverkar andra. Kort sagt, girighet och maktfullkomlighet, samt givetvis de mentalsjukdomar som hör till de övre klasserna, t.ex den tomhet som skapas när ens värde enbart mäts i pengar), och de i mitten (som vill vara i toppen, men saknar de socioekonomiska medlen och de intellektuella verktygen, och därför känner frustration) så kommer brott att begås.

De biologiska orsakerna torde rimligen kunna avhjälpas genom mer ingående forskning inom genetiken och selektiv abort eller modifikation av foster med icke önskvärda drag.

Att hävda att det skulle ligga något djupt omoraliskt över att vilja förändra människans förutsättningar rent biologiskt är hemskt vanskligt; är en person som är blödarsjuk mindre värd än andra? Givetvis icke, men betyder det att vi inte ska försöka hindra att andra blir blödarsjuka? Den som är drabbad av HIV är icke heller han (eller hon) mindre värd än friska människor – likväl anser vi att set är en god idé att bekämpa spridningen av sjukdomen.

I den mån brottslighet, och då framförallt olika former av empatistört beteende, är biologiskt betingat så bör man inte se detta som något annat än försök att bota denna smitta, att begränsa dess framfart. Människan behöver inte fortsätta vara det hon varit.

2 Comments

  1. aneqrs aneqrs May 24, 2009

    * En kritik mot “förvarings”-straff är att man i någon mening straffar brottslingen för brott som han skulle ha begått i framtiden. Det handlar inte om det brott som begicks, utan om att skydda sig mot framtida brott. Att straffa någon för framtida handlingar känns lite moraliskt tveksamt…

    * Ett argument mot ingrepp på genetisk nivå är att de karaktärsdrag som sorteras bort kanske en dag skulle vara nödvändiga och önskvärda. Att de skulle vara bättre anpassade i ett annat sammanhang/miljö.

    * Man skulle också kunna kritisera din text för att den inte ser till individen, den enskilda människans aktörsfrihet. Att du bara ser strukturella orsaker till brottslighet. Själv tror jag inte mycket på idén att vi har en fri vilja, så jag håller enbart med dig =)

    Annars blev jag själv mycket inne på samhällstjänst i stället för fängelsestraff efter att jag läste Släpp fångarna loss av Mattias Hagberg, en kritik av fängelset som institution.

  2. krank krank May 25, 2009

    Vad gäller att straffa människor för brott de skulle begå i framtiden: Jag menar ju att straff egentligen inte har något med brottet att göra, just för att jag inte tror på individen. Straffet är mindre en effekt av brottet än det är ett verktyg för att få ett fungerande samhälle. Däremot menar jag att frihetsberövande straff endast borde vara förbehållet de mycket sjuka människorna, som då borde få hjälp av kompetenta psykologer etc att återanpassas in i samhället. I mina ögon är man per definition mentalt störd om man utför våldsbrott…

    Den enskilda människans aktörsfrihet tror jag ju inte alls på; så att “kritisera” min text för att jag inte ser till denna är lite som att jag inte ser till Guds inverkan på brottsligheten…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.