Press "Enter" to skip to content

Antiintellektualismen – att mobba plugghästar

Jag måste säga att en idé jag nog aldrig riktigt kommer att kunna acceptera eller ens förstå är antiintellektualismen. Idén att det skulle vara något dåligt att vara påläst, att ha mer information tillhands när man fattar beslut. Själva grunden är att man misstror människans mentala kapacitet.Det är en idé som är spridd i alla folklager och politiska grupper. Fascister och nazister, kommunister och socialister enas i idén att de intellektuella egentligen inte “vet vad de pratar om”. Kristdemonkraternas Göran Hägglund pratar om “verklighetens folk” – för att man läst och tagit del av mer av verkligheten gör nämligen, tycker Högglund, att man inte längre tillhör “verklighetens folk”. Sverigedemokraterna gör samma tankevurpa när de skiljer på “eliten” och “folket”, där de själva säger sig stå “på folkets sida”. Intressanta uttalanden, borde inte KD och SD ha något fler procent än fyra om det nu är dessa partier som talar “för vanligt folk”? Eller är det bara åtta procent av väljarna som är “vanligt folk”? Består eliten av 92%? I vanlig ordning verkar man inte ha tänkt igenom det här riktigt.

På högstadiet var det ganska vanligt, bland oss ungar, att tycka att det var något dåligt med smarthet. Man ville inte vara en “pluggis”. Jag var ingen pluggis, men jag läste mycket och skaffade mig kanske inte den bildning som skolan just då ville ge mig alla gånger, men däremot en ganska bred allmänbildning och en hel del specialkunskaper jag har nytta av idag. Hur kan kunskap vara dålig? Och växer inte de flesta av oss ifrån att reta folk för att de är pluggisar?

Hägglund växte aldrig ifrån att mobba plugghästar, och nu är han upprörd över att pluggisarna har jobb på kulturredaktioner. Själv jobbar han med att hindra folk som älskar varandra från att gifta sig, om han kan. Det kan han turligt nog inte.

Fast det är inte bara Hägglund; jag såg en snutt ur en dokumentär om något fiskerelaterat miljöarbete. En fiskare återgav kritik de fått, och sedan “men det är bara forskare som tror att det är så”. Jag blev alldeles matt. Vaddå “bara forskare”? Jag vet inte om han insåg vad en forskare är, eller om han riktigt greppat dem vetenskapliga processen.

Överallt finns den, antiintellektualismen. Man ska inte vara intellektuell, man ska inte läsa för mycket. Någonstans finns idén att om man läser för mycket, så tappar man kontakten med verkligheten. Vad som egentligen händer är att man blir av med några av sina fördomar, några av sina förutfattade meningar, några av de saker man gör bara för att man gjort dem förut. De som inte gjort resan förstår det givetvis inte – för dem är det “sanningar” som de “intellektuella” tappat kontakten med.

Det fanns en gång i skolvärlden en ambition om att alla gymnasieelever skulle bli behöriga till högskolan. En lovvärd ambition, jag tror fortfarande att vi kan nå dit. Inte med Björklund, givetvis, han vill ju tvärtom segregera oss i arbetarklass och överklass redan i gymnasiet, och vill inte skjuta till de extra pengar som skulle möjliggöra en sådan satsning. Men jag tror att det skulle gå. Med den rätta politiska viljan. Och utan de som mobbar plugghästar.

8 Comments

  1. Classe Classe September 27, 2009

    Tyvärr måste jag nog göra dig besviken !
    Du passar väldigt bra in på dom där vanliga människorna.

  2. krank krank September 27, 2009

    Uh, what? Läste du ens vad jag skrev? jag klankar inte ner på “vanliga människor”, jag har inget emot “vanliga människro”. Det jag är emot är antiintellektualismen, idén att bildning, vetenskap etc inte skulle vara lika mycket värd som tradition och nedärvda fördomar.

  3. Niklas Niklas October 5, 2009

    Bara en tanke I vissa fall mår människan sämre av för mkt information och det kan aldrig vara bra..

  4. krank krank October 5, 2009

    Niklas: Först och främst är jag mycket skeptisk till att det stämmer, och sedan undrar jag om välbefinnande verkligen är det yttersta slutmålet för all mänsklig verksamhet; tvärtom menar ju jag att lidande ofta är en nödvändig del i den personliga, individuella och samhälleliga utvecklingen.

  5. Cecilia Cecilia October 12, 2009

    Jag kan inte göra något annat än att hålla med om att det finns den attityden; att läsa och berika sig med kunskap är något negativt. Synd. Jag skulle inte byta den kunskap som jag fått på universitetet mot något i hela världen.

  6. Pär-Arne Pär-Arne October 21, 2009

    Jag blir ledsen när bekanta som jag förr tyckte var intelligenta ger upp och väljer den breda (lätta?) vägen i stället för att skaffa kunskap innan dom tar ställning. Men jag blir ännu mer ledsen när dom föraktar andra för deras ståndpunkter och hävdar att dom tappat kontakten, blivit förlästa eller andra konstigheter. Du skriver
    De som inte gjort resan förstår det givetvis inte – för dem är det “sanningar” som de “intellektuella” tappat kontakten med.
    Resan, som du kallar det, innebär ibland ett totalt uppbrott från vänner, bekanta och ibland även familj och släkt så kanske det helt enkelt bara är de starka som orkar. Medans vi övriga jobbar vidare på att nå fram. Eller kanske är det så att det är resan som är målet?

  7. Krank Krank October 21, 2009

    Lärande är givetvis en resa utan slut – men det är en resa i en ständigt positiv riktning. “Kunnskap är mackt” brukade det finnas pins som proklamerade, och det ligger något i det; inte bara bokstavlig, världslig makt utan också makt över jaget, makt över den egna personligheten. Det går inte att “nå fram” eftersom et inte finns något fram att nåt till – men det man rör sig från är värt att frångå.

  8. Ulf Ulf January 9, 2010

    Men störst av allt är

    självbedrägeriet.

    Kanske är det inte förrän man identifierat, ifrågasatt och verkligen vänt upp och ner på sina egna vedertagna “dogmer”, som man intalar sig är sanna, som man faktiskt gör några framsteg som människa.
    Detta apropå något helt annat, antaligen :).

    Vad gäller mobbing av “plugghästar” kan jag avslöja att de som mobbar ofta är avundsjuka. Kanske inte av just den anledningen du kanske tror, men ändå avundsjuka. Det är i alla fall min erfarenhet. Jag tror mig veta att all form av översitteri kommer ur en känsla av underlägsenhet. Paradoxalt, kanske, men ganska logiskt när man tänker till lite. Ett försök att göra sig själv stor genom att förminska den man är avundsjuk på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.