Press "Enter" to skip to content

“Mina pengar”

I liberalers och nyliberalers och andra förespråkare av frisläppt kapitalisms argumentation hörs ganska ofta tal om “mina pengar”. “Mer pengar i plånboken”, “löna sig att arbeta”, alla dessa bygger på grundtanken att “pengar” tillhör “individer”; det är den tanken jag menar när jag pratar om “mina pengar”.

Det föreligger flera tankefel här, som jag ser på saken.

Först och främst tillhör det fysiska pengarna riksbanken. Det var rätt nyligen det blev legalt att elda upp pengar till exempel; jag kan verkligen inte tänka mig att samma personer tycker att “individen äger sina pengar” tycker att “man borde inte få elda upp pengar”. Ägande handlar til syvende og sidst om kontroll; och om jag kontrollerar mina pengar bör jag naturligtvis få göra vad jag vill med dem så länge jag inte dödar eller skadar någon med dem. För mig är det ett tankefel att ha båda dessa åsikter.

Sedan; vad är pengar? De är en abstrakt handelsvara; ett sätt att förenkla byteshandeln människor emellan. De ges det värde vi väljer att ge dem, baserat på hur många av dem det finns – det är inte deras nytta i sig som avgör deras värde, med andra ord. Till skillnad från, till exempel, en dator eller en bil eller en snygg handväska. Pengars värde har inget att göra med myntens estetik eller tyngd, utformning etc. Eller hur?

Av detta följer då att det det inte är de fysiska kontanterna i sig, utan det värde de innehåller, som vi “äger”. Av vår arbetsgivare eller av staten eller av de vi säljer våra saker till på Tradera tilldelas vi en abstrakt mängd “värde” som sedan kan växlas in till mat eller liknande. Pengars abstrakta värde blir ännu tydligare i och med kreditkorten och internetbankernas intåg i vår vardag; jag kan gå flera månader utan att hålla kontanter i handen. Numera har jag bara kontanter i plånboken när jag behöver komma in på en offentlig betaltoalett eller när jag åker upp till Hudiksvall där inte alla butiker tar kontanter.

Nå; om vi accepterar att det vi får av arbetsgivare etc är abstrakta värden, vad är då dessa? Vad kan man använda dem till? Vi väljer vad vi ska lägga “våra” pengar på, och varje val är i grunden en maktutövning. När jag köper ekologiska ägg istället för vanliga, så använder jag min “konsumentmakt” för att pusha för ekologiskt jordbruk; när jag köper ett spel eller en film jag tycker är bra så väljer jag alltså att lägga den makt min arbetsgivare givit mig, i enlighet med det statligt kontrollerade monetära systemet, på att premiera en speltillverkare, en butik och ett distributionssätt som är i enlighet med mina åsikter, mina värderingar och min ideologi. Att spendera “pengar” är alltså att utöva makt; det värde vi fått tilldelade oss av arbetsgivaren är helt enkelt makt.

OK; Nu har jag alltså nått den punkt där pengar är makt, ett ordstäv som kanske känns igen.

Nå; om pengar är makt, och pengar ytterst ägs och kontrolleras av staten, så innebär min tilldelning pengar samma sak som den mängd makt jag tilldelats över samhället, inom det rådande ekonomiska systemet (kapitalismen). Med detta följer att den som har mer pengar också har större makt i samhället, och den som har mindre pengar också har mindre makt. Detta är inte den del av det parlamentariska systemet, där varje person har en röst, utan ett system vid sidan om; ett parallellt maktfördelningssystem som saknar det parlamentariska systemets likformighet.

Om man då säger att detta är bra, så säger man att den som lyckas bli rik – oavsett om det sker genom arv eller genom eget arbete – har förtjänat större rikedom, dvs mer makt över sina medmänniskor. Kapitalismens maktstrukturer blir en självuppfyllande profetia; det meriterande i samhället blir inte att vara en god ledare, utan att ha förmågan att tjäna pengar. Dessa är på intet sätt omöjliga att förena, men de är inte samma sak – och psykopatiskt beteende, där man “låtsas” vara den trevlige ledaren för att manipulera etc, premieras i ett system där den gode ledaren likställs med den ledare som är bäst på att tjäna pengar.

Eftersom jag är en stor anhängare av demokratin så anser jag att makten ska ligga hos folket, inte hos den som lyckats tjäna mest pengar på hög. Att kunna tjäna pengar betyder inte att man blir en bra statsminister.

Pengar är ett mått på tilldelad makt över samhällets resurser; med pengar kan jag styra en liten, liten del av samhället – med mer pengar kan jag styra en större del, köpa saker och göra dem “mina”. Den heliga äganderättens princip.

Jag frågar mig huruvida individens oinskränkta rätt att “äga” och kontrollera samhällsresurser verkligen är kompatibelt med de demokratiska idealen; hur kan man på allvar hävda sig ha en demokratisk stat där folket styr, om vissa i folket styr betydligt mer än andra?

Alla djur är jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra.

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.