Press "Enter" to skip to content

Liten diskussionsskola

En hel del människor tycks missförstå poängen med att diskutera. Gäller inte bara diskussioner förresten, det gäller allting man gör i princip. Vad är det som är så svårt?

Det målinriktade agerandet

Väldigt många går in i en diskussion utan annan tanke än att säga emot, för man blir så upprörd när man läser det andra skrivit. Det är den minst konstruktiva approachen.

En del går in i en diskussion med tanken att vinna diskussionen. Här har man börjat anpassa sitt sätt att argumentera för att det ska passa mottagaren; det är ett bra steg på vägen.

Den mest konstruktiva approachen, i mina ögon, är att se på det långa perspektivet. Att inte bara se målet med den innevarande diskussionen utan även målet med den övergripande handlingsplanen. Diskussionen som del i ett större något. Vad vill jag egentligen?

Det målinriktade agerandet utgår alltså från ett långsiktigt perspektiv, där agerandet i varje diskussion är anpassat till de övergripande målen.

1. Identifiera dina övergripande mål

Det första man bör göra är då att identifiera vilka mål man har. Exempel på mål kan vara valvinst för det parti man hejjar på, eller ännu längre genomförandet av någon form av samhällsförändring, eller uppnåendet av en viss samhällsform. Huvudsaken är att målet identifierat, och att det är större än “vinna den här diskussionen”. Att vinna en diskussion har inget egenvärde.

2. Identifiera möjliga strategier utifrån position och mål.

Frågan blir då: HUR kan jag uppnå det här målet? Vilka vägar finns? Om vi vill att ett visst parti ska vinna valet, så kan vi:

  • Förolämpa motståndarpertierna och deras partiledare.
  • Försöka platta till meningsmotståndare i diskussioner.
  • Framhålla det positiva i den egna ideologin.

Och så vidare. Det finns olika förhållningssätt, olika sätt att agera utifrån det mål man har.

3. Avgör vilken eller vilka strategier som är mest troliga att leda till målet.

Om målet till exempel är att få fler att förstå det positiva i en viss ideologi, så följer att det är ganska dålig psykologi att inleda diskussioner genom att trampa på folks redan existerande åsikter. Tvärtom är det rimliga att framhålla det positiva hos det man vill premiera, och försöka hitta punkter där meningsmotståndare känner att de har något gemensamt med det man tycker. Vädja till existerande åsikter, snarare än att fördöma dem. Det här kräver viss känslomässig mognad; att kunna agera aktivt snarare än bara tomt reagera.

Man får inte folk att ändra åsikt genom att förolämpa dem.

4. Utför.

Nästa gång man finner sig hamna i en diskussion, eller vara på väg in i en, fundera: På vilket sätt hjälper det mitt övergripande mål att jag tar den här diskussionen? Och hur gör jag, realistiskt, för att det här ska bli en konstruktiv diskussion?

Att agera emotionellt är mycket sällan en konstruktiv lösning på övergripande mål. Det är att reducera sig till ett djur, som vrålar när det inte får som det vill, eller utsätts för obehag. Endast med eftertanke och rationellt, målinriktat agerande kan vi i längden uppfylla vår potential.

Detta förutsätter inte ens att din ideologi är rationell i sig; även SD skulle kunna använda sig av den här tekniken. Och det tror jag att de gör. Deras agerande är oerhört beräknat och målinriktat. Det är det de vinner på just nu. Inte genom rationella argument – men genom ett överlag rationellt beteende; de vet precis vilka väljare de kan locka och agerar helt och hållet rationellt med målet att locka dessa.

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.