Press "Enter" to skip to content

Tankar kring SCUM

Det kan väl knappast ha undgått någon att det pratats mycket om Valerie Solanas SCUM-manifest på sista tiden; eller mer exakt Turteaterns uppsättning av manifestet i pjäsform. Jag kan tyvärr säga att en del av reaktionerna varit… tja, inte helt överraskande, men förtvivlat frustrerande likafullt.

Så, jag tänkte dela med mig av mina egna funderingar. Framför allt är det här reaktioner på saker som ifrågasatts, men förhoppningsvis är det läsbart ändå.

Underordning

SCUM-manifestet är resultatet av ett plågat liv. Plågat av sjukdom, och av trauma. Det tycker jag att man bör komma ihåg. Solanas slår ur underläge; visar sin frustration genom en våldsam fantasi. Det gjorde Marquis de Sade också – ni vet, killen som på allvar hade åsikten att alla skulle ha rätten att våldta precis den de ville, på det sätt de ville, och den enda rättighet offret skulle ha var att få göra samma sak tillbaks.

Marquis DeSade ifrågasätts inte på samma vis.

Men nå; grejen är här att Solanas både genom sin könstillhörighet och de fruktansvärda händelser hon varit med om befinner sig i och slår ur ett underläge. Plötsligt har jämställdisterna, ni vet de som tycker att Per Ström är det bästa sedan Caligula kom på DVD, blivit postmodernister. “Amen vaddå underläge? Vem bestämmer vem som är i underläge?” Varpå jag ställer mig frågan huruvida de verkligen är inkapabla att greppa att en sådan sak som ett underläge skulle kunna finnas, liksom på riktigt. Att här hänvisa till att Hitler också tyckte att han var i underläge är riktigt, riktigt smaklöst.

Det finns något sådant som ett underläge; där en person eller en grupp har mer makt över en annan person eller grupp än vice versa. Jag är själv rätt postmodernistisk av mig, men nånstans finns det gränser…

Skolföreställning

Det har gapats massor om att de som sätter upp pjäsen (alternativt “statsfeministerna”) vill “tvinga” svenska skolungdomar, framför allt då killar, att gå och “bli mobbade”. Jag undrar om de som har den åsikten förstår hur en skolföreställning fungerar.

För det första erbjuder teatern skolföreställningar. Det betyder att intresserade skolor/lärare kan boka in sig. Det finns alltså väldigt, väldigt lite tvång inblandat här, vare sig från Turteatern eller från “statsfeminismen”. De enda som möjligen skulle kunna göra tvingandet är alltså enskilda lärare i samråd med skolledning.

Som lärare vet jag att det är ett ganska ordentligt projekt att ta med sig ungdomar på teater. Inget man gör i en handvändning. Hur många kompetenta lärare drar med sig sina barn till kvinnohataren Strindbergs pjäser utan att ha diskuterat saken först? Utan efterarbete? Inte många. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi hört noll och intet från eventuella lärare och skolklasser som valt att utnyttja erbjudandet om skoluppsättning. Jag skulle vilja veta hur det tagits emot; känner sig de killar som sett pjäsen mobbade? Eller är det jämställdister som får bestämma att sagda killar bör, eller ska, känna sig mobbade?

(Jag har själv varit mobbad. På riktigt. Jag blir ganska förbannad av det här oerhört respektlösa sättet att använda ordet.)

Vad jag tycker om manifestet och föreställningen

Jag har inte sett föreställningen, och kommer inte att ha tid att göra det heller. Jag har inte heller haft tid att läsa hela manifestet, tyvärr. MEN: jag sympatiserar inte med de åsikter och värderingar manifestet ger uttryck för. Jag ser det inte som en politisk skrift, utan som ett rop på hjälp. Och jag tycker att det har relevans i och med att det så ofta refereras till av framför allt antifeminister. Det finns en folkbildningstanke här. Jag tycker att amn som feminist BÖR lära manifestet. Eller se det som en föreställning. Varför? För att kunna ta avstånd på ett trovärdigt sätt. För att kunna förklara sig när jämställdisterna börjar påstå att alla feminister tycker som Solanas.

Om jag läser en bok skriven av en mörkhyad som led i sydafrikas Apartheid, och han där uttrycker en önskan om att utöva våld på alla vita, så håller jag inte med honom. Men jag förstår hans situation, var han kommer från. Och jag tycker att hans röst förtjänar att höras.

2 Comments

  1. YouMightSuspectWho YouMightSuspectWho December 17, 2011

    Good thinking! /Mv…

  2. Alex Alex February 6, 2012

    Bra skrivet, vettiga resonemang stöter man sällan på.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.