Press "Enter" to skip to content

Incitamentstrukturer i skolan

En kompis till mig brukar skriva att alla lagstiftare borde vara spelmakare. Med det menar han att om man ska skapa lagar, så bör man ha förmågan att göra en konsekvensanalys och ha koll på incitamentstrukturer.

Incita-vaddå?

Ett incitament är alltså något som uppmuntrar någon att göra något; som belönar ett visst beteende. En incitamentstruktur är då en struktur av incitament.

Inom skolan finns det massvis av incitamentstrukturer. Jag brukar roa mig med att analysera dem.

För lärares del kan vi till exempel ha det här med betygsättning. Incitamentstrukturen ser ut ungefär såhär:

Incitament för att sätta (för) höga betyg:

  • Rektor tycker att man verkar kompetent
  • Eleverna blir nöjda
  • Föräldrarna blir nöjda
  • Många av ens elever tar sig vidare till högre studier

Incitament mot att sätta (för) höga betyg:

  • En del elever föredrar korrekt betygsättning
  • Om man har ett ämne med nationella prov i så klagar skolverket
  • Efter ett par år klagar högskolorna, men det gör de mer i allmänhet (Eleverna kan alltid hävda att de “glömt” allt sedan gymnasiet.
  • Yrkesstoltheten

Det finns sedan få eller inga incitament för oss att sätta för låga betyg.

Det betyder alltså, för den som hänger med, att man som lärare har extremt lite anledning att inte sätta höga betyg. Det är, som en kollega cyniskt uttryckte det, “win-win”. Mycket få klagomål om man sätter höga betyg på alla elever.

Det är en jäkla tur att det ändå finns en sådan yrkesstolthet bland lärarna, men det känns intressant att det nästan inte finns några incitament i strukturen som uppmuntrar till professionalitet. Ingen rektor säger “oj, vilka rättvisa betyg du satt här, flera välförtjänta IG’n”. Vad jag vet, iaf. Det kanske finns sådana rektorer.

Rektorerna har, å sin sida, inga som helst incitament att uppmuntra sina lärare att sätta korrekta betyg i ämnen som saknar nationella prov. Det är en konkurrensfördel att vara en skola där “det går duktiga elever” (dvs där eleverna får höga betyg). Det är inte en konkurrensfördel att vara rättvis.

Vad vill jag ha sagt? Misstror jag lärare och rektorer? Inte alls. Jag är tvärtom väldigt imponerad av lärare och skolledare, för att de trots incitamentstrukturerna sköter sitt jobb och strävar efter att sätta korrekta betyg. Jag älskar att kunna diskutera med mina kollegor om rimliga och rättvisa betyg utifrån förutsättningarna, även om jag såklart tycker att det är tråkigt att sätta låga betyg.

Men det är intressant, det här med incitamentstrukturer. Jag återkommer säkert till ämnet…

2 Comments

  1. Spider Jerusalem Spider Jerusalem November 28, 2011

    Skulle du tycka det vara moraliskt försvarbart att sätta högre betyg på elever som inte förtjänar det för att behålla sitt jobb?
    Är det inte en stor chans att lärare favoriserar ett par elever och omedvetet ger dom högre betyg för dom gillar den eleven och vill att den ska ha bra förutsättningar i livet?

    • Mikael Bergström Mikael Bergström November 28, 2011

      Jag tycker inte att det vore moraliskt försvarbart, nej – men det är ju yrkeshedern som talar, återigen tvärs emot incitamentstrukturen.

      Vad gäller favorisering finns det absolut en risk, även om min erfarenhet är att de flesta lärare klarar av att se nyktert på situationen och gärna ber andra lärare om åsikter om eleven och situationen snarare än att sätta ett fel betyg. Bland lärare finns det ett slags socialt stigma mot att sätta för höga betyg; det är ett slags informell incitamentstruktur. De flesta lärare skiljer på “bra betyg” och “klara sig bra”. Klarar sig bra gör man för att man lärt sig det man behöver, inte för att man fått höga betyg i gymnasiet. Och det, att ha lärt sig saker, tror jag att alla lärare önskar sina elever.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.