Press "Enter" to skip to content

Utgå från de elever vi har

En grej en f.d kollega till mig brukade säga, som jag tycker är väldigt bra, är att vi som lärare måste utgå från de elever vi faktiskt har. Inte de vi haft, inte de vi önskar att vi hade. Många lärare går omkring med nåtslags idealbild, och blir konstant besvikna på elever som inte lever upp till det idealet. “Förr i tiden var minsann alla elever superintresserade och hade perfekt studiemotivation och gjorde alltid som man sa”.

Det ligger mycket i det min gamla kollega sade, tycker jag. Det känns väldigt okonstruktivt att gnälla om att eleverna är lata, att de inte är intresserade, att de inte gör sina läxor… Jag är kanske fyrkantig – eller flummig, svårt att säga – men jag föredrar den rationella approachen:

  1. Vilken är situationen just nu?
  2. Hur vill jag att situationen ska se ut?
  3. Vilka vägar ser jag mellan nuvarande och önskad situation?
  4. Vilken av dessa vägar bedömer jag ha högst chans att lyckas?
  5. Execute.

Om mina elever inte verkar intresserade av det jag håller på med, och mitt mål är att de ska klara kursen, så har jag flera olika strategier. Jag kan skälla, gnata, gnälla, ställa hårdare krav… Är det en fungerande, effektiv strategi? Är det det bästa sättet att spendera mina resurser (tid, energi, etc)?

Kanske. Jag vet inte. Jag tycker att det brukar kännas mer effektivt att försöka lära känna eleverna, förstå varför de inte gör det de “borde”, och sedan försöka anpassa undervisningen efter det. Den personliga kontakten och anpassningen tar massor av tid och ork, men det gör det att klaga också. Det slår mig helt enkelt som en mer effektiv strategi.

Om en elev har hög frånvaro, är det en effektiv lösning att bli förbannad och skälla ut den? Om en elev har dåliga resultat eller verkar ointresserad, är det en effektiv lösning att tycka att den får skylla sig själv?

Det finns givetvis gränser för hur mycket man orkar eller har tid att anstränga sig som lärare – återigen får man diskutera resurshantering. När blir strategin “för dyr”? När kostar den mer än alternativet? Hur mycket är jag beredd att anstränga mig för att nå målet? Man är ju människa också, och har andra mål med sin existens – att ha tid till sig själv och sina egna projekt, att hinna ta hand om sin hälsa, att hinna umgås med kamrater. Och då blir det lite mer komplext, givetvis – man får flera mål, som är olika mycket prioriterade.

Men allt handlar ändå om mål, och vilka vägar vi väljer för att nå de målen.

(Det här är för övrigt en approach till skolan och livet jag brukar försöka ge mina elever också. Min personliga erfarenhet är att allt blir mycket enklare om man eliminerar begrepp som “ansvar”, vems “fel” något är etc, och istället fokuserar på mål och strategier…)

One Comment

  1. Sven-Göran Isaksson Sven-Göran Isaksson December 7, 2011

    Intressant sätt att se på situationen och det känns som att det ligger något i det du säger att arbeta med det vi har här och nu, inte det som var då och där. Ansvar och fel är också två begrepp som kan sätta spärrar för oss oavsett vad vi gör så helt klart ser jag att dina begrepp är bättre att lägga fokus på. Återigen intressant inlägg och följer med glädje vad som sägs och vad du har att berätta.

    /Sven-Göran I

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.