Press "Enter" to skip to content

Relaterat till SCUM: Om hur skolföreställningar fungerar

För ett litet tag sedan diskuterades Valerie Solanas SCUM-manifest flitigt i dags- och kvällstidningar. Och i bloggvärlden såklart. Jag tänker nog inte gå in närmare på manifestet eller pjäsen, eller vad jag tycker om dem, på den här bloggen. En sak förbryllar mig dock som lärare: att så många inte verkar känna till vad “skolföreställning” innebär. Från framför allt kritikerna av pjäsen höjs röster om att våra stackars gymnasiegrabbar ska tvingas se en pjäs där de utmålas som världens avskräde och värda att dödas för sitt kön.

Det finns ett par tankefel där, som jag hoppas kunna räta ut.

När en teatergrupp erbjuder skolföreställningar, så betyder det i praktiken att man erbjuder skolor att komma och se teatern på för dem lämplig tid. Ibland är priset rabatterat, ibland inte (jag har ingen statistik). I nästan samtliga fall är det då inte rektorerna på skolan som tackar ja till erbjudandet: få pjäser är relevanta i alla utbildningar. Istället är det lärare i enskilda ämnen, åtminstone på gymnasienivå, som får reda på erbjudandet och väljer att anta det.

Den lärare som antar erbjudandet och besöker en skolföreställning genomför förberedelser, både praktiska (se till så att alla elever kan transportera sig, kolla så att eleverna kan få ledigt de eventuella lektioner som krockar) och teoretiska (diskutera pjäsens innehåll med eleverna, bygga upp en förförståelse. I det här fallet kanske läsa lite om Valerie Solanas och feminismens historia, lite om de olika feministiska inriktningarna).

Sedan ser man föreställningen.

Sedan diskuterar man den i klassrummet. Och det här är viktigt; efterarbete är centralt när man konsumerar kultur i klassrummet. Har ni någonsin reflekterat över att när ni gick i gymnasiet så var de flesta lärare skeptiska till att se film med er? Och när ni väl fick se film, så var det antingen belöning i slutet av terminen, eller så tvingades ni diskutera och svara på frågor om filmen? Så gör nämligen kompetenta lärare. Om en film är 90 minuter lång så måste den bidra med lika mycket som 90 minuter av annan undervisning hade gjort.

Jämför med böcker; när man “tvingas” läsa böcker i skolan sker alltid också ett arbete runt böckerna. Man förväntas göra analyser, skriva recensioner, och så vidare.

Så: problemet med att anta att “det finns en skolföreställning” är samma sak som “alla gymnasiegrabbar tvingas gå dit utan kontext och bli förolämpade” är att det helt enkelt inte funkar så. Lärare tar beslutet, baserat på kurs och pedagogik, gör förberedelser, har diskussioner.

Några har gjort jämförelsen med Mein Kampf. Om Mein Kampfs sattes upp i pjäsform, utan ironi eller problematisering, och erbjöd skolföreställningar så skulle nog jag tycka att det var helt OK. Jag förutsätter att de lärare som valde att offra undervisningstid för att se pjäsen skulle bemöda sig om att ge eleverna en kontext och problematisering utanför pjäsen.

Så: även om man anser att Valerie Solanas var den värsta människan någonsin och även om man anser att SCUM-manifestet är den värsta texten någonsin så finns det ingen anledning att uppröras över att det från teatergruppens sida erbjuds skolföreställningar. Rikta kritiken mot de lärare som utan kringarbete eller reflektion offrar undervisningstid för att ta med sina elever för att se den.

16 Comments

  1. Anonymous Anonymous December 17, 2011

    Extremanalogin till Mein Kampf:
    Hade du inte reagerat om nynazister satte upp Mein Kampf som skolpjäs, samtidigt som Stockholms Stad gick ut att sa att det var en lämplig skolpjäs utan att någon från media hade reagerat på det? Hade du inte tyckt det var lite märkligt och att den rasistisk diskussionen hade gått en smula för långt då? Även fast i slutändan ingen lärare bestämde sig för att deras klass skulle gå på den (vilket jag har förstått är fallet med SCUM). Jag skulle gissa att du hade reagerat då iaf? 🙂

    Nu var extremexemplet ovan bara för att du skulle förstå varför folk som tror att feminismen is the bad shit reagerar på magkänsla. Sedan kan jag tycka personligen att försöka reflektera runt SCUM är ju som att försöka reflektera runt American Psycho. Huvudpersonen var en störd idiot som inte borde fötts, end of story liksom. Vad skall reflekteras? Mäns överordning mot kvinnor – välj Egalias Döttrar eller 1000-tals andra verk som är bättre och som inte sätter pojkar i en försvarsposition t.o.m. innan pjäsen har börjat.

    • Mikael Bergström Mikael Bergström December 17, 2011

      Faktum är att jag tycker att även Mein Kampf skulle vara en bra skolpjäs. Oavsett vem som sätter upp den. Eftersom jag som lärare skulle se det stora värdet i att ha en sådan pjäs som utgångspunkt för diskussioner i klassrummet. Snacka om provocerande material! Jag skulle ha engagerade och aktiva elever i flera veckor. Målet med att gå på skolpjäs är nämligen inte att ersätta läraren ett par timmar, utan på samma sätt som man ibland läser böcker som propagerar för extrema åsikter: För att ha material och underlag att utgå från.

      Alltså; jag tycker inte att ditt exempel är särdeles extremt. Snarare belysande. Jag drog ju själv i stort sett exakt samma exempel… Jag håller med om liknelsen med American Psycho som jag tycker är en mycket bra grund för just diskussion – man kan diskutera VARFÖR personen blev en “störd idiot”, till exempel. Upprörda känslor kan omvandlas till konstruktiva diskussioner i klassrummet.

      Jag var hemskt nära att ställa mig i ren försvarsposition här och börja räkna upp pjäser och böcker som – i lägre grad än SCUm naturligtvis men ändå – ger mycket god anledning för tjejer att gå i försvarsställning – utan att det reageras det minsta lilla. Men jag ska nog låta bli.

      • Anonymous Anonymous December 19, 2011

        Brett Easton Ellis är min favoritförfattare, och egentligen borde jag väl fanboy-försvara honom, men jag har svårt att se att han har någon större mening i någon av sina böcker förutom möjligtvis hans hat mot yuppies. Min jämförelse är lite kass faktiskt därför att Solanas livshistoria är imho intressant och kan iaf ge en bakgrund till SCUM (aldrig försvara den). Patrick Batemans livshistoria vet man inte så mycket om mer än lite från Rules of Atraction och Glamorama, han är mest en sjukt störd sadist by nature typ. Vad skall man diskutera – bästa mordvapnet mot en prostituerad? 🙂

        Jag kan väl säga så mycket som att jag faktiskt inte hade brytt mig särskilt mycket om mina ungar gick och såg SCUM (eller iaf inte på gymnasiet). Hade deras lärare däremot låtit dem se Mein Kampf uppsatt av nynazister så hade jag garanterat gjort allt i min kraft för att få den läraren sparkad. Och då anser jag mig ändå vara liberalare än de flesta, tydligen inte än dig 🙂

        • Mikael Bergström Mikael Bergström December 19, 2011

          Jag tänker välja att ta “liberal” som den komplimang jag antar (?) att det var menat som. den liberala, eller nyliberala, ideologin är ju annars inget jag anfäktar det allra minsta.

  2. Linus Pamp Linus Pamp December 18, 2011

    Jag tycker, under vissa förutsättningar, om att diskutera kontroversiella ämnen. Ämnen som jag under andra omständigheter skulle undvika och ämnen som jag vet att det finns många människor som inte skulle ta i med tång om dom kunde hjälpa det, för att det får dem att må dåligt.

    Säg att jag får för mig att arrangera grupper där dessa ämnen grafiskt tas upp. Skulle jag försöka att marknadsföra mig till skolungdomar? Om jag tar ansvar för de verk jag utför bör jag rimligtvis göra en konsekvensanalys:
    Om jag marknadsför mig till skolor så kan en lärare som gillar konceptet göra det till en del av dennes undervisning, om det är relevant.
    Har eleverna något alternativ? Möjlighet att göra extra uppgifter eller annan kompensation för att de avstår? Jag vet inte om det finns lagar o regler som ser till det, men även om det gör det så finns det alla sociala konsekvenser som t.ex. grupptryck. Jag kan med andra ord inte utesluta att unga riskerar utsättas för traumatiska upplevelser.

    Kortfattat skulle jag komma fram till att mitt material är riskabelt och att det därmed e min förbannade skyldighet att göra mitt bästa att skydda folk i utsatt position. Därmed skulle jag INTE marknadsföra mig till skolor, utan enbart till individer eller organisationer med frivilligt medlemskap.

    Det går självklart att rationalisera sina ageranden genom att skylla på lärare (vilket många redan gör, tragiskt ofta i dagens samhälle) och att de hade kunnat förhindra detta. Jag anser dock inte att hela bördan ligger där utan att jag som arrangör också har ett ansvar.

    • Mikael Bergström Mikael Bergström December 18, 2011

      Möjlighet att göra extrauppgifter etc. är upp till varje lärare. Själv menar jag att elever på många sätt är inkapabla att bedöma huruvida de borde eller inte borde se en viss pjäs, huruvida de skulle få ut något eller inte – framför allt på förhand.
      Exempel: Om det ena alternativet är “ledighet” med “extrauppgifter” så kommer flertalet att välja detta. Och då kan det vara vilken pjäs som helst; innehållet i pjäsen är irrelevant för elevers ständiga önskan och drift att slippa göra skolrelaterade saker. Jag önskar ibland att det inte var så, men som jag skrev i ett blogginlägg lite tidigare måste vi som lärare utgå från de elever vi har.

      Sedan tycker jag att det ganska så helt och hållet saknas tecken eller indikationer på att den här föreställningen skulle riskera att “traumatisera” skolbarn. Göra en del av dem förbannade – absolut. Men det är inte att traumatisera.

      Jag skyller inte på lärare. Jag säger att det för mig som lärare är oerhört BRA att ha möjligheten att tillsammans med elever kunna se även pjäser om kontroversiella ämnen som del av undervisningen. Alternativet är att göra det omöjligt för lärare som ser goda pedagogiska poänger i teaterbesök att se något annat än lättsamma komedier. Skolföreställningar är nämligen det enda alternativet som finns i det här sammanhanget; teater på kvällstid är mycket svårt att få till.

      • Linus Pamp Linus Pamp December 18, 2011

        Att bli förbannad är en försvarsmekanism, psykist trauma är en skada som skett pga bristande försvarsmekanismer. Ett stimuli som gör en person förbannad kan göra en annan person traumatiserad.

        Det finns pjäser som strävar efter att vara helt okontroversiella och dessa håller jag med om att de allt som oftast är lättsamma komedier. Det finns kanske dom som trots det har poänger värda att lyfta fram inom ramen av undervisning, men jag kan överhuvudtaget inte komma på något exempel.

        Sen finns det föreställningar som berör ämnen som tvångseutanasi, pedofili m.fl. där det stora flertalet elever (och vuxna människor) känner sig illa berörda vid grafisk exponering. Jag anser att det är direkt oansvarigt att utsätta stora grupper av människor som saknar möjlighet att välja att avstå ifrån detta.

        Därimellan finns en gråskala. Är det inte rimligt att man gör en avvägning i hur öppet man exponerar relativt hur kontroversiellt det är (om vi för enkelhetens skull antar att det finns en stark korrelation mellan kontrovers och hur många som mår dåligt)?

        Det skall kanske förtydligas att jag inte alls tycker att kontroversiella ämnen borde förbjudas, men att jag tycker det är rimligt att ge folk skit när de hanterar riskfyllt material utan tillräcklig försiktighet.

        • Mikael Bergström Mikael Bergström December 18, 2011

          Ja – och det är en bedömning jag anser att LÄRAREN bör göra. Och måste ha utrymme att göra. Och jag tänker inte för en sekund gå med på att det skulle finnas en rak koppling av något slag alls mellan saker som gör folk arga eller för dem att må dåligt.

  3. David David December 18, 2011

    Visst kan man erbjuda i stort sett alla olika slags pjäser som skolpjäser och diskutera utgående från olika infallsvinklar.

    Dock behöver du vara medveten om hur det förhåller sig med just Turteaterns erbjudande till skolorna. Till att börja med ville de använda pjäsen för att diskutera könsroller i samhället. De gick ut med att de hade material för diskussion efter pjäsen samt material för diskussion i klassrummet, dvs ett gediget arbetsmaterial som man kunde jobba vidare med.

    För det första så utgår de från en radikalfeministisk syn på hur det ser ut, att vi har ett patriarkat där kvinnor är i underläge och där allt kan förklaras med könsmaktordningen. Detta ska då användas i diskussionen efteråt; först får killarna under pjäsen höra att de borde utrotas, sen får de reda på varför under diskussionen efteråt.

    För det andra så hade de inte tillstymmelsen till något skolmaterial tillgängligt; det enda som fanns var några hastigt hoprafsade frågor på ett papper, frågor som man inte ens med bästa vilja i världen kan kalla för skolmaterial. De var heller inte villiga att få andra infallsvinklar på sina få frågor och diskussionen än sina egna, dvs utgående från en radikalfeministisk teoribildning.

    Sätt nu in det i sitt sammanhang där en feministisk lärare tar med sin klass på denna skolföreställning och försök förstå vad det är som jag (och många andra) har protesterat mot och som ledde till att jag satte upp en protestaktion på facebook.

    För din informations skull så genomförde vi en dialog i samtalsform med representanter för Turteatern där vi filmade allt; ovanstående punkter framkommer väldigt tydligt så det är inget jag hittar på.

    Byt nu ut ovanstående mot Breiviks manifest där högerextremister sätter upp en pjäs baserat på manifestet, sätter ihop ett “skolmaterial” med frågor som följer i samma anda som själva manifestet och sedan att en lärare som är medlem i nationaldemokraterna tar med sin klass för att se detta i syfte att diskutera invandring och islam. Är det ok?

    Mvh
    /David, Moderatmännen

    • Mikael Bergström Mikael Bergström December 18, 2011

      För det första håller jag inte med dig om “radikalfeminismen”; man behöver absolut inte tycka att män bör utrotas bara för att man menar att vi har ett patriarkalt samhälle som i allmänhet gynnar män mer än det gynnar kvinnor. “sedan får de reda på varför” har jag därför lite svårt att ta på allvar.

      För det andra vidhåller jag att alldeles oavsett teaterns arbetssätt så kvarstår faktum: Det är läraren som tar det pedagogiska ansvaret och det pedagogiskt beslutet att gå eller inte gå på teatern.

      Jag ser inget större problem med att en feministisk lärare går på en sådan här föreställning; de allra flesta feminister håller inte med om SCUM-manifestet det allra minsta. Om vi däremot skulle ha en kraftigt bokstavligen manshatande “feminist”lärare som genomförde det hela helt oreflekterat så skulle vi ha problem; men en sådan lärare innebär, liksom öppet extremt antifeministiska eller öppet extremt nationalistiska lärare, problem alldeles oavsett den här pjäsen. En vanlig feministlärare är minst lika kapabel att problematisera pjäsen som en antifeminist är. Eller menar du att man måste vara antifeminist för att kunna undervisa om feminismen eller dess historia?

      Jag tänker inte ens låtsas som att jag tycker att jämförelsen med Breivik är något annat än ytterst smakös, för att inte tala om att du just jämställde mig och alla andra “vanliga” feminister med nationaldemokraterna. Du menar alltså på allvar att det är lika illa att anse att det finns ett ojämlikt system som individer formas inom, och att de könsroller individer socialiseras in i – manliga som kvinnliga – är skadliga – är lika illa som att tro att den vita rasen är överlägsen och att alla andra borde utrotas?

      Det är inte direkt någon hög nivå du lägger dig på diskussionsmässigt, får jag väl isåfall säga.

      Men; förutsatt att den här hypotetiske nationaldemokrat klarar av att i klassen undvika att propagera, och istället genomföra en bra problematisering, så ser jag inte större problem med det än om en moderatlärare skulle gå och se en pjäs som hyllade individualismen.

      • David David December 19, 2011

        Mikael, kan vi försöka hålla oss till en bra diskussionsnivå och följa i Hannahs fotspår? Om jag skrivit något som du uppfattar som tokigt så be om förtydligande. Det gynnar ingen att du drar upp halmgubbar, så snälla undvik dessa. Ditt första stycke är ett praktexempel på halmgubbe.

        Jag är fullt medveten om att det finns människor som tror att vi lever i ett patriarkalt samhälle som gynnar män. Dock kan jag inte hålla med om detta av den enkla anledningen att bevis för könsmaktordningens existens saknas och att den har vederlagts ett antal gånger. Jag är också medveten om att vi har olika för- och nackdelar i samhället och att vissa av dessa kan vara könsbundna och andra baserade på annat.

        Att du har svårt för att ta det på allvar kan vara baserat på att du inte har sett de frågeställningar som Turteatern har och som ska användas i diskussionen efter pjäsen. Istället för att försöka nedvärdera det jag vet om vilka frågor som ställs så skulle du kunna följa i Hannahs fotspår och vara något mer öppen.

        Jag förstår att du anser att läraren har ansvaret, men du har inte svarat på min fråga om det skulle vara ok att göra motsvarande baserat på Breiviks manifest. Anledningen till att jag drar upp Breiviks manifest är mycket enkel; likhterna mellan två trasiga människor som tycker sig se stora brister i samhället och som skriver varsitt hatmanifest samt agerar baserat på att via våldshandlingar sprida sitt budskap är slående. Skillnaderna är att Breivik mördade ett antal människor där Solanas försökte mörda tre män och att SCUM-manifestet hyllas som en feministisk skrift.

        Synd att du även i ditt näst sista stycke bygger halmgubbar istället för att besvara en fullt relevant fråga. Jag trodde i min enfald att du med tanke på vad du skrivit hos Hannah var öppen för olika infallsvinklar och diskussion men det jag dessvärre ser är samma mönster som så många gånger upprepas där halmgubbar och andra argumentationsfel staplas på hög.

        Hur kan man komma vidare istället? Fundera på det. Ta lärdom av Hannah, jag respekterar verkligen hennes nyfunna inställning och hoppas att många andra kan följa i hennes fotspår (inklusive jag själv även om jag har en del fel och brister att jobba med).

        /David, Moderatmännen

        • Mikael Bergström Mikael Bergström December 19, 2011

          Om du kunde låta bli att likställa feminister med nazister framöver så tror jag att diskussionen skulle vinna mycket på det. jag menar, jag finner den liberala ideologin och individualismen som moderaterna utgår från ganska vedervärdig, men jag brukar försöka undvika att jämställa den med nazism åtminstone.

          Vad gäller Breivik tycker jag absolut att en pjäs baserad på hans manifest skulle kunna vara intressant, av ungefär samma anledningar. Och jag anser helt klart att det även där är lärarens uppgift att problematisera.

          Problemet med extremistiska lärare, oavsett om de är moderater, sverigedemokrater, socialister eller feminister är egentligen konstant; en lärare som inte klarar av att visa upp även alternativa åsikter i klassrummet är ett problem, oavsett om det är individualism eller kollektivism, feminism eller antifeminism läraren lär ut. Jag är själv lärare med vad av många uppfattas som “extrema” åsikter (även om jag givetvis inte uppfattar dem så själv), men jag tycker inte själv och har inte hört från någon annan (elev, kollega, chef) som hört något annat än att jag är kapabel att ändå visa upp en mogen och balanserad bild i de fall där politik eller politiska frågeställningar dyker upp.

          Klart jag ser ett problem om en s.k “manshatarfeminist” helt oreflekterat skulle gå med sin klass på SCUM och sedan inte problematisera, men jag skulle se exakt samma problem oavsett vilken åsikt verket för fram och oavsett lärarens politiska åskådning.

          Själv ser jag för övrigt könsrollerna som destruktiva för båda könen; de formar oss, och skapar mycket ångest hos båda könen. Att jag sedan anser att de skapar något större problem för kvinnor än för män betyder på intet sätt att jag t.ex tycker att det är bra att killar är överrepresenterade i våldsstatistiken eller bland samhällets utslagna, eller att jag behjublar till exempel den ojämlika lagstiftningen som tycks bygga på idén om mannen som automatiskt icke-omhändertagande.

          Svar nog?

          • David David December 19, 2011

            Tack för att du svarar på ett bra sätt, även om jag inte håller med om en del av det du skriver.

            Jag har inte likställt feminister med nazister, jag har försökt sätta in ett annat hatmanifest i ett sammanhang så att innebörden av skolföreställningen som Turteatern erbjuder kan belysas.

            Skulle du tycka att det var ok att framföra Breiviks manifest med samma förutsättnngar (separera en gymnasieklass i svenskar och invandrare där svenskarna behandlas bra och invandrarna hånas och förnedras samt får höra att de skulle göra bäst i att självmant gå till självmordskliniker)?

            Vad gäller lärare som inte kan vara neutrala och visa upp olika sidor så finns det gott om dessa. Dessvärre har jag från alltför många unga fått höra om just väldigt vinklad undervisning och att ideologin lyser igenom kraftigt hos många lärare idag.

            Visst finns det problem med olika delar av de könsroller som existerar; dock borde du vara medveten om att könet inte är en social konstruktion och att vi påverkas av både vår biologi och vår omvärld. Att försöka radera ut könsroller är inte genomförbart, att däremot acceptera olikheter och att även pojkar ska få framföra sina känslor när de blir kränkta torde vara självklart. Själv har jag inte haft några problem med att gå utanför ramarna (dock kan jag erkänna att jag inte klär i ljusblå klänning) för att jag är trygg i min könsidentitet (vilket är ett begrepp som jag inte har sett användas i den svenska debatten).

            Mvh
            /David, Moderatmännen

          • Mikael Bergström Mikael Bergström December 19, 2011

            Okej: 1) jag har redan svarat på breivikmanifestfrågan. Jag upplever inte att frågan ändrats tillräckligt mycket för att motivera ett nytt svar.

            2) Jag tycker inte att lärare ska, eller kan vara, neutrala. Jag har skrivit ett blogginlägg om exakt precis det här: http://www.denlyckligelararen.se/?p=43 . Jag misstror mer lärare som försöker dölja sin ideologi; den tittar ju ändå alltid fram, fast eventuellt förklädd till neutralitet. Då föredrar jag själv helt klart lärare som har åsikter, men som kan visa upp motbilder och även s a s kritisera sina egna åsikter etc. Dvs, man har åsikter men är ödmjuk inför dem.

            3) Biologisk plus social programmering är, brukar jag mena, individens hela summa. Jag tror däremot inte att några betydande delar av skillnaderna mellan hur män resp. kvinnor beter sig beror på biologin. Könsroller, i feministisk bemärkelse, är ju just genus; det sociala könet, inte det biologiska. De sociala könsrollerna är de jag uppfattar som skadliga. Jag tänker inte direkt börja kräva att alla män skaffar sig en livmoder, så att säga. Däremot kommer jag nog att fortsätta bli illa berörd av t.ex både de uppenbara “drömuppfyllelse/idealmännen” i media och av de likaledes uppenbara “sexdocka/runkobjektkvinnorna”. Jag är helt enkelt inte bekväm varken i att båda bilderna till stor del riktar sig till män, den idealbild av mannen som uppvisas eller den bild av kvinnan som uppvisas.

            Till exempel.

            Det finns för övrigt en hel del debatt om könsidentitet, transgender och liknande i sverige. Kanske bara inte där du varit?

            Jag ser helt enkelt inget egentligt värde i de memplex som är dagens könsroller. Jag ser inte på vilket sätt de utvecklar oss som människor, ger oss verklig trygghet, eller överhuvudtaget bidrar till att vi får växa som art och för all del på “individ”-nivå.

  4. Mikael Bergström Mikael Bergström December 18, 2011

    Jag vill förresten passa på att nämna en sak: Jag förstår absolut kritiken mot SCUM-pjäsen. Att jag förstår kritiken betyder inte att jag håller med om den, eller att jag tycker att den utgår från helt sunda grundvärderingar och grundantaganden.

    Men alldeles oavsett vad man anser om SCUM-manifestet så finns det en poäng i att ge lärare, som tycker att ett besök vore pedagogiskt gynnsamt, möjligheten att se pjäsen.

    • Mikael Bergström Mikael Bergström December 19, 2011

      Det blev en hel del diskussion, det här. mer än jag riktigt tänkt mig. Tanken jag hade med den här bloggen var ju inte alls att den skulle vara politisk… Jag hade från början tvärtom tänkt hålla mig ifrån alla politiska ställningstaganden. Jag hade egentligen, med det här inlägget, helt enkelt tänkt försöka reda ut vad som i mina ögon verkade vara ett missförstånd angående hur skolföreställningar fungerar. Jag får försöka bättra mig framöver, och skriva mer ickepolitiskt =) Det är ju ingen jäkla anarkist/feministblogg det här.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.