Press "Enter" to skip to content

Arbeta i projekt

Jag tror mycket på att jobba i större projekt snarare än att bara snöa in på småuppgifter. Det är lätt hänt att man “snuttifierar” undervisningen, delar upp de kompetenser eleverna ska tillägna sig i så små delar att varje lektion kan innehålla ganska många element som inte nödvändigtvis hänger ihop – och som måste förberedas och kanske även rättas individuellt.

Givetvis behövs en del sådana småuppgifter också, framför allt i början. När man ska lära sig programmera fungerar det dåligt om man redan från början ska jobba i projekt. Men ganska snart, när den absoluta grunden är lagd, så rör jag mig gärna mot större projekt. Jag tänkte ge en liten steg-för-steg-instruktion för hur jag brukar planera sådana uppgifter:

  1. Projektets grund. Ska eleverna göra en film, en multimediapresentation, en relationsdatabas åt jultomten, eller ett hänga gubbe-datorspel?
  2. Fundera på åtminstone en ungefärlig tidsram för projektet. Ska det ta en vecka, en månad, flera månader? Räkna lektionerna på schemat.
  3. Fundera på vilken projektets grund är. Vad är det allra minsta som kan göras? Vad ska eleverna ha gjort för att ha visat något slags lägstanivå, oavsett om den heter G eller E? Vilka kompetenser måste de ha visat, och vad innebär det i projektet? Det här ser såklart olika ut från projekt till projekt. Exempel:
    • Film: Filmen har en protagonist och en antagonist. Filmen blir färdigklippt. Det finns ett manus.
    • Multimediapresentation: Navigeringen går att använda, man “fastnar” inte på någon sida utan att kunna ta sig tillbaks. All relevant information finns med. Eventuell text är läsbar.
    • Hänga gubbe: Spelet slumpar ett ord. Spelaren får gissa på bokstäver. Rättgissade bokstäver skrivs upp på rätt plats i det dolda framslumpade ordet. När alla bokstäver gissats rätt vinner man. Gissar man fel för många gånger förlorar man.
  4. Fundera på hur projektet kan expandera. Målet här är att det ska finnas en grundstomme som är “det allra minsta”, och sedan ska uppgiften kunna växa beroende på hur lätt eleverna har att ta till sig och genomföra projektets delar. De flesta kreativa projekt kan i princip varieras och expanderas hur långt som helst. Exempel:
    • Film: Snygga effekter, noga uttänkt dramatisk kurva, välgenomförd klippteknik, använda Campbells hjälteresa, manus på engelska eller annat språk som inte är modersmålet, distribuera filmen på youtube eller vimeo, licensfrågor (creative commons eller vanlig copyright), spridning via sociala medier.
    • Multimediapresentation: Snygga övergångar, snygg och genomtänkt typografi, välredigerade filmsnuttar, inläsning av texten för hörselskadade, val av färger som passar ämnet och samtidigt bidrar till läsbarhet och upplevelse, bakgrundsmusik och ljudeffekter som passar.
    • Hänga gubbe: Grafiskt interface för att skriva in bokstäver, en bild på den hängda gubben som förändras medan man spelar, en highscorelista som kommer ihåg de som klarat spelet bäst, möjligheten att spela flera spelare över nätverk, ljudeffekter och bakgrundsmusik.
  5. Skriv ner ovanstående i form av kriterier för de olika betygstegen. Visa tydligt vilka kompetenser som kommer att bedömas. Elever uppskattar tydlighet.
  6. Kolla vilka grundkunskaper som krävs för att uppnå miniminvån, och se till så att det finns sätt för eleverna att tollgodogöra sig dessa kunskaper (föreläsningar, nedskrivna instruktioner etc).

Tanken här nu är att detta ska leda till en total individualisering av undervisningen. Varje elev ska finna en utmaning som är anpassad efter just den eleven – de mindre duktiga eleverna ska utmanas på sin nivå, och de duktigare eleverna ska utmanas på sin. Vilken pedagog var det nu som pratade om just det? Att möta eleven där den befinner sig?

Nå; den här sortens projekt, när de fungerar, innebär att man sätter igång klassen, men sedan mest behöver agera vägledare snarare än barnvakt. Det blir väldigt lite rättning och förberedelse medan projektet genomförs. Och om mallen ovan gjorts tillräckligt tydlig blir även rättningen ganska enkel; för vi ändrar givetvis inte på betygskriterierna när projektet väl dragit igång. Jag tycker inte att det är OK att som lärare ändra reglerna i efterhand “för att det tydligen var för lätt” när det visar sig att många elever uppnått MVG.

Jag har också en skissartad mall jag brukar utgå från i de flesta projekt. Den är baserad på det gamla betygssystemet med IG-MVG, så jag kommer att behöva jopbba med den för att få allt att stämma med det nya systemet.

  • G: Den absoluta, minimala grunden. Saker och ting fungerar, ganska nätt och jämnt. Hit kan man nå med ren utantillärning och med rätt mycket hjälp från lärarhåll.
  • VG: Eleven bemästrar kunskaperna och kan improvisera en aning, hitta egna lösningar. Kunskapen är internaliserad och eleven kan diskutera kring sina lösningar och motivera valen som gjorts.
  • MVG: Eleven har gått “above and beyond” och utforskat ytterligare områden som egentligen inte ingick i projektet men som stärker slutprodukten. Eleven har total förståelse och kan både intuitivt och rationellt fatta rimliga beslut i sitt arbete.

Ungefär, något i den stilen. Det varierar givetvis mellan projekt, mellan kurser och mellan elevgrupper, men det är en utgångspunkt som fungerat ganska bra hittills.

Det hela kräver också att läraren vet hur projekt fungerar, hur man får elever att planera och genomföra projekt. Mer om den delen framöver…

2 Comments

  1. Sven-Göran Isaksson Sven-Göran Isaksson December 19, 2011

    Intressant detta med att arbeta i projekt måste jag säga. Delvis tror jag att dess sällsynthet kan ligga i att lärare blir skrämda av att arbetsområdet kan bli så stort att en tappar fokus på vad det är en ska uppnå, men samtidigt så ger projekt ett bra redskap då det kommer till att arbeta utifrån formativt lärande kan jag tro. En sak som jag slogs av är dock att de exempel du radade upp även kan fungera bra som ämnesövergripande projekt. Du nämner t.ex detta med engelskt filmmanus något som förmodligen kan underlättas och skapa bra öppning för samarbete med engelska kurserna liksom ett svenskt manus säkerligen kan skapa en lucka för samarbete med svenska kurserna. Nackdelen här blir dock att samarbetet kan komma att kväva självständigheten då samarbete med andra ämnen kan komma att lägga en viss ram för eleven inom vilken denne måste arbeta. Trevligt att se hur du arbetar dock och intressant att höra något positivt om projektarbeten.

    • Mikael Bergström Mikael Bergström December 19, 2011

      Jag håller med på alla punkter vad gäller ämnesövergripande; det vore helt fantastiskt bra men samtidigt brukar de flesta kurser ha sin plan färdig – ska man på ett enkelt sätt få in samarbete med engelskan måste man i princip presentera projektet medan engelskämnets lärare planerar. Så lång framförhållning brukar inte jag ha att jag i augusti kan säga att “i februari har jag ett litet projekt som…” Jag är inte så mycket för det här med terminsplaneringar, föredrar att köra lite på känsla och låta projekt och planering i ganska hög grad bero på eleverna, hur snabbt de rör sig framåt, vilka kunskaper de redan har, och så vidare.

      Däremot utesluter jag inte att det finns engelsklärare som jobbar som mig; är båda lite spontana sådär så borde det ju kunna fungera ganska bra. helt idealiskt vore ju om man kunde hitta en lärare som faktiskt är intresserad av att t.ex göra film, eller datorspel, eller vad det nu rör sig om. Någon att faktiskt bolla med, snarare än att bara lägga ut en del av undervisningen på…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.