Press "Enter" to skip to content

Nationella prov – fler och betygsgrundande?

Jag hamnade i diskussion häromdagen med ett par personer som ville ha nationella prov i fler ämnen, att de skulle rättas centralt och vara betygsgrundande. Detta, menade de, skulle öka “rättvisan”.

Såhär tänker jag: Nationella, betygsgrundande prov kommer att öka likvärdigheten, som ju är en form av rättvisa. Nackdelen blir att en hel del djupare och mer avancerade kunskaper blir svåra att betygsätta; de flesta lärare håller med mig om att provformen knappast är idealisk för alla moment i alla kurser. Det fungerar säkerligen fint i en del kurser, men inte i alla. I mina ögon skulle med andra ord nationella prov i t.ex. multimedia eller programmering innebära att väldigt mycket kunskap, som jag tycker är viktig och som ligger i linje med skolverkets riktlinjer och kursplaner, inte skulle kunna komma fram ordentligt. För att inte tala om de elever som av någon anledning presterar sämre på prov än i klassrummet. Det finns många anledningar till varför jag och andra brukar förorda fortlöpande examination under kursernas gång. Måhända leder det inte till absolut likvärdighet, men det betyder att vi kan bejaka elevernas utveckling på ett annat sätt.

Ur rent egoistiskt perspektiv skulle jag inte ha något emot nationella prov. Om de skapades och rättades av någon annan, och innebar att jag slapp sitta och göra bedömningar? Bring it on. Jag kan göra bedömningar, men det är helt klart den tråkigaste delen av mitt jobb. Jag tror inte att proven skulle öka elevernas kunskaper eller främja deras utveckling, så för eleverna tror jag att det hela skulle vara en förlustaffär. Men för mig skulle det inte vara det. Utom då att jag känner medkänsla för eleverna och gärna vill maximera deras kunskapsutveckling.

Jag älskar att vara lärare. Jag älskar mina elever. Men jag älskar inte att sätta betyg.

PS: Det konstigaste argumentet jag hörde: att det var “orättvist” att sätta betyg på förmågan att diskutera, göra motiverade val och så vidare för att det var “medfödda egenskaper”. Och sådana skulle man inte “belöna”. DS.

5 Comments

  1. Linus Pamp Linus Pamp June 10, 2012

    Jag tror att många håller med om ett värdet av likvärdighet i betyg samt svårigheten i att examinera godtyckliga ämnen med nationella prov. Själv brukar jag föreslå följande kompromiss som utgångspunkt:

    Behåll lokal betygssättning i många ämnen (särskillt de periferala) och ha enbart nationella prov för vissa ämnen (“kärnämnen”?).
    Endast betyg i ämnen med nationella prov används för att söka vidare. Bör sägas att jag avser i första hand gymnasieämnen, även om det kanske går att göra något liknande för grundskolan.

    Risken (eller en av riskerna) med detta är givetvis att ämnen som hamnar utanför de nationella proven ses som “mindre värda” (vilket dock kanske inte är nödvändigtvis dåligt?) och att dessa ämnen riskeras försummas av eleverna. Om dessa ämnen inte är obiligatoriska men självvalda, tror jag att denna risk minskar. När jag gick gymnasiet så kunde man nästan helt strunta i Idrott och Hälsa eftersom den inte nödvändigtvis räknades med i betyget, men trots detta så upplevde jag det som ett rätt populärt ämne.

    Vad viktigare är, så tycker jag att en föreslagen uppdelning löser flera problem jag uppfattar som stora.
    Exempel: att olika skolor/lärare har olika hårda krav på betygsnivåer i olika ämnen, att elever väljer “lätta” ämnen över “svåra” för betygens skull och att lärare känner press att ge elever högre betyg för att hjälpa deras framtidsutsikter.

    Precis hur många/vilka ämnen dessa bör vara vet jag inte alls.
    Förhoppningsvis finns det folk villiga att undersöka och/eller diskutera ihjäl sig inom även detta.

    • Mikael Bergström Mikael Bergström June 11, 2012

      Jag ser följande problem med din lösning:

      1) Den utgår från att det alltid skulle vara kunskaperna i just de du kallar ”kärnämnen” som skulle vara relevanta för högre utbildningar. Extremt exempel: Svenska kommer att väga tyngre än programmering när man söker en programmeringsutbildning på högskolor.

      2) De som söker sig till de frivilliga/valbara kurserna kommer inte att vara de som i första hand behöver dem, utan de som redan är duktiga och som söker sig till dem. Jag ser absolut ett värde i att tvinga på elever idrott, till exempel – av rena folkhälsoskäl.

      Idealiskt sett så skulle jag vilja se att alla som ville skaffa sig en högre utbildning gavs möjlighet, och att eventuell utsortering utöver binärt konstaterande av behörighet sköttes antingen via enstaka kurser (basbehörighet + programmering t.ex.) eller via inträdesprov.

      Hela tanken att sortera bort folk som har högskolebehörighet från att läsa på högskola eller universitet är för mig helt fel ute.

      • Linus Pamp Linus Pamp June 11, 2012

        1) håller jag med om är ett problem, men inte bara med min lösning utan även dagens. Det går t.ex. alldelles utmärkt att söka till programmering på universitet utan att ha läst en enda kurs i detta på gymnasiet, vilket gör att universiteten måste sänka nivån på sin utbildning. När krav finns på att ha läst kurser, så värderas dessa kurser fortfarande lika mycket som alla valbara och knappt relevanta ämnen. (Ex: En person med VG i Kemi, MVG i alla andra ämnen kommer att väljas framför en person med MVG i Kemi och VG i alla andra ämnen. översätt till aktuell betygsskala istf G/VG, principen är densamma).
        Problemet så som jag ser det är snarare att man söker med samma poäng till olika utbildningar. Detta tycker inte jag känns särskillt relevant.

        Det finns nog många olika lösningar på problemet. Inträdesprov som du nämnde är en väldigt dyr lösning. Ett annat är att ha frivilliga (liksom högskoleprovet) kunskapsprov i olika ämnen som sedan används för att söka, för varje ämne. Jag befarar dock att dessa är fullständigt orealistiska av ekonomiska/politiska skäl.

        Det jag gärna vill undvika är att man söker vidare på betyg satta av lärare, eftersom (deras bästa försök till trots) det innebär att ens möjligheter att söka vidare beror på för stor del vilken skola man går och vilken lärare man haft. Jag hävdar att detta är ett stort problem.

        2) Om man kräver Godkännt (eller motsvarande) i valbara kurserna men däröver inte räknar med den i intag, så kräver man ett visst engagemang av eleverna. Alla måste ändå läsa ett visst antal poäng utöver obiligatoriska kurser?
        Jag kanske missförstår dig, men vem har rätt att besluta om vem som “behöver” extra utbildning som dom inte vill gå? Det luktar missbruk av myndighetsutövning.

        Jag förstår inte vad du menar med att sortera bort folk med högskolebehörighet. Hur menar du att detta görs idag eller i mitt lösningsförslag?

        • Mikael Bergström Mikael Bergström June 17, 2012

          Jag tycker inte att de beslut man tar i eller innan gymnasieålder ska påverka resten av ens liv. Får man inte köra bil eller köpa sprit ska man inte heller anses kapabel att ta långsiktiga beslut om sin egen utbildning. Därmed tycker jag inte att gymnasiebetyg är ett bra kriterium, varken i ditt eller det nuvarande systemet, för huruvida man ska få läsa på högskola. Jag skulle helst bara vilja ha två betyg; IG och G.

          Vad gäller inträdesprov tycker jag absolut inte att sådana bör krävas av många utbildningar. På många utbildningar klarar man sig med grundkompetens; annars får man väl läsa motsvarande basåret…

          Det jag gärna vill undvika är att man söker vidare på betyg överhuvudtaget. Lärare eller via nationella prov; inget av dem är “rättvisa”. Lärare gör ibland misstag i sin bedömning, men nationella prov missar väldigt mycket kunskap.

          Jag tycker att man absolut demokratiskt sett kan besluta att omyndiga personer ska få en viss grundutbildning oavsett om de och deras föräldrar inte håller med. Vad omyndiga personer vill bryr vi oss inte om på en massa andra områden, varför skulle just detta vara heligt? Kort sagt: Högstadie- och gymnasieelever vet inte alltid sitt eget bästa, och det sticker jag inte under stol med att jag tycker. För mig är individens vilja inte helig.

          Exemplet är idrott: Forskning visar att fysisk aktivitet förbättrar både hälsa och studieresultat. Elever ser inte längre än näsan räcker, de ser bara “är det här roligt JUST NU”. De elever som allra minst vill medverka på idrotten är generellt de som mest skulle behöva det.

          Vad gäller bortsortering; så snart man har någon form av system som sorterar bort folk trots att de uppnår grundläggande högskolebehörighet (dvs G i kärnämnen plus några till) så tycker jag att det är stolligt. Idag sorterar vi på många nivåer, och ofta på helt vanvettiga grunder (t.ex. betyg, eftersom det betygsmedel som krävs skiljer från år till år eftersom sorteringen baserar sig på antal tillgängliga platser kontra sökande snarare än faktiska kunskapskrav).

          • Linus Pamp Linus Pamp June 25, 2012

            Jag anser att en viktig del av uppfostran från både föräldrar, samhället och lärare är att portionera ut ansvar fram till myndig ålder. Förmågan att ta ansvar för sina handlingar tror jag knappast magiskt manifesteras den dagen man passerar åldern för myndig utan kräver erfarenhet och exponering liksom allt annat.

            Jag anser inte att problemet är att ungdommar inte får sin vilja igenom, utan att myndighetspersoner får mer makt över individer än jag anser dem ha rätt till. Idrott är ett exempel på där hälsovinsten är välunderbyggd. Därför är/bör Idrott vara ett obiligatoriskt ämne.
            Du skriver att frivilliga/valbara kurser särskillt “behövs” av de som inte vill läsa dem. Jag anser att om de hade behövts (enligt forskning) skulle de tillhöra något slags obiligatorium, och om dom inte är det har inte du eller någon annan rätt att använda någon godtycklig moraltvång.

            Vad du läser på gymnasiet sätter inte nödvändigtvis i sten vad du kan läsa vidare till senare i ditt liv, Komvux har hjälpt många med just det.

            Jag tycker att det är fullt rimmligt att försöka få in sökande med höga kunskapsnivåer på utbildningar. Jag känner inte till några forskningsresultat som bevisar eller motbevisar detta (hade dock varit intressant och se) men jag tror att det finns en viss korrelation mellan höga betyg och kunskapsnivåer. Därför tycker jag det också är rimligt att gallra på betyg.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.