Press "Enter" to skip to content

Lördagstankar om kreativitet

Hörde en del av ett samtal mellan Patti Smith och David Lynch, där Patti pratar om nån låt hon skrev som kom till henne i en dröm, liksom färdig och klar. Hon beskriver hur hon i vanliga fall spenderar mycket tid med att vara “gravid” med sina kreationer. Lynch pratar om hur han upplever att hans kreativitet ofta känns som att det finns ett rum bredvid, där det finns ett pussel som är komplett. Och han får bit för bit från rummet, och måste pussla på andra sidan.

Jag känner igen det här, och funderar på det här kring romantisering av kreativa processer. För jag känner igen både Pattis beskrivningar och Davids från mitt eget skapande. Det mesta jag byggt har ju värkts fram — Rotsystem är, som kontrast, en idé som dök upp mer eller mindre komplett i mitt huvud.

Jag tänker mig att det senare fallet är det många associerar med kreativt skapande. Man får en komplett “vision” som inte lämnar en ifred innan den hamnat på papper. Och visst, så är det ibland. Men oftast inte. Och även då mår visionen ofta bra av input och bearbetning. Det finns inget “heligt” i den där visionen. Inte för mig iaf. Visionen är en utgångspunkt, inte en slutprodukt som ska realiseras.

Det David beskriver är mitt vanligaste modus operandi, och jag misstänker att det även är delvis det Patti menar när hon säger att hon är “gravid” med ett verk innan det “föds” och är klart. Men jag ser det nog mer som att kreativitet tar tid. Jag har inga illusioner om “andra rum” eller så. Jag tänker mig det helt enkelt som att jag har processer som körs i bakgrunden och samlar på sig intryck. Ofta behöver jag inte ens göra något medvetet, och när bakgrundsprocessen är klar signalerar den det genom att visa min frontala kortex vad den hittat på. Ibland bedömer jag att idén inte är tillräckligt färdig, och då säger jag till bakgrundsprocessen att jobba lite till. Varje spel jag skrivit är resultatet av en massa idéer ackumulerats, gnidits mot varandra, pusslats ihop under längre tid.

….hur datanördig är inte jag som refererar till mitt undermedvetna som “bakgrundsprocesser”? Och tänker på kreativa projekt och problem som “jobb” som bakgrundsprocesserna utför och sedan “signalerar” att de är klara med?

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.