Press "Enter" to skip to content

Month: August 2017

Krank kollar på Game of Thrones S07E07

This entry is part 8 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 7

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Så vad ni säger är alltså att om jag tar mig igenom det här avsnittet, så kan jag fokusera på att bara kolla på saker jag faktiskt gillar i ett helt år sen? Kanske rentav två?

Kör i vind. Jag har sett Game of Thrones S07E07.

Det är ett väldigt game-of-thronesigt game of thrones-avsnitt, vilket, om jag nu vore ett fan av game of thrones och inte bara någon som snart sett så mycket att han får känningar av stockholmssyndrom, kanske kunnat betraktas som något inte helt rövdåligt.

Krank kollar på Game of Thrones S07E05

This entry is part 6 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 7

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Eftersom jag drivs av ett mått av självhat och ett något större mått uppmärksamhetsbehov så har jag återigen stoppat fingrarna i köttkvarnen och bejakat mitt självkadebeteende; jag har sett Game of Thrones S07E05.

Har ni tänkt på att typsnittet och den fula 3d-effekten på texten i början, den där skådespelarnas namn och sånt står, påminner om datorrollspel från sent 90-tal, tidigt 00-tal? Väldigt B.

Krank kollar på Game of Thrones S07E04

This entry is part 5 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 7

Hm. Jag har huvudvärk och känner att jag borde göra något bättre med mitt liv. Ni vet vad det betyder – jag har sett Game of Thrones S07E04.

Jag har förstått att Game of Thrones ibland betraktas som ett slags antifantasy. Ni vet, av folk som inte fattar att Jon the Bastard i princip är Belgarion och som av någon anledning trodde att Sean Bean inte skulle dö. Och för all del, det är lite skitigare fantasy än vanligt…

Krank kollar på Game of Thrones S07E03

This entry is part 4 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 7

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag ligger fortfarande en vecka efter, men nu har jag i varje fall sett Game of Thrones S07E03.

Jag vet inte om det är att det faktiskt börjar hända saker i serien eller om jag helt enkelt blivit för avtrubbad vid det här laget, men jag har svårt att uppbåda någon riktig uppgivenhet eller ilska vid det här laget. Kanske har jag börjat drabbas av stockholmssyndrom.