Category Archives: Politik

Om uttrycket “Vit kränkt man”

Jag ogillar “vit kränkt man” för att det är ad hominem, alltså i betydelsen “handlar om person snarare än argument”, men det är inte ett sexistiskt uttryck (eftersom det inte säger att alla män är något, utom privilegierade, som vi faktiskt är) och inte ett rasistiskt uttryck (eftersom det inte säger att alla vita är något, utom privilegierade, som vi faktiskt är).

Det moraliska utlåtande uttrycket “vit kränkt man” gör är inte “du är dum för du är vit” eller “du är dum för du är man” utan “du är dum eftersom du som privilegierad person visar en total avsaknad av insikt om dina egna privilegier, och blir uppenbart väldigt kränkt när du förnekas dina vanliga privilegier eller om sagda privilegier påpekas för dig”.

Om våldtäktskultur

Eftersom den här bloggen i princip dött, och eftersom jag ibland skriver skitlånga inlägg på Facebook jag är ganska nöjd med och vill bevara för att kunna hänvisa till senare, så har jag bestämt mig för att börja lägga in såna texter här också. Det får ni helt enkelt stå ut med. Det blir lite lösryckt och ibland hänvisar jag till annat, men jag ska försöka hålla det hyfsat läsbart.

Först ut, en kort grej om våldtäktskultur:

Jag kan kanske komplettera lite kring våldtäktskulturen, i ren folkbildningsanda: Det är relativt välkänt att sexualbrottslingar eskalerar; det är inte så att de går från att vara välfungerande personer med stor respekt för sina medmänniskor till någon form av dreglande våldtäktsmonster från den ena dagen till den andra. Det finns en stege, där aktiviteter som stalking, tafsande och så vidare ingår.

När man talar om “våldtäktskultur” så menar man generellt inte bara det Ulf så förtjänstfullt förklarar – att många våldtäkter i de breda folklagren inte ses som våldtäkter – utan att väldigt många steg i eskaleringen upp till våldtäkt romantiseras och accepteras.

Minns ni den där “romantiska” snubben som hade fotat en kvinna som jobbade på något flygblag, och ville ha internets hjälp för att hitta henne? Minns ni hur romantiskt folk tyckte det var?

Det är våldtäktskultur, för det snubben pysslade med var i princip stalking. Ni vet alla filmer som går ut på att snubben är efterhängsen, spelar musik utanför tjejens fönster, etc? Stalking. Vår kultur genomsyras av att alla de här små extremt creepy beteendena utmålas inte som äckliga utan som fina och romantiska.

Så när man talar om att vår kultur genomsyras av våldtäktskultur betyder inte det att alla män är dreglande våldtäktsmonster utan att extremt problematiska beteenden som är en del av våldtäktsmäns eskalering romantiseras och normaliseras. VIlket i sin tur leder till att många våldtäktsmän inte ser det de gör som något konstigt eller fel eller ens ser att det de gör är våldtäkt – ingenstans i deras eskalering har kulturen eller samhället egentligen satt stopp. Varje steg har uppmuntrats.

Om att vara “allierad”

Några reflektioner om det här med att vara allierad, som jag gått och grubblat på det senaste dygnet (och delar av det, längre än så).

En allierad definierar jag här som en privilegerad person som ställer sig på den oprivilegierades sida i kampen mot det privilegierande systemet. (Vilket, parentetiskt, alltså inte i första hand är en kamp mot de privilegierade även om det ofta blir så.) En vit antirasist i ett samhälle med stark vithetsnorm och rasistiska strukturer ställer sig på de rasifierades sida i kampen mot vitshetsnorm och rasistiska strukturer. Inte i betydelsen att hen vill vänta samhället åt andra hållet givetvis, utan bara att det ok vithetsnorm etc innebär kastas av och just de samhällsstrukturerna försvinner.

Continue reading Om att vara “allierad”

En sekulär stat, ett sekulärt samhälle – ett fuck you till konfessionella friskolor

Appropå den här artikeln.

“Man verkar vilja ha inte bara en sekulär stat, utan även ett sekulärt samhälle.” Huvudet på spiken. Det finns ingen som helst anledning att godta konfessionella friskolor. Sådana friskolor är tillsammans med vinstdrivande riskkapitalister mina huvudsakliga argument mot den så kallade “valfriheten”. Vilken valfrihet får de barn som tvingas gå i en skola som pådyvlar dem deras föräldrars religion?
Det fantastiska med den kommunala skola jag gick i var ju just blandningen; att kristna tvingades umgås med ateister och muslimer, att doktorssöner och arkitektbarn tvingades att umgås med barn till arbetslösa, till fabriksarbetare, till alkoholister. Och jag vågar påstå att vi alla blev bättre människor av det. Visst fanns problem med mobbing och utanförskap även om min skola; men jag tror att det också skapades en större förståelse för andra människor och dörrar öppnades när vi fick kika in i varandras världar.
Så fuck you. Det ni vill ha är inte för barnens bästa. Och att Sverige ligger i framkant vad gäller synen på religionen är inte ett problem, inte en anledning att med avundsjuka i blicken se på andra länder som inte kommit lika långt. Sverige är och bör vara ett sekulärt samhälle och barnens rätt väger tyngre än föräldrars religiösa tro.

Tankar kring SCUM

Det kan väl knappast ha undgått någon att det pratats mycket om Valerie Solanas SCUM-manifest på sista tiden; eller mer exakt Turteaterns uppsättning av manifestet i pjäsform. Jag kan tyvärr säga att en del av reaktionerna varit… tja, inte helt överraskande, men förtvivlat frustrerande likafullt.

Så, jag tänkte dela med mig av mina egna funderingar. Framför allt är det här reaktioner på saker som ifrågasatts, men förhoppningsvis är det läsbart ändå.

Continue reading Tankar kring SCUM

Filosofi och politik kring arbetets värde

Det var nu ett tag sedan jag skrev på svenska här på bloggen. Delvis har det att göra med att det var ett tag sedan jag skrev om svensk politik…

Den här gången, för nu är det dags igen, så tänkte jag prata lite om det här med arbete. Istället för att producera lösryckta åsikter om arbetslöshet, arbetslinjer etc så tänkte jag skriva ner hur jag tänker, den filosofi mina åsikter om det här med arbete grundar sig på.

I grunden handlar det givetvis om vilken typ av samhälle man vill ha, vilket i sin tur är en fråga om vad man anser är “meningen med alltihop”, om jag tillåts vara en smula metafysiskt flummig en kort stund. Många har en grunduppfattning om att “lyckan” är slutmålet med allting, att man bör sträva efter att i största möjliga mån göra folk lyckliga. Därav till exempel utilitarismen. Jag utgår från ett annat håll, som vi inte behöver gå in på närmare: Jag ser Utveckling som målet med alltihop. Förändring i sig som självändamål, så att säga. Att bli mer, bättre, annorlunda…

Nå; det är egentligen en parentes, men jag ville att alla ska vara på det klara med varför jag inte argumenterar primärt utifrån ett lyckomaximerande perspektiv. Alla med? Bra.

Continue reading Filosofi och politik kring arbetets värde

Hej, vi har tagit bort en av dina artikelkommentarer

Såhär kommenterade jag en av de SD-artiklar som AB skrivit på sistone:

Man får väl helt enkelt konstatera att c:a 96-97% av de som röstar är smarta nog att se igenom denna mörkerpropaganda. De flesta fattar, trots allt, vad det är för mörka vatten SD fiskar i och vad SD står för. Det här är inte en demonisering av SD; SD gör sig själva till demoner. Man behöver inte smutskasta irrationella, främlingsfientliga nationalister. Det sköter de så bra själva. De gnider in ansiktet med skit och säger “hörni, vad elaka ni är som tycker att vi är smutsiga!”

Det gick tydligen inte hem, för kommentaren togs bort. Jag kan väl i ärlighetens namn fatta varför, även om jag står fast vid vad jag skrev…