It occurred to me that most people probably do not know how URLs work, or how to do experiments with them… So here’s an example: The Marvel Digital Comics Unlimited web interface.

Basic URL format and terminology

Let’s start with the basics. This is the URL for browsing the catalog of the Uncanny X-men comic:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011

Here’s how to interpret this URL:

• http:// means “use the HTTP protocol”. Http is a way to transport data over the internet. Just don’t worry about it just now =)
• marvel is the name of the domain. This is the name Marvel (the company) registered as its own. It’s a bit like a local street address, possibly including the city name.
• .com is the top-level domain. Formally, “com” means “commercial”, but that’s not always the case. A top-level domain is a bit like specifying the country your address is in.

So http://marvel.com means “marvel, in the top-level domain of .com, using the http protocol”. With me so far? Good. Now we get to the interesting parts.

After .com comes a / and then “comics”, then another /, then “series”… Are you familiar with the concepts of folders+ That is what this is; the / is a divider for folder. So in this case, we have the folder “uncanny_x-men_1963_-_2011″ inside the folder “2258″ inside the folder “series” inside the folder “comics”. The “comics” folder, then exists on the computer called “marvel”, at the .com top-level domain, and we’re accessing it using the http protocol.

So: Protocol, domain name, top-level domain, folders.

Let’s move on.

The next step: Parameters

Right now, the URL isn’t very helpful. There’s not a lot for us to experiment with, at least not at some beginner level. So let’s click something. Let’s click the checkbox for “Marvel Unlimited”, because we only want to see the comics available through that service. Whoa! The URL expands into this monstrosity:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?limit=11&byType=comic_series&byId=2258&byZone=marvel_site_zone&offset=0&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

OK, lets’ take it one step at a time. First if all, we already know about everything up until the ?. So let’s focus on the things after the ?.

?limit=11&byType=comic_series&byId=2258&byZone=marvel_site_zone&offset=0&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

These are “parameters”. Things our browser sends to the server to specify what kind of information we want, how we want it displayed, etc. The server is configured to understand certain set parameters, so we can’t just enter “let me see these comics as movies” or something: We are limited by what the server is capable of understanding.

Each parameter is consists of a keyword and a value, separated by a =. The parameters are then separated by &, and the parameters are separated from the rest of the URL by a ?.

So, let’s look at the parameters in this URL – we’ll begin by splitting them up. Remember, they are separated by &’s.

• limit=11
• byType=comic_series
• byId=2258
• byZone=marvel_site_zone
• offset=0
• imageVariant=portraitFantastic
• orderBy=release_date+desc
• isDigital=1
• totalcount=11

These, then, are our parameters. Some of them are quite easy to understand without deeper analysis or experimentation: “isDigital”, for instance, probably means only “digital” comics are included. “orderBy” is probably how the list is ordered. I’m guessing “offset” has something to do with which comic is displayed first.

Guessing is the first step of experimentation. So, let’s see what happens if we change offset=0 to offset=1.

Original URL:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?limit=11&byType=comic_series&byId=2258&byZone=marvel_site_zone&offset=0&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

New URL:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?limit=11&byType=comic_series&byId=2258&byZone=marvel_site_zone&offset=1&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

Try these URL’s. See the difference? Originally, the list began on issue #544. Now it’s #543. See? Experimentation!

So now we know what offset does. What is “byZone”? Is it even necessary? Let’s see what happens when we remove it.

Original URL:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?limit=11&byType=comic_series&byId=2258&byZone=marvel_site_zone&offset=0&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

New URL:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?limit=11&byType=comic_series&byId=2258&offset=0&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

Try them. Spot the difference? No? Me neither. I guess it didn’t do much, then.

The parameter “byId” seems to duplicate data already present in the folder structure: the number 2258. I wonder what happens if I remove it?

Nothing, again. The URL is now:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?limit=11&byType=comic_series&offset=0&imageVariant=portraitFantastic&orderBy=release_date+desc&isDigital=1&totalcount=11

I do the same with the other parameters – try changing their values or removing them, one at a time to see what happens. These are my findings:

• limit=11 unknown.
• byType=comic_series Duplication. Just tells us we’re looking at a list of comics.
• byId=2258 Duplication. Also exists in the URL.
• byZone=marvel_site_zone unknown.
• offset=0 Which issue to have as “first”.
• imageVariant=portraitFantastic Probably how the comics are displayed. No idea what other options there might be.
• orderBy=release_date+desc How the comic is sorted. “desc” means “descending”. Can be substituted for “asc” as in “ascending”.
• isDigital=1 Show only digitally available comics on 1, show all comics on 0.
• totalcount=11 The total number of comics to display.

This means we can build our own url! We know the format (? followed by parameters separated by &, each parameter being a keyword=value pair), and we know what most of the parameters are. In this case, they can also all be removed without problems. This means we only need to include the parameters that do things we want to change from the default view.

For instance, I wanted a view of ALL Uncanny X-men issues, ordered by release date in ascending order (oldest first), and only the ones available in digital format.

This URL does just that:

http://marvel.com/comics/series/2258/uncanny_x-men_1963_-_2011?orderBy=release_date+asc&isDigital=1&totalcount=1024

Conclusions

Well, that’s pretty much all there is to it! Protocol, domain, top level domain, folders, parameter-pairs. I might put together a slightly more advanced example later, if you’re interested.

Anyways, I have been trying out different operating systems and distros on the 901, trying to choose one for everyday use. What I want is basically what everyone wants in a netbook: fast boot time, responsive interface. Right? A simple way to get right into the processor of surfing or writing or whatever. My first choice was Ubuntu with Gnome 3 as a launcher, since I am absolutely in love with Gnome 3. But I found that the poor little 901 processor/ram/SSD couldn’t handle the Gnome monster very well. Sure, it booted up OK, but then I had kind of a 2-second delay between pressing the Super button and the menu actually appearing… Just not responsive enough. So I went a’shoppin. Since I know I was going to test quite a few distros and OS’s here, I created a simple test.

THE TEST

• Each OS will use the Crome web browser. I will make the browser as accessible as I’d be likely to if I were to use the OS on a daily basis.
• All Linux distros use the same partition scheme:
  • 3.9gb out of the 4gb SSD drive as ext4 and mounted as /
  • The remaining 100mb is used by the EEE to cut BIOS load time.
  • 15 out of the 16gb SSD as ext4 and mounted as /usr
  • The remaining 1gb used as swap.
• Two things will be timed.
  • 1. The time from boot screen to login screen.
  • 2. The time from boot screen to the Wikipedia entry on Adolf Hitler (BTH).
• The “boot screen” is the screen invoked by pressing ESC while Bios is loading; the screen lets me select which drive to boot from.

BTH

BTH stands for “boot-to-Hitler”, and is the simple test I’m using to determine how quickly the OS becomes usable. It’s all very well to see the desktop icons etc, but until I’m actually surfing or writing, the computer us essentially useless. BTH is not exact; it includes the time it takes for me to type my login credentials, click icons, type “hitler” in the search bar, and then click the link to the wikipedia entry.

Why Hitler? Well, why not. I hope noone out there thinks I like the man. I use him for the lulz, you might say.

The results

This is not a complete list, and is likely to change and be updated from time to time.

Android x86

Booted from SD card.

• boot to login/lockscreen: 0:37
• boot to hitler: 1:03

Ubuntu 12.10

• boot to login: 0:30
• boot to hitler: 1:09

Some additional times

• hibernate: 0:19
• wakeup: 0:18
• Stänga av: 0:15

Windows XP

Activated automatic login, so these times are actually lower than they should be. I used a nLite’d XP with a lot of time consuming stuff removed or deactivated. Also defragged harddrive, newly ccleaner-cleaned, etc. In short, best possible chances to excel.

• boot to desktop: 0:57
• boot to hitler: 1:47

Ubuntu 13.04 Unity / Gnome

I was a bit surprised that these were actually pretty much the same, time-wise.

• boot to login: 0:24
• boot to hitler: 1:02

Ubuntu 13.04 Gnome 3.8

• boot to login: 0:26
• boot to hitler: 1:07

Linux Mint 14.1 MATE

• boot to login: 0:22
• boot to hitler: 1:25

Linux Mint 14.1 Cinnamon

• boot to login: 0:19
• boot to hitler: 1:09

Easy Peasy 1.6

• boot to login: 0:22
• boot to hitler: 0:57

CrunchBang 11

• boot to login: 0:19
• boot to hitler: 0:50

Lubuntu 13.04

• boot to login: 0:24
• boot to hitler: 0:53

Xubuntu 13.04

• boot to login: 0:23
• boot to hitler: 0:57

Debian 6.0.7

• boot to login: 0:22
• boot to hitler: 0:52

Debian wheezy Gnome 3.4

• boot to login: 0:24
• boot to hitler: 1:00

My thoughts

It’s hardly surprising that so many of these have such similar BTH values. After all, most if them are based on the same distro; the ever-present Ubuntu.Several of them impressed me; the ones that felt the most responsive were defintely also the ones sporting the shortest times: Xubuntu, Lubuntu, Crunchbang, Easy Peasy. I liked Linux Mint in both flavors, but ultimately they were not snappy enough.

I have a few distros left to est, such as JoliOS and Elementary OS (in both cases, their installation programs refuse to cooperate), Windows 7 and 8, possibly OSX.

If I were to select a distro right now, I would probably choose CrunchBang. Its responsiveness and speed are really nice, and the dmenu is a completely adequate search-based launcher, fully capable of most operations I want it to. Its task switching/launching is perhaps not on par with Gnome 3, but then again – nothing seems to be.

I am, however, kind of leaning towards the Debian+Gnome 3 option. I need to spend some more time thinking about this… CrunchBang is based on Debian, so they share basic architecture and things like that. I’m thinking I might experiment a bit, perhaps install crunchbang with the gnome 3 shell as an option…

“Man verkar vilja ha inte bara en sekulär stat, utan även ett sekulärt samhälle.” Huvudet på spiken. Det finns ingen som helst anledning att godta konfessionella friskolor. Sådana friskolor är tillsammans med vinstdrivande riskkapitalister mina huvudsakliga argument mot den så kallade “valfriheten”. Vilken valfrihet får de barn som tvingas gå i en skola som pådyvlar dem deras föräldrars religion?
Det fantastiska med den kommunala skola jag gick i var ju just blandningen; att kristna tvingades umgås med ateister och muslimer, att doktorssöner och arkitektbarn tvingades att umgås med barn till arbetslösa, till fabriksarbetare, till alkoholister. Och jag vågar påstå att vi alla blev bättre människor av det. Visst fanns problem med mobbing och utanförskap även om min skola; men jag tror att det också skapades en större förståelse för andra människor och dörrar öppnades när vi fick kika in i varandras världar.
Så fuck you. Det ni vill ha är inte för barnens bästa. Och att Sverige ligger i framkant vad gäller synen på religionen är inte ett problem, inte en anledning att med avundsjuka i blicken se på andra länder som inte kommit lika långt. Sverige är och bör vara ett sekulärt samhälle och barnens rätt väger tyngre än föräldrars religiösa tro.

Enabling hibernation at the system level.

First, i followed this guide. Condensed, it says:

1. See if hibernation works. UseAlt+F2 to open the “run” dialog, and then type “gksudo pm-hibernate”. Press enter, type in your password and press enter again. The system should now go into hibernation mode. Try to restart it. If all seems well, proceed to step 2 below. You’ll need to make sure to have a swap partition (or file) as large as your amount of RAM for any of this to work, by the way.

2. Call up the “run” dialog again. This time, type “gksu gedit /etc/polkit-1/localauthority/50-local.d/com.ubuntu.enable-hibernate.pkla”. Add these lines:

[Enable Hibernate]
 Identity=unix-user:*
 Action=org.freedesktop.upower.hibernate
 ResultActive=yes

Save and exit. Possibly use Alt+F2 and “restart” to restart the Gnome shell.

Now, you should be able to select hibernation in power options etc. It has been enabled at the system level. But still there is no menu option!

Getting a graphical “hibernation” option

I began by installing the “alternative status menu” extension. According to its description, it should have given me a “Hibernate” option. Alas, it did not. Seems like newer versions of the extension needs a bit of prodding. YMMV.

I poked around a bit, and found out that the extension actually had some hidden options, not accessible through either gconf-editor, dconf-editor or any other means besides manual editing.

Open a terminal window using Ctrl+Alt+T, for instance.

Go to the directory where the settings are (split into three lines for readability:

cd ~/.local/share/gnome-shell/extensions/
cd ./alternative-status-menu@gnome-shell-extensions.gcampax.github.com/
cd ./schemas/

Open up the settings file:

gksudo gedit ./org.gnome.shell.extensions.alternative-status-menu.gschema.xml

Find this part:

<key type="b" name="allow-hibernate">
 <default>false</default>
 <summary>Enable hibernating</summary>
 <description>Control the visibility of the Hibernate menu item</description>
</key>

Change “false” to “true”. Save the file, then exit.

And now, because someone decided it shouldn’t be that easy, the schema needs to be “compiled”. Type:

glib-compile-schemas ./

And press enter. Use Alt+F2 to run the “restart” command. This should reload the Gnome shell.

Now, hopefully, there should be a “hibernate” command in your status menu…

Well, it turns out a lot of other people really liked Transformers too. And now we’re all grown up. OK, perhaps not completely grown up – as you might have surmised from the aforementioned unabated interest in robots that transform – but grown up enough to have Real Jobs and a Steady Income. And of course, some of us then decide we want to revisit the same comic books, and toys etc, that we enjoyed when we were younger.

And this brings us to the subject of this post: I’ve been trying to figure out which of the various reprints of the original (American) G1 comic is the best. At first I tried using the powers of teh Internets, but I didn’t find the information I needed to make a decision. The Decision is, of course, which of these reprint series I’m going to complete. Mixing them won’t work, since they split the original comic in different ways. And besides, I really like the uniform look of multiple albums of the same series in my bookcase.

So, I bought the first album of each series, and can now make an honest comparison. And of course I felt like I needed to share, so here goes: my quick and dirty look at the first volume of the three reprints of The Transformers, Generation 1.

All three covers

Titan Books: Transformers Beginnings (2003)

Issues: 1-6

Things I like: It’s hardcover. It includes the infamous #3 where Spiderman makes an appearence. It has nice, glossy paper that really makes the illustrations stand out. Extremely crisp illustrations.

Things I don’t like: Production quality, aside from the hardcover and paper quality, seems a bit shoddy. Might be because my book was slightly damaged, but I don’t really care for the layout either. It’s not horrible, but it’s not great either. I don’t really like how they present the original comicbook covers – what’s wrong with just displaying them full-page? It collects merely 6 issues, despite costing about as much as the others, making this the most expensive choice. Also, not the greatest availability.

IDW: Classic Transformers, volume 1 (Second printing, 2009)

Issues: 1-16, excepting 3 and 9

Things I like: Good, glossy paper quality (like the Titan books reprint). Very nice layout and graphical elements; the table of contents looks very professional.

Things I don’t like: It has an ugly, “mosaic” style cover. It displays the original covers as very tiny thumbnails. It does not include #3 (spiderman) or #9 (Cirtcuit Breaker). Its illustrations, while printed on nice paper, seem a bit smudged and blurry.

IDW: The Transformers Classics, vol.1

Issues: 1-13

Things I like: The cover is really gorgeous. Optimus, done in IDW style, and a black background. This book will look absolutely fabulous in my bookcase, since it and the following volums have such nice, uniform spines. It includes both #3 and #9, so both Spidey and Josie Beller have their rightful places. It displays the original covers at almost full size, which is nice.

Things I don’t like: Ugly, matte paper. All illustrations look washed-out. They also seem to be even more blurry than the first line of IDW G1 reprints.

Some visual comparisons

How the different versions present the original covers

A high-res look at the difference in art/smudginess

A small detail, again to show blurriness/smudginess.

In conclusion:

This is not an easy choice, since each iteration has something going for it. The biggest problem for the two IDW reprints is the fact that the illustrations look blurry. As comics depend quite a lot on its illustrations, this is a bit problem. The Titan Books reprint’s biggest issue is that everything except the illustrations seems a bit shoddy.

The first IDW reprint series has the nicest layout and feels very professional. But it is not an option, since it excludes #3 and #9. I’m not prepared to miss out on Circuit Breaker. So the decision is between the second IDW reprint and the Titan Books one. And, despite the extremely good-looking cover of the IDW reprint, its shoddy paper quality and blurry/smudged illustrations make it a no-no.

The only problem now is availability and price – the Titan Books reprints aren’t as widely available and they’re a bit expensive if you factor in how few issues are collected in each album. Also, they won’t look nearly as good on the shelf…

Format: PDF

Antal sidor: 270

Diaspora försöker fylla lite samma nisch som gamla Traveller, men använder ett mer abstraherat system och mer spelarinput. Det är väldesignat som regelsystem, men förklaras lite förvirrat och boken har inte direkt en optimal struktur. Systemet är faktiskt ruggigt bra och väldigt inspirerande. Synd bara att det är så anpassad för en spelstil som inte lockar mig, åtminstone inte som spelledare. Jag är glad att jag köpte det och kommer att ha kvar det i hyllan, men mer för inspiration än för att spela.

Spelet bygger på Fate och har en meta-ekonomi av poäng man får för att acceptera motgångar och betalar för att göra coola saker, lite förenklat. Funkar säkert bra om man inte hatar sådana mekaniker. Mekaniken som sådan är nämligen väldigt snyggt genomförd. Systemet simulerar det mesta med hjälp av “taggar” som kallas aspekter, ett rum som brinner har kanske aspekten “brinner”, och den kan då användas av t.ex. SL för att försvåra saker man försöker göra i området rent mekaniskt. Väldigt smart system.

Det använder också en skala från -6 till +6 för att mäta saker, och har en skala i ord för hur bra man lyckas med något. Jag tycker inte om sådana skalor eftersom de kräver att man omvandlar mellan siffror och ord flera gånger, när man kommunicerar regelsystem.

Det finns få eller inga sätt att befria spelarna från att använda systemet, och det tror jag är medvetet. Man vill involvera spelarna. Väldigt mycket av mekaniken är abstrakt metaspelande, där spelarna tar beslut snarare än rollpersonerna. Det är säkert kul, om man tycker sånt är kul.

Systemet för att skapa stjärnsystem är väldigt visuellt och enkelt men ger väldigt mycket bra output i form av information som inspirerar om varje system och relationerna mellan dem.

Layouten är snygg men väldigt tråkig. Jag vill ha illustrationer! Men jag gissar att budgeten för spelet inte var så stor, så jag förstår varför det inte är lika snyggt som t.ex. Coriolis.

Omdöme: Antagligen det bästa rollspel jag inte känner för att spelleda.

Betyg: 4/5

Betyg:

Skådespeleriet: 4/5

Miljöer och effekter: 5/5

Intrigen: 2/5

Scifihäftighet: 3/5

Mitt slutbetyg blir nog ändå 4/5. Men vafan.

Spoiler:

Varför pratar ingen om att huvudpersonen just födde en FUCKING ALIEN? Det är som att det finns en tyst överenskommelse: “the first rule of Alien Club…”

1. Min första fråga var, i stort sett, “vad är ert mål”. Min teori var nämligen att det mer handlade om att döva samvetet och göra som Gud säger än om att egentligen vilja frälsa folk. Jag hade till hälften rätt; om det mitt vittne säger stämmer, så har de ett tvåfaldigt mål; dels försöka få in så många som möjligt av de som är mottagliga, dels kunna ha ett rent samvete efter att åtminstone ha försökt att informera resten.

2. De räknar med ungefär 1 års arbete för att omvända någon. Och då har vi räknat mantimmar, alltså. Detta baserat på antal mantimmar som spenderas på missionerandet kontra antalet omvända per år. “Men i Sverige tror jag det är närmare 10 år”. Och de tror att det här är det mest effektiva sättet att missionera.

3. Mitt vittne hade en förvånansvärt korrekt syn på den vetenskapliga processen och hur det här med teori, observation och revidering etc fungerar. Han har dock hakat upp sig lite på det här med evolutionsläran, och gav mig en fin liten bok som bland annat påstår att experiment som gjorts för att bevisa evolutionsläran “misslyckats”, och att det är omöjligt för liv att uppstå i vatten. Boken heter “Liv – ett resultat av evolution eller skapelse?” Jag skulle uppskatta väldigt om någon hade en länk till en bra genomgång av boken, framför allt dess källor: den är helt uppenbart riktad mot de jobbiga jävlar som inte går med på svepande trams om ögon och bananflugor, och är full av hänvisningar. Jag ska försöka ta mig igenom den när jag hinner, och försöka kolla upp några av källorna…

4. Vi var överens om att svenskar genom skolsystem etc får i sig vissa värderingar och så. Han tyckte att det var dåligt att hans dotter (som var med förra gången. Gissar lågstadiet) inte fick läsa “källkritiskt” om evolutionsteorin.

5. Jag eftersöker också någon praktisk liten skrift med vettiga evolutionsteoretiska argument eller kanske bara allmänvetenskapliga. Som jag kan ge honom. Han och jag är väldigt överens om att det är OK för mig att försöka omvända honom, i och med att det är han som frivilligt kommer till min dörr.

6. Han upplever Jehovas som en platt organisation som inte lägger sig i hur han lever sitt liv. Det kan jag såklert inte säga emot; jag har aldrig varit med i organisationen.

Nästa gång funderar jag på att prata bögerier med honom. Och lesbianism, och djur. Och det här med att ha på sig kläder med olika textilier och att äta skaldjur. Och översättningar.

All in all, ett ganska trevligt möte. Jag har inget alls emot mitt vittne. Han är förhållandevis vettig jämfört med andra vittnen jag träffat, verkar ändå erkänna det vettiga i den vetenskapliga metoden och så.

Så, jag tänkte dela med mig av mina egna funderingar. Framför allt är det här reaktioner på saker som ifrågasatts, men förhoppningsvis är det läsbart ändå.

Underordning

SCUM-manifestet är resultatet av ett plågat liv. Plågat av sjukdom, och av trauma. Det tycker jag att man bör komma ihåg. Solanas slår ur underläge; visar sin frustration genom en våldsam fantasi. Det gjorde Marquis de Sade också – ni vet, killen som på allvar hade åsikten att alla skulle ha rätten att våldta precis den de ville, på det sätt de ville, och den enda rättighet offret skulle ha var att få göra samma sak tillbaks.

Marquis DeSade ifrågasätts inte på samma vis.

Men nå; grejen är här att Solanas både genom sin könstillhörighet och de fruktansvärda händelser hon varit med om befinner sig i och slår ur ett underläge. Plötsligt har jämställdisterna, ni vet de som tycker att Per Ström är det bästa sedan Caligula kom på DVD, blivit postmodernister. “Amen vaddå underläge? Vem bestämmer vem som är i underläge?” Varpå jag ställer mig frågan huruvida de verkligen är inkapabla att greppa att en sådan sak som ett underläge skulle kunna finnas, liksom på riktigt. Att här hänvisa till att Hitler också tyckte att han var i underläge är riktigt, riktigt smaklöst.

Det finns något sådant som ett underläge; där en person eller en grupp har mer makt över en annan person eller grupp än vice versa. Jag är själv rätt postmodernistisk av mig, men nånstans finns det gränser…

Skolföreställning

Det har gapats massor om att de som sätter upp pjäsen (alternativt “statsfeministerna”) vill “tvinga” svenska skolungdomar, framför allt då killar, att gå och “bli mobbade”. Jag undrar om de som har den åsikten förstår hur en skolföreställning fungerar.

För det första erbjuder teatern skolföreställningar. Det betyder att intresserade skolor/lärare kan boka in sig. Det finns alltså väldigt, väldigt lite tvång inblandat här, vare sig från Turteatern eller från “statsfeminismen”. De enda som möjligen skulle kunna göra tvingandet är alltså enskilda lärare i samråd med skolledning.

Som lärare vet jag att det är ett ganska ordentligt projekt att ta med sig ungdomar på teater. Inget man gör i en handvändning. Hur många kompetenta lärare drar med sig sina barn till kvinnohataren Strindbergs pjäser utan att ha diskuterat saken först? Utan efterarbete? Inte många. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att vi hört noll och intet från eventuella lärare och skolklasser som valt att utnyttja erbjudandet om skoluppsättning. Jag skulle vilja veta hur det tagits emot; känner sig de killar som sett pjäsen mobbade? Eller är det jämställdister som får bestämma att sagda killar bör, eller ska, känna sig mobbade?

(Jag har själv varit mobbad. På riktigt. Jag blir ganska förbannad av det här oerhört respektlösa sättet att använda ordet.)

Vad jag tycker om manifestet och föreställningen

Jag har inte sett föreställningen, och kommer inte att ha tid att göra det heller. Jag har inte heller haft tid att läsa hela manifestet, tyvärr. MEN: jag sympatiserar inte med de åsikter och värderingar manifestet ger uttryck för. Jag ser det inte som en politisk skrift, utan som ett rop på hjälp. Och jag tycker att det har relevans i och med att det så ofta refereras till av framför allt antifeminister. Det finns en folkbildningstanke här. Jag tycker att amn som feminist BÖR lära manifestet. Eller se det som en föreställning. Varför? För att kunna ta avstånd på ett trovärdigt sätt. För att kunna förklara sig när jämställdisterna börjar påstå att alla feminister tycker som Solanas.

Om jag läser en bok skriven av en mörkhyad som led i sydafrikas Apartheid, och han där uttrycker en önskan om att utöva våld på alla vita, så håller jag inte med honom. Men jag förstår hans situation, var han kommer från. Och jag tycker att hans röst förtjänar att höras.

And so I’m stuck. I find myself not writing, simply because I don’t have the energy to move everything to a new format later. So to save time and energy, I’m doing nothing – or rather, I’m wasting a lot of time and energy on nothing.

These are the things I want:

• Basic formatting. Can be BBcode or LaTeX or whatever, doesn’t have to be WYSIWYG. I’m flexible.
• Hierarchal navigation and/or ordering. My mind organizes things through hierarchies, and I need my software to do, too. Word’s Outline view is very nice. As are various Outline applications.
• Online-sync. The ability to show others what I’ve written, preferably with the ability to let them comment on the text (gdocs-like). I’d like this to be as transparent as possible, not converting through a multitude of formats and then back.
• The ability to edit the same documents on an Android tablet or phone. The OPML format is nice, but it’s hard to find apps that use it, and have proper export/import.
• It’d be nice to be able to export to something InDesign can use. Preferably making use of the formating under bullet #1.

Now, are these things REALLY that hard to get? Apparently.

Apparently, I need to choose. I’ve been searching for six months now, and I’m beginning to think that my best solution would be to just use plaintext files in a hierarchal folder system, synced by Dropbox. That would work, except for the comment-on-gdocs part. And the formatting-in-InDesign thing, unless I write HTML or InDesign Tagged Text in the plaintext files.

I have a very neat INDTT export plugin for DokuWiki, but DokuWiki is online-editing only and doesn’t have commenting functionality.

Google Docs has comments, but its HTML export is crap and there seems to be few or no Android apps capable of offline syncing and respecting the folder hierarchy at the same time.

Vault3 is a neat outliner, but lacks commenting and exports only to SQlite or a homebrew XML format.

Checkvist s a nice online outliner, and exports OPML, but almost no other software seems to use OPML. And there’s no commenting.

What have I missed? Or should I just man up and get back to my wiki, or to gdocs? Or should I waste time trying to put together something that leverages the power of gdocs, dokuwiki and plaintext editing on the Andoid all in one?