Category: Game of Thrones

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Tyrion dog inte, såklart. Däremot är han inte hand längre. Bronn styr inte längre kungsgardet. Hans vildfolk har fått betalt och stuckit hem. Ingen tycker om honom, ingen vill ha honom, bara för han äter mask… Eller OK, Shea och spindeln verkar fortfarande gilla honom. Shea vill att hon och han ska fly. Han är självömkande och försöker skapa distans till henne genom att låtsas som att deras relation handlar om att han betalar henne för att ljuga. Han vill stanna, för han gillar att spela maktspel. Hon säger att hon skiter i pengar och stannar om han stannar. Sen pussas de. Och eftersom jag är en sentimental jävel som är extremt lättmanipulerad när det gäller sånt här så fällde jag en tår eller tre.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Avsnittet är ganska rörigt och består mest av en rätt grötig strid som jag antar att jag uppskattat mer om det inte var folk med så tråkiga vapen och så som slogs. Fantasystrider är ju bland det tråkigaste som finns. Svärd, yxor, spjut, vafan… Det är precis det här jag inte gillar med fantasy. Precis det här. De primitiva och trista teknologinivån sätts liksom i fokus. Ingenting blir speciellt snyggt eftersom det är omöjligt att slåss snyggt och intressant med medeltida vapen och samtidigt bibehålla någon form av realism. Och gråtråkig, lerig fantasyrealism är ju vad den här serien ser som sin grej, liksom.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag hoppas att säsongsfinalen har en shitload av specialeffekter och whizz-bang, för det här är bara patetiskt. Det händer tammefan ING-EN-TING.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Eftersom jag älskar er så har jag sett Game of Thrones säsong 2 avsnitt 7. Och nu skriver jag om ‘et trots att jag har superont i vänster pekfingertopp. Vilket gör skrivandet rätt plågsamt.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Greyjoy tar Winterfell, såklart. Bran övertalas att ge upp lordskapet till honom. En gammal nonamegubbe med ihopflätat skägg är uppkäftig och Greyjoy dödar honom på fläcken för att visa sina nya vikingabarbargrabbar att han minsann är en riktig vikingabarbar han också. Lite senare lurar vildlingen honom i säng. Det är lite osäkert vad hon vill ha ut av det, men tydligt är att Greyjoy mest tänker med snoppen när tillfälle ges. Iallafall, sen smyger vildlingen och Bran och Hodor och vad han nu heter den lilla skitungen i familjen iväg.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag vill säga att jag tycker att introsekvensen till serien är snygg, även om musiken är tråkig. Det enda som egentligen är dåligt är, förutom att den är väldigt lång, att den inte alls avspeglar serien. Den visar ju en massa häftig klocktech. Har vi sett en massa häftig klocktech? Nej, det är klart vi inte har. Serien har medeltida tröktech istället. Falsk marknadsföring!

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Innan avsnittet läste jag en lång text om Dune som bland annat berörde exotifiering och hur “the white burden” gestaltar sig i fantastiken. Den hade en del intressant att säga om Paul Atreides kontra Fremen, men den nämnde också Daenerys vilket påminde mig om hur sunkigt det är med vita som hamnar i svarta “barbarkulturer” och blir deras frälsare. Daenerys är ju väldigt mycket sån; hon tämjer odjuret, hon bringar civilisation till barbariska hästknullare som våldtar och inte har något ord för tack… Rätt osmakligt, överlag. Hennes drakar är fortfarande coola dock.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Lite tidigare idag hade jag ett kort uppehåll i min huvudvärk och då passade jag på att se Game of Thrones säsong 2 avsnitt 3.

Nu är huvudvärken tillbaks, men jag ska försöka skriva något begripligt ändå. Hade egentligen tänkt vänta till nästa uppehåll men det verkar inte bli av.

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Jag har sett Game of Thrones S02E02, och är därmed klar med första skivan. Jag gillar att de inte försöker pressa in fler avsnitt per skiva; det brukar bli risk för försämrad kvalitet då.