Press "Enter" to skip to content

Klassrumsneutral?

Som lärare ingår det i mitt uppdrag att vara politiskt och i övrigt åsiktsmässigt neutral. Jag ska inte propagera för något enskilt parti eller någon politisk eller religiös åsikt. Det förväntas, helt enkelt, att jag ska vara en neutral kunskapsförmedlare. Utom då att jag ska fostra eleverna till goda demokratiska medborgare. För att vara för demokrati är inte en politisk åsikt, eller?

Det här funderar jag på emellanåt. Jag tycker att det finns ett par problem med hela grundtanken. Hela tanken på “neutralitet” stör mig.

Jag ska försöka förklara hur jag tänker. Först och främst gör alla lärare ett urval. Gör man ett urval prioriterar man, utifrån sina egna åsikter och prioriteringar, vad som är viktigt. I ett ämne som historia blir det extra uppenbart; på en 50-poängskurs (Historia 1a1 till exempel) kan omöjligt beröra samtliga delar av historien, alla tänkbara perspektiv. Alltså prioriterar man och sorterar. Hur viktiga är enskilda historiska personligheter kontra kulturella förändringar? Det är en politisk fråga; driver individer historien eller driver historien individer? Ska man ta upp genus genom historien? Arbetarrörelsen? Hur mycket vikt lägger man vid katolska kyrkan, och talar man då hellre om generöst civilisationsbyggande eller om korståg? Hur mycket asiatisk eller mellanösternhistoria tar man upp? Allt detta handlar om prioriteringar, på olika nivåer. Överallt syns vilka åsikter man har som lärare.

Givetvis kan man retirera från urvalsfrågan och luta sig mot läroböckerna. Men är de neutrala? Jag gjorde själv en undersökning av hur historiaböcker i gymnasiet beskrivit grundandet av Israel och konflikten mellan Israel och Palestina (till en uppsats som aldrig blev klar). Vi kan väl säga att min slutsats blev att samhällets attityder speglats i historieskildringen, och att en och samma händelse kan beskrivas på många olika sätt beroende på den historiska kontext texten skrivs i. Historia är inte ett politiskt neutralt ämne, kan aldrig bli det.

Även om vi nu istället tittar på ett ämne med en lägre grad av direkta politiska kopplingar, till exempel matematiken, så finns även där ett urval: När tar man upp vad, och vad fokuserar man på? Vad är viktigt? Var är matematik? Är det problemlösning eller att öva in liknande tal tills formlerna sitter? Utantillkunskap eller förståelse? Diskuteras matematikhistoria? I så fall kommer samma problematik upp igen, med individualism kontra kultur. Det rent politiska problemet är mindre i matematiken, men det är fortfarande inte ett neutralt ämne.

Vad blir då min slutsats? Att man som lärare kan släppa loss helt och propagera för sitt favoritparti mitt under lektionen? Att det är helt OK för nationalsocialistiskt influerade lärare att försöka väva in sin ideologi i undervisningen i historia? Givetvis inte.

Min slutsats blir att eftersom varje ansats att hålla sig neutral som bäst kan leda till att ens politiska åsikt presenteras som fakta, så är det en god idé att som lärare vara någorlunda öppen med sina åsikter, och med hur urvalet skett. Gymnasieelever är mogna nog att delta i diskussioner av det slaget, och jag tror att det är nyttigt att som allra senast i gymnasiet introducera idén att “fakta” aldrig kan vara helt neutral. I mina ögon är det en viktig del i att fostra just demokratiska medborgare; en demokratisk medborgare är medveten om att det inte finns något sådant som ett neutralt faktaurval, att den egna åsikten är just en åsikt och inte fakta.

Jag vill hjälpa mina elever att växa och utvecklas som människor, inte bara tryckas fulla av färdigtuggad kunskap. Jag brukar skämtsamt säga till mina elever att “den enes utbildning är den andres hjärntvätt”. Om vi fortsätter smyga med våra åsikter så kommer våra elever att utgå från att våra åsikter är fakta. Och det tycker jag inte är någon bra idé.

Jag säger inte att jag har rätt här, det här är bara min åsikt. Jag diskuterar den gärna, och är mer än villig att omvärdera saken. Men just nu känner jag att öppenhet, transparens, gentemot eleverna är det som fungerar bäst.

6 Comments

  1. Kirre Kirre December 2, 2011

    Du skrev fåra istället för våra alltså har du fel!!!!!111 Nej ärligt talat, väl skrivet.

  2. Sven-Göran Isaksson Sven-Göran Isaksson December 2, 2011

    Detta är högst intressant. Nu är jag fortfarande i utbildning som SH-lärare och där talar vi konstant utifrån att läraren kan aldrig vara neutral och det är inte heller önskvärt. Det som är viktigt är istället att undervisningen i SH återspeglar, återknyter och lyfter fram de demokratiska värdena samtidigt som eleven ges möjligheten att vara kritiskt inställd det som ställs framför denne. Nu är förvisso samhälle ett svårt ämne då mycket handlar om förändring och förståelse av hur samhället vi lever i formas, byggs och rekonstrueras kanske man kan säga. Väldigt intressant inlägg dock men personligen tror jag vi skapar oss stora problem genom att säga att läraren ska vara neutral. Det vi kan säga är att läraren liksom media så långt som möjligt ska återge en korrekt bild av olika företeelser och om detta ska fungerar krävs det att vi låter oss kritiseras och ifrågasättas samtidigt som vi är ärliga med vilka vi är i åsikten.

    • Mikael Bergström Mikael Bergström December 3, 2011

      Jag håller såklart med om att vi ska vara ärliga med vilka vi är – transparens, som sagt. Min erfarenhet är att elever faktiskt uppskattar att få en titt “bakom kulisserna” ibland, och att klassrumsarbete generellt fungerar bättre om eleverna har en förståelse för hur man gjort ett urval, vad man tänkt, hur man förberett etc.

      Och vad gäller att binda centralt innehåll till elevens intresse håller jag också med dig; problemet är väl att det ofta är svårt att hitta intressen som är gemensamma för en hel klass; tyvärr är det ju ganska svårt att individualisera ordentligt i en klass på 32 individer. Så det finns fortfarande gott om utrymme för läraren att fokusera och göra ett urval, även inom ramarna för att det man valt anpassas efter, eller går igenom ett första filter i form av, kursplan och elevers intresse…

      • Sven-Göran Isaksson Sven-Göran Isaksson December 3, 2011

        Helt klart har du rätt. Nu kan jag bara tala utifrån VFU men självfallet får en aldrig glömma bort det du påpekar med gruppens storlek och de splittrade viljorna. Förmodligen blir det då som du säger att praktiken aldrig är lika vacker som teorin om den. Men intressant inlägg du har gjort och jag som blivande lärare uppskattar verkligen att kunna läsa om skolan utifrån en lärares perspektiv speciellt om läraren i frågan skriver på ett sätt så att en förstår, vilket du gör.

        • Mikael Bergström Mikael Bergström December 3, 2011

          Dock bör det kanske påpekas att jag egentligen inte är “färdig” lärare heller. Jag har inte tagit examen, och har några poäng kvar innan jag kan göra det. Så då får man fråga sig vad det är att vara lärare – att ha tagit examen, eller räcker det med att jobba *som* lärare? =) Det kanske jag borde skriva något om också, det här med attityder kring lärare, kompetens och behörighet…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.