Press "Enter" to skip to content

Att hoppa in mitt i… multimediakurser.

Eftersom jag nu hoppar in mitt i läsåret på mitt nya arbete, så kommer jag då också givetvis mitt in i pågående kurser i flera fall. Det gör att jag måste anamma lite andra strategier än vanligt, men det tror jag är bra. Jag tvingas reflektera över vad jag gör och vad kurserna kräver på ett annat sätt.

Jag har egentligen följt samma procedur i alla mina nya kurser:

  • Vad har eleverna gjort förut? Eleverna får själva berätta om områden och övningar de gjort och vad de tycker att de lärt sig. Jag kommer med nyfikna följdfrågor för att försöka känna av “gränserna” så att säga. Hur långt de kommit i sin kunskapsutveckling.
  • Vad säger skolverket? Datorkurser är ofta ganska vagt eller åtminstone väldigt brett definierade i kursplanerna från skolverket. Jag går därför igenom vad som faktiskt står, och försöker – utifrån den kunskap eleverna har – förklara vad som menas, eller åtminstone hur jag tolkar det som står. Eftersom jag haft flera multimediakurser har jag också pratat en del ämneshistoria; vad “multimedia” är, vilken ställning multimedia hade tidigt 90-tal när de här planerna skrevs kontra hur det ser ut nu.
  • Vilka idéer har vi? Eleverna tillfrågas vad de skulle vilja göra. Vad uppfattar de att kursen handlat om? Vad är nästa logiska steg? Vad skulle kännas roligt och givande? Här kommer jag då också in med mina egna idéer som jag pitchar till eleverna, och ser om de tycker att mina idéer verkar vettiga.
  • Hur går vi vidare? Här försöker jag skapa en översiktlig bild, baserat på det vi diskuterat innan, av vilka mål vi får, och hur jag tror att vi kan nå dit.

Överhuvudtaget har det här varit en mycket bra övning i ödmjukhet; att underställa sig eleverna en smula och låta dem leda diskussionen, sätta deras upplevelser i fokus.

I mina multimediakurser har jag sedan kört en enkel genomgång + övning; jag har gått igenom den dramatiska kurvan, med anslag – upptrappning – klimax – avrundning. Jag har försökt hitta gemensamma kulturella referensramar i form av filmer eller TV-serier – CSI har de flesta sett – och använt mig av dessa. “Efter ungefär 2/3 av varje avsnitt brukar det komma en jaktscen av något slag…”

Sedan har vi diskuterat kring protagonist och antagonist, hjälte, bihandlingar, vändpunkter och twistar.

Slutligen har jag satt eleverna i små grupper om 2-4, där deras uppgift varit att skapa en berättelse genom att fylla i “hålen”; utgå från orden och kurvan och stoppa in lite vad som helst och se vad som händer. Om protagonisten är en superskurk och antagonisten en superhjälte, vad händer då (filmen Megamind)?

Det här har varit ganska uppskattat och ganska “hands-on”, eleverna har fått direkt erfarenhet av det här med att jobba med, och inte bara analysera utifrån, den dramatiska kurvan.

One Comment

  1. Bjorn Bjorn January 24, 2012

    Kul att du bloggar, även om jag ganska fetodiggar undertitteln

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.