Press "Enter" to skip to content

Category: Ämnena och skolan

Om att få höra bra saker om sig

Först; förlåt att jag inte bloggat på ett tag.

Idag jobbade jag min sista dag, för den här gången, på gamla jobbet. Imorgon börjar det nya. Jag kommer givetvis att sakna gamla stället; det var fruktansvärt jobbigt att pendla 4h per dag men definitivt värt det tack vare fantastiska kollegor och härliga elever.

Att jag nu slutade betydde såklart avskedsfika. Avskedspresenter, tårta och fina ord. Det fick mig att fundera på det här med hur man som lärare hanterar när folk säger bra eller dåliga saker om en.

Arbeta i projekt

Jag tror mycket på att jobba i större projekt snarare än att bara snöa in på småuppgifter. Det är lätt hänt att man “snuttifierar” undervisningen, delar upp de kompetenser eleverna ska tillägna sig i så små delar att varje lektion kan innehålla ganska många element som inte nödvändigtvis hänger ihop – och som måste förberedas och kanske även rättas individuellt.

Relaterat till SCUM: Om hur skolföreställningar fungerar

För ett litet tag sedan diskuterades Valerie Solanas SCUM-manifest flitigt i dags- och kvällstidningar. Och i bloggvärlden såklart. Jag tänker nog inte gå in närmare på manifestet eller pjäsen, eller vad jag tycker om dem, på den här bloggen. En sak förbryllar mig dock som lärare: att så många inte verkar känna till vad “skolföreställning” innebär. Från framför allt kritikerna av pjäsen höjs röster om att våra stackars gymnasiegrabbar ska tvingas se en pjäs där de utmålas som världens avskräde och värda att dödas för sitt kön.

Få saker gjorda: Management by Mañana

Jag har oerhört lätt för att bli stressad och få ångest när jag har väldigt mycket att göra. Ni vet hur det är, man har massor av ämnen där det finns massor av saker att rätta, förbereda, och så vidare. Kanske finns det samtidigt mycket i privatlivet; just nu bör julstressen vara i full fart, allt ska organiseras och köpas och slås in och så vidare. Alltsammans kan väldigt lätt kännas överväldigande, och man hamnar i en ond spiral där man har ångest för att man har så mycket att göra, och därför inte orkar göra något, vilket gör att man får ännu mer att göra…

Jag hade samma problem när jag var arbetslös; fast kanske ännu mer då eftersom jag hela tiden hade den där bakgrundsångesten av att inte ha ett jobb, dvs inte vara värd något i samhällets ögon. Men, jag uppfann en teknik jag kallar Management by Mañana som har fungerat alldeles ypperligt i fyra år nu, och som jag tänkte dela med mig av.

Utgå från de elever vi har

En grej en f.d kollega till mig brukade säga, som jag tycker är väldigt bra, är att vi som lärare måste utgå från de elever vi faktiskt har. Inte de vi haft, inte de vi önskar att vi hade. Många lärare går omkring med nåtslags idealbild, och blir konstant besvikna på elever som inte lever upp till det idealet. “Förr i tiden var minsann alla elever superintresserade och hade perfekt studiemotivation och gjorde alltid som man sa”.

Smartboards och kanoner

Det börjar – tack och lov – bli allt vanligare att ha projektorer med tillhörande dukar i skolklassrum. Det är jag oerhört glad över, för det betyder att jag sluppit dra fram de antika åbäken som är OH-maskinerna. Men… det verkar finnas delade meningar kring det här med projektorer och interaktiva skrivtavlor. Så jag har funderat lite.

Säg det med en dans!

En av de där sakerna i traditionell programmeringsdidaktik jag ställer mig frågande till är ju som bekant det här med att man nödvändigtvis ska lära sig implementera sök- och sorteringsalgoritmer. Jag förstår tanken, men i praktiken hade jag inget behov av att lära mig sånt innan jag började studera just programmering på högskola. Mina egna programmeringsprojekt har inte lett mig till att studera såna algoritmer närmare, helt enkelt – och jag är ett stort fan av att inom datorämnen ta sig dit ens intresse, och nytta, leder. Nå, skolverkets kursplan för nya Programmering A kräver av mig att jag ska ta upp algoritmerna, så då måste jag hitta ett intressant sätt att göra det på… Kanske kan det här vara en början? Sorteringsalgoritmer i folkdansform?

Klassrumsneutral?

Som lärare ingår det i mitt uppdrag att vara politiskt och i övrigt åsiktsmässigt neutral. Jag ska inte propagera för något enskilt parti eller någon politisk eller religiös åsikt. Det förväntas, helt enkelt, att jag ska vara en neutral kunskapsförmedlare. Utom då att jag ska fostra eleverna till goda demokratiska medborgare. För att vara för demokrati är inte en politisk åsikt, eller?