Om uttrycket “Vit kränkt man”

Jag ogillar “vit kränkt man” för att det är ad hominem, alltså i betydelsen “handlar om person snarare än argument”, men det är inte ett sexistiskt uttryck (eftersom det inte säger att alla män är något, utom privilegierade, som vi faktiskt är) och inte ett rasistiskt uttryck (eftersom det inte säger att alla vita är något, utom privilegierade, som vi faktiskt är).

Det moraliska utlåtande uttrycket “vit kränkt man” gör är inte “du är dum för du är vit” eller “du är dum för du är man” utan “du är dum eftersom du som privilegierad person visar en total avsaknad av insikt om dina egna privilegier, och blir uppenbart väldigt kränkt när du förnekas dina vanliga privilegier eller om sagda privilegier påpekas för dig”.

Om våldtäktskultur

Eftersom den här bloggen i princip dött, och eftersom jag ibland skriver skitlånga inlägg på Facebook jag är ganska nöjd med och vill bevara för att kunna hänvisa till senare, så har jag bestämt mig för att börja lägga in såna texter här också. Det får ni helt enkelt stå ut med. Det blir lite lösryckt och ibland hänvisar jag till annat, men jag ska försöka hålla det hyfsat läsbart.

Först ut, en kort grej om våldtäktskultur:

Jag kan kanske komplettera lite kring våldtäktskulturen, i ren folkbildningsanda: Det är relativt välkänt att sexualbrottslingar eskalerar; det är inte så att de går från att vara välfungerande personer med stor respekt för sina medmänniskor till någon form av dreglande våldtäktsmonster från den ena dagen till den andra. Det finns en stege, där aktiviteter som stalking, tafsande och så vidare ingår.

När man talar om “våldtäktskultur” så menar man generellt inte bara det Ulf så förtjänstfullt förklarar – att många våldtäkter i de breda folklagren inte ses som våldtäkter – utan att väldigt många steg i eskaleringen upp till våldtäkt romantiseras och accepteras.

Minns ni den där “romantiska” snubben som hade fotat en kvinna som jobbade på något flygblag, och ville ha internets hjälp för att hitta henne? Minns ni hur romantiskt folk tyckte det var?

Det är våldtäktskultur, för det snubben pysslade med var i princip stalking. Ni vet alla filmer som går ut på att snubben är efterhängsen, spelar musik utanför tjejens fönster, etc? Stalking. Vår kultur genomsyras av att alla de här små extremt creepy beteendena utmålas inte som äckliga utan som fina och romantiska.

Så när man talar om att vår kultur genomsyras av våldtäktskultur betyder inte det att alla män är dreglande våldtäktsmonster utan att extremt problematiska beteenden som är en del av våldtäktsmäns eskalering romantiseras och normaliseras. VIlket i sin tur leder till att många våldtäktsmän inte ser det de gör som något konstigt eller fel eller ens ser att det de gör är våldtäkt – ingenstans i deras eskalering har kulturen eller samhället egentligen satt stopp. Varje steg har uppmuntrats.

Lördagstankar om kreativitet

Hörde en del av ett samtal mellan Patti Smith och David Lynch, där Patti pratar om nån låt hon skrev som kom till henne i en dröm, liksom färdig och klar. Hon beskriver hur hon i vanliga fall spenderar mycket tid med att vara “gravid” med sina kreationer. Lynch pratar om hur han upplever att hans kreativitet ofta känns som att det finns ett rum bredvid, där det finns ett pussel som är komplett. Och han får bit för bit från rummet, och måste pussla på andra sidan.

Continue reading Lördagstankar om kreativitet

Om att vara “allierad”

Några reflektioner om det här med att vara allierad, som jag gått och grubblat på det senaste dygnet (och delar av det, längre än så).

En allierad definierar jag här som en privilegerad person som ställer sig på den oprivilegierades sida i kampen mot det privilegierande systemet. (Vilket, parentetiskt, alltså inte i första hand är en kamp mot de privilegierade även om det ofta blir så.) En vit antirasist i ett samhälle med stark vithetsnorm och rasistiska strukturer ställer sig på de rasifierades sida i kampen mot vitshetsnorm och rasistiska strukturer. Inte i betydelsen att hen vill vänta samhället åt andra hållet givetvis, utan bara att det ok vithetsnorm etc innebär kastas av och just de samhällsstrukturerna försvinner.

Continue reading Om att vara “allierad”

Rtorrent magic: Moving finished torrents based on labels

So… I’ve been using rtorrent as my main torrent client for a couple of years now. I have it running on my server and I’m usually adding torrents either by placing them in a watchdir or by adding them through a web interface (rutorrent, in case you’re wondering).

One of the things I’ve always wanted was to have rtorrent handle multiple categories. I wanted games I downloaded to go into a “games” directory, comics into a “comics” directory, and so on. I’ve been looking for solutions for a few years now, and all I’ve found online are people in the same boat. So today I decided to spend a few hours experimenting… And this is the result.

Continue reading Rtorrent magic: Moving finished torrents based on labels

Modifying URLs: Marvel Digital Comics

I like experimenting with things, and one of the simplest ways to experiment with something online is to edit URL’s. Sometimes changing a URL can give access to new functions or content, or just enhance your bookmarks or how you use a certain site.

It occurred to me that most people probably do not know how URLs work, or how to do experiments with them… So here’s an example: The Marvel Digital Comics Unlimited web interface.

Continue reading Modifying URLs: Marvel Digital Comics

BTH – evaluating OS’s for use on the EEE 901

So… I really like the form factor of the smaller, “original” EEE series (701, 900, 901) netbooks. They’re just the perfect size for use on busses, trains, etc. They don’t require much in terms of packaging or storage, they’re just very simple to carry around. My first EEE was a 900, since then I’ve tried the 1015PEM but I quickly realized it was too big for me, so I was relly happy when I found the 901 – it’s like the 900, but with much better battery life and processor. The only thing It’s lacking is a 3G slot, and I’m currently looking for a 901 Go though they seem kind of hard (and slightly expensive) to get ahold of.

Anyways, I have been trying out different operating systems and distros on the 901, trying to choose one for everyday use. What I want is basically what everyone wants in a netbook: fast boot time, responsive interface. Right? A simple way to get right into the processor of surfing or writing or whatever. My first choice was Ubuntu with Gnome 3 as a launcher, since I am absolutely in love with Gnome 3. But I found that the poor little 901 processor/ram/SSD couldn’t handle the Gnome monster very well. Sure, it booted up OK, but then I had kind of a 2-second delay between pressing the Super button and the menu actually appearing… Just not responsive enough. So I went a’shoppin. Since I know I was going to test quite a few distros and OS’s here, I created a simple test.

Continue reading BTH – evaluating OS’s for use on the EEE 901

En sekulär stat, ett sekulärt samhälle – ett fuck you till konfessionella friskolor

Appropå den här artikeln.

“Man verkar vilja ha inte bara en sekulär stat, utan även ett sekulärt samhälle.” Huvudet på spiken. Det finns ingen som helst anledning att godta konfessionella friskolor. Sådana friskolor är tillsammans med vinstdrivande riskkapitalister mina huvudsakliga argument mot den så kallade “valfriheten”. Vilken valfrihet får de barn som tvingas gå i en skola som pådyvlar dem deras föräldrars religion?
Det fantastiska med den kommunala skola jag gick i var ju just blandningen; att kristna tvingades umgås med ateister och muslimer, att doktorssöner och arkitektbarn tvingades att umgås med barn till arbetslösa, till fabriksarbetare, till alkoholister. Och jag vågar påstå att vi alla blev bättre människor av det. Visst fanns problem med mobbing och utanförskap även om min skola; men jag tror att det också skapades en större förståelse för andra människor och dörrar öppnades när vi fick kika in i varandras världar.
Så fuck you. Det ni vill ha är inte för barnens bästa. Och att Sverige ligger i framkant vad gäller synen på religionen är inte ett problem, inte en anledning att med avundsjuka i blicken se på andra länder som inte kommit lika långt. Sverige är och bör vara ett sekulärt samhälle och barnens rätt väger tyngre än föräldrars religiösa tro.

Nerdiest yet: Comparison between TFG1 reprints

As you might have noticed by now, if you’ve been here before, I am a bit of a nerd. Oh really? Yes, really. One of the things that make me a nerd is my somethines slightly-more-than-healthy interest in large robots, particularly of the transforming kind. I’ve been a Transformers fan for as long as I can remember. Owned a lot of the toys and all the comic books (in Swedish).

Well, it turns out a lot of other people really liked Transformers too. And now we’re all grown up. OK, perhaps not completely grown up – as you might have surmised from the aforementioned unabated interest in robots that transform – but grown up enough to have Real Jobs and a Steady Income. And of course, some of us then decide we want to revisit the same comic books, and toys etc, that we enjoyed when we were younger.

And this brings us to the subject of this post: I’ve been trying to figure out which of the various reprints of the original (American) G1 comic is the best. At first I tried using the powers of teh Internets, but I didn’t find the information I needed to make a decision. The Decision is, of course, which of these reprint series I’m going to complete. Mixing them won’t work, since they split the original comic in different ways. And besides, I really like the uniform look of multiple albums of the same series in my bookcase.

So, I bought the first album of each series, and can now make an honest comparison. And of course I felt like I needed to share, so here goes: my quick and dirty look at the first volume of the three reprints of The Transformers, Generation 1.

All three covers of G1 reprints
All three covers

Continue reading Nerdiest yet: Comparison between TFG1 reprints