This entry is in the series Delta Green recensioner

Översikt

Äventyret utspelar sig i Afghanistan. Rollpersonerna är Delta Green-agenter som också jobbar åt amerikanska militären som soldater eller contractors, eller har andra skäl att vara i regionen. En DG-agent på en militärbas har försvunnit. Åk dit och undersök!

Basen ligger i ett bergigt område och situationen mellan amerikanerna och olika grupper av afghaner är spänd. Det finns också något slags elektromagnetiska störningar i området som bråkar med GPS och annat.

På basen kan man prata med bas-chefen och undersöka Ellis, den försvunne agentens, bostad. Där kan man få namnet “Kali Ghati” och meningen “death awakens the sleeper”. Om de hackar hans dator tillräckligt bra kan de få fram att Kali Ghati är en plats han undersökte pga rykten om ockulta och övernaturliga grejer. Man kan få fram att den ligger i skuggan av ett specifikt berg. Att de som bor i byn på platsen tillber en “drakgud”. Att byn försvinner emellanåt. Att han lämnade basen för att han ville se byn själv.

Det går att prata med ett par amerikanska soldater som umgicks lite med Ellis, och få lite mer detaljer och lite mer om Ellis’ sinnesstämning etc.

Och that’s about it, really. Man kan åka iväg och prata med afghaner i en by i närheten. De vill inte säga något om Kali Ghati, men kan pressas att varna om att det är ett farligt ställe. Och att det finns krigare i bergen som hindrar folk från att upptäcka Kali Ghati, så att ingen upptäcker stället eller sprider ondskan som finns där.

Sedan antas det att RP åker iväg mot Kali Ghati. Det enda sättet att bekräfta att stället finns innan man åker dit är via en serie superdryga tärningsslag för att lyckas flyga en drönare dit och ta foton.

På vägen dit sker världens tråkigaste och onödigaste filler-strid. Den fyller absolut ingen funktion utom att äventyrsförfattaren tyckte att hen ville ha en strid i äventyret.

RP kommer till byn. Pratar med galna bybor. Går upp till en grotta. Hittar den förlorade agenten. Han står och ber till en varelse. Den vaknar om folk dör i närheten. Om den vaknar så blir allting jättekonstigt i typ en timme, innan den somnar igen. Man kan inte slåss mot den, bara fly. Byborna i Kali Ghati blir knäppa och vill döda RP.

Och that’s about it.

Struktur

Äventyrets struktur är rätt tråkig. Undersökningarna på militärbasen är högst begränsade – ser man till actionable intel så finns det två (som jag såg) sätt att få veta hur man tar sig till Kali Ghati och så kan man få veta att död väcker “the sleeper”. That’s it. Sedan är det helt linjärt – tråkig strid, by, grotta, klart.

Om jag skulle spelleda

För att jag skulle kunna spelleda det här så skulle jag behöva bygga ut det en hel del. Det skulle behövas fler möjligheter att skaffa mer användbar information på militärbasen. Fler sätt att interagera med situationen i byn och i grottan – och de skulle behöva planteras bättre. Bakhållet på väg till Kali Ghati skulle jag behöva plocka bort helt eller göra till något mer intressant än en strid. Det hade varit intressant att använda de där bergs-krigarna lite mer.

Jag skulle också ha velat förmänskliga afghanerna lite mer. Nu är de lite… tråkiga, på det hela taget.

Omdöme

Det är väldigt osannolikt att jag skulle spelleda det här. Det krävs för mycket jobb för att förvandla det till ett äventyr jag skulle gilla. Det är för linjärt, har för lite mysterielösande. Min upplevelse är att det här scenariet troligen fungerar bättre om man är intresserad specifikt av den amerikanska närvaron i Afghanistan – det är en del militära termer, utrustning och så vidare som snurrar runt. Ibland får jag rentav känslan av att scenariet är skrivet för eller kanske av personer som har direkt personlig erfarenhet av sånt.

Jag har inga personliga erfarenheter att hänga upp det här på och därtill väldigt lite intresse av åtminstone de delar som figurerar här. Så nä, inte för mig.

Spel: Diaspora

Format: PDF

Antal sidor: 270

Diaspora försöker fylla lite samma nisch som gamla Traveller, men använder ett mer abstraherat system och mer spelarinput. Det är väldesignat som regelsystem, men förklaras lite förvirrat och boken har inte direkt en optimal struktur. Systemet är faktiskt ruggigt bra och väldigt inspirerande. Synd bara att det är så anpassad för en spelstil som inte lockar mig, åtminstone inte som spelledare. Jag är glad att jag köpte det och kommer att ha kvar det i hyllan, men mer för inspiration än för att spela.

Spelet bygger på Fate och har en meta-ekonomi av poäng man får för att acceptera motgångar och betalar för att göra coola saker, lite förenklat. Funkar säkert bra om man inte hatar sådana mekaniker. Mekaniken som sådan är nämligen väldigt snyggt genomförd. Systemet simulerar det mesta med hjälp av “taggar” som kallas aspekter, ett rum som brinner har kanske aspekten “brinner”, och den kan då användas av t.ex. SL för att försvåra saker man försöker göra i området rent mekaniskt. Väldigt smart system.

Det använder också en skala från -6 till +6 för att mäta saker, och har en skala i ord för hur bra man lyckas med något. Jag tycker inte om sådana skalor eftersom de kräver att man omvandlar mellan siffror och ord flera gånger, när man kommunicerar regelsystem.

Det finns få eller inga sätt att befria spelarna från att använda systemet, och det tror jag är medvetet. Man vill involvera spelarna. Väldigt mycket av mekaniken är abstrakt metaspelande, där spelarna tar beslut snarare än rollpersonerna. Det är säkert kul, om man tycker sånt är kul.

Systemet för att skapa stjärnsystem är väldigt visuellt och enkelt men ger väldigt mycket bra output i form av information som inspirerar om varje system och relationerna mellan dem.

Layouten är snygg men väldigt tråkig. Jag vill ha illustrationer! Men jag gissar att budgeten för spelet inte var så stor, så jag förstår varför det inte är lika snyggt som t.ex. Coriolis.

Omdöme: Antagligen det bästa rollspel jag inte känner för att spelleda.

Betyg: 4/5