Press "Enter" to skip to content

Month: May 2009

Brott och straff

Traditionellt sett kan straff för utfört brott delas in i några separata delar:

Hämnden – att offret får sin hämndlystnad och agressivitet tillfredsställd.

Rättvisan – att individen ställs till svars och moraliskt befinns skyldig till sitt brott och tilldöms ett rättvist straff.

Avskräckning – att straffandet av individer tjänar som avskräckning för andra, som då kanske inte begår liknande brott.

Förvaring – att vissa individer är för skruvade och farliga för att kunna löpa fritt.

Nå; lite dekonstruktion:

Hämnden – är känslomässig, offret bör ges psykologhjälp som givetvis ska vara gratis.

Rättvisan – Individen är inte moraliskt ansvarig för sina handlingar, ty varje handling sker ju av en orsak – orsak kommer ju, som bekant, före verkan. Individens varje handling är resultatet av biologisk och sociokulturell programmering, och varje beslut är summan av ens gener och ens inlärning. Vill man hävda annorlunda får man gripa efter själen, och då diskuterar vi inte längre filosofi eller juridik, utan teologi.

Avskräckning – det finns väl för all del vissa meriter i de pavlovianska mekanismerna, men långt mindre än folk tror – det finns inga egentliga forskningsresultat (vad jag vet) som på ett tillförlitligt sätt kopplar samman strängare straff med mindre brottslighet.

Förvaring – medges, vissa människor formas av samhälle och biologi till att svårligen kunna hanteras i ett civiliserat samhälle.