This entry is part 8 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Någon gång i Juli 2015 utmanades jag först att se Game of Thrones. Jag hade som vanligt snackat skit om serien och hur ointressant den verkade, och nu uppmuntrades jag att “ge den en chans”.

“Okej, hur mycket behöver jag se för att ha sett tillräckligt för att få ha en åsikt?”

“En säsong”.

“…Fine.”

Så jag såg avsnitt S01E01 och skrev… en recension. Jag överdrev lite, för komisk effekt, hur illa jag tyckte om allting. Det verkade folk uppskatta. Så när jag nådde slutet av säsong 1 tänkte jag… Hey, det är trevligt att göra saker folk uppskattar. Jag kan köra en säsong till. Eller, jag visste ju hur jag själv fungerade; jag är närmast besatt vid att “göra klart” saker. Så när jag bestämde mig för att göra S02 så visste jag att jag skulle vara in it for the long haul.

Jag har skrivit 71 recensioner plus en “inför”-text för varje säsong. I dem har jag varit arg och negativ, på ett närmast teatraliskt sätt. Jag har definitivt överdrivit mina känslor många gånger. Det är ju vad folk kommer till recensionerna för, trots allt.

Men vad tycker jag då egentligen om serien?

Den är hantverksmässigt väldigt välgjord. Kostymer, effekter, scenografi, kameraarbete, ljussättning, ljud, skådespeleri och så vidare är genomgående bra. Visst finns det scener som inte riktigt funkar, men det är ganska långt mellan dem.

Medeltida estetik ger mig ingenting. Jag tycker verkligen inte att medeltida mode är speciellt snyggt eller intressant, framför allt inte när vi pratar sånt som vanligt folk hade på sig. Det är tråkiga material, tråkiga designer. Det finns enskilda intressanta byggnader, ofta katedraler och så, men vanliga hus? Trista. Alla medeltida vapen är tråkiga och ganska fula. Jag vet att många får positiva vibbar av att se någon i pälsar svinga en stridshammare eller så, men för mig blir reaktionen mest “kan vi inte gå och se något med railguns istället?”.

Jag är inte intresserad av folk. Jag är betydligt mer intresserad av mysterier och hur saker egentligen hänger ihop än vad jag är av människor, deras relationer och intriger. Det finns en del spännande mysterier i Game of Thrones, men fokus ligger sannerligen inte på dem. Jag hade gärna sett en CSI-liknande TV-serie där ett gäng maesters reste runt och löste folks problem och utforskade mysterier. Jag har väldigt svårt att uppbåda intresse för de intriger och händelser som seriens centrala narrativ fokuserar på av samma skäl som jag generellt undviker filmer “baserade på en verklig historia”. Jag är helt enkelt inte intresserad av människoöden.

Jag blir frustrerad av folk som agerar “dumt”. Såhär: Jag vill generellt att det ska bli bra, att det ska gå bra. Att mysterierna ska lösas, att det “goda” ska segra, och så vidare. För mig är det viktigare än att det blir “intressanta konflikter”. Så funkar jag i rollspel också: jag vill klara äventyret, lösa mysteriet. Att misslyckas i rollspel är inte för mig en “intressant utmaning” eller “något som ger karaktären något att spela mot”. Det är bara frustrerande, på samma sätt som jag själv tycker det är frustrerande när jag försöker göra något och misslyckas.

Jag tycker också om när rationalitet och tanke är det som är viktigt. Det upplever jag nämligen att det alltför sällan är i verkligheten, vilket frustrerar mig, så jag gillar när fiktion bekräftar min övertygelse om att rationalitet är en bättre grund för problemlösning än känslor, lojalitet och så vidare.

Det säger då sig självt att ganska många beslut som fattas i Game of Thrones kanske visserligen är fullt begripliga utifrån sin kontext och så. Det är trots allt ett ganska specifikt samhälle med vissa materiella förutsättningar, som individerna formas av. Men att de besluten ur min synvinkel helt enkelt är dumma. De för inte karaktärerna närmare sina mål, utan lägger bara krokben för allting. De saknar taktik, de saknar långsiktighet, de agerar utifrån den magkänsla som jag upplever ligger bakom många samhällsproblem idag.

Så jag blir frustrerad. Sällan så frustrerad som jag ger intryck av i mina recensioner, men ändå frustrerad.

Serien är inte så oförutsägbar som många fans verkar ge den creds för. Jag har läst mycket om hur den här serien “bryter mot genrekonventioner” och det tycker jag inte att den gör i någon speciellt hög grad. Om det här räknas som “bryta konventioner” så är fantasygenren mer konservativ än jag kunnat tro.

Jag har läst påståenden om, till exempel, att “folk inte har plot armor i Game of Thrones”. Vilken hästdynga. Serien har EXTREMT få förvånande dödsfall. Och nej, det var aldrig förvånande att Ned the Head dog i början. Inte bara för att han spelades av Sean Bean utan för att exakt ingenting i berättelsen antydde att han skulle vara något slags huvudperson. Jag förstår inte vad folk fick det ifrån. Kanske var det förvånande när det hände i böckerna, men jag har inte läst böckerna och lär nog inte göra det heller. Jag talar specifikt om tvserien nu.

Och red wedding? Det var ju inte ens det viktiga bröllopet. Ingen som egentligen spelade någon roll dog ju.

Jag vet inte. Kanske är jag helt enkelt van vid genrer där det krävs lite mer för att “bryta mot konventionerna”.

Den gör ett konsekvent bra jobb med att visa hur skitdåligt allt är. Jag är i ärlighetens namn rätt frustrerad över hur många som verkar se Game of Thrones och se något som bejakar en romantiserad bild av trams som “ära”, “heder”, “lojalitet” och så vidare. Finns det en serie som konsekvent visar blodsband som värdelösa, lojalitet som korkat, och överhuvudtaget visar hur värdelöst ett samhälle styrt av en per definition orättmätig adel blir… så är det den här. I den mån den här serien bryter mot fantasytroper är det väl genom detta, tänker jag.

It’s fine. Game of Thrones är en helt duglig serie. Hantverksmässigt väldesignad, med trovärdiga karaktärer som agerar i en värld som format dem till hederskulturella idioter. Det finns intressanta mysterier som ändå då och då utforskas, även om det är för sällan för min smak. Många avsnitt har räddats i mina ögon av att det ändå funnits ett litet mått av “kolla vad coolt, det ligger till såhär egentligen” eller genom att hinta om något större och häftigare. Man kan räkna med att jag tyckte bättre om varje avsnitt med magi, iszombier, drakar etc. än jag egentligen skrev i mina recensioner.

Det här är inte en serie jag är speciellt intresserad av att återvända till någonsin. Jag vill inte spela rollspel i den här världen om inte SL fokuserat på mysterierna (men vad var Grayscale egentligen? Och Mellistantens magi och hennes gud, hur hängde det ihop egentligen?). Jag tillhörde aldrig riktigt målgruppen för serien, och det är OK.

It’s better than fine. Här är en grej jag inte trodde att jag skulle skriva, om nån frågat mig för ett par år sedan: Game of Thrones är bättre än nästan all annan fantasy jag läst eller sett. Jag föredrar den här estetiken framför till exempel Narniafilmerna eller Lord of the Rings. Jag föredrar den här storyn framför nästan alla varianter av Hjältens Resa. Jonte må ha starka drag av Belgarion i sig, men han är på alla sätt bättre än nästan alla andra belgarions, för han är inte RIKTIGT Belgarion.

“Arga recensioner” är skittråkigt. Jag tyckte att det var ganska kul när jag började, men sedan dess har jag ändrat åsikt. Numera föredrar jag glada, positiva recensioner som fokuserar på det positiva. Jag rekommenderar till exempel kanalen CinemaWins på Youtube. En biljard gånger bättre än trökskiten CinemaSins. Det är MYCKET roligare att gilla saker än att ogilla dem.

Så, det är vad jag VERKLIGEN tycker om Game of Thrones. Jag skulle rekommendera den till vem som helst som gillar fantasy, framför allt om de också – som de flesta människor – gillar… öh, människor och berättelser om dem.

This entry is part 7 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Om namn och bakgrunden till tittandet.

I FUCKING CALLED IT. Och nu har jag sett Game of Thrones S08E06, alltså det sista avsnittet.

Det betyder alltså att jag är FRI. Fri som fågeln. Jag har alltså sett… 71 avsnitt av en serie jag avskyr, vars premiss inte intresserar mig det minsta, och som nästan uteslutande får mig att vilja elda upp alla karaktärer i den. Och skrivit 71 tillhörande recensioner. Eller, 70. 71 när den här är klar.

Continue reading

This entry is part 6 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Nu börjar det likna något. Jag har sett Game of Thrones S08E05.

Okej, avsnittet börjar med att Spindeln förråder Danny och blir uppeldad med drakeld för det. Det gick väldigt, väldigt fort får jag väl ändå säga. Han pratade med Jonte och avslöjade att han visste att han var Belgarion, Jonte satte sig på tvären, Tyrion skvallrade (vilket inte behövdes, för Danny spenderade alla sina inte-vara-helt-dum-i-huvudet-poäng för säsongen på att redan känna till allt och ha fattat exakt hur informationen flödat). Och så Fwooof! One down.

Continue reading

This entry is part 5 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Det känns ju i varje fall bra att serien ser till att det inte finns någon risk att jag börjar gilla den, eller så. Jag har alltså suttit och sett Game of Thrones S08E04.

Första delen av avsnittet gjorde mig faktiskt ganska hoppfull. Det dröjde ganska länge innan någon sade eller gjorde något riktigt sådär superdumt. Det var en fin begravning, det var fest, Rödskägg har bajsat på sig och raggar på Brienne, som istället super med Tyrion och Slimie. Det blir en fin liten hookup mellan Slimie och Brienne som jag, helt ärligt, gav en liten applåd åt. Jag är ju någonstans vad Hunden antagligen skulle kalla för en “soppy fucking cunt”, en romantiker, och jag gillar när folk hittar varandra. Sedan var det ju lite sött men förutsägbart att Lennart skulle fria till Arya och att hon skulle tacka nej.

Danny får Belgarion att lova att hålla käften om vem han egentligen är. Danny gör överhuvudtaget flera riktigt okarakteristiskt vettiga grejer här, som att göra Lennart till en (lojal) lord och att vända skålen som utropades av Tormund till hennes ära till att istället handla om Arya.

Sedan… Sedan kommer avsnittet ihåg vilken serie det är en del av, och den här högst tillfälliga bläckan som pågått de senaste typ 1.5-2 avsnitten där folk inte varit helt dumma i huvudet går över. För nu är det dags för taktik.

Gröt-i-hjärnan-Danny tycker inte att hon behöver utvilade soldater eller att det är någon idé att göra något vettigt med det lilla förtroendekapital hon byggt upp, så hon envisas med att de nu genast ska marschera mot Cersei. Svaret på det Sansa säger, “jag vet inte hur länge folk behöver vila utan att kolla med mina sergeanter”, är rimligen “ok, kolla med dina sergeanter, vi möts tillbaka här om ett par timmar”. Inte “OMG DU MOTARBETAR MIG NU GÖR VI SOM JAG SÄGER”. Förihelvete.

Och tänka-med-kuken-Belgarion antar Dannys helt orimliga perspektiv istället för att hitta en kompromiss, eftersom han är så jävla piskad och skraj att inte uppfattas som helt lojal mot Danny. VARFÖR tror han att det är en bra idé? Varför fattar han inte att det rimliga i den här situationen är att försöka BALANSERA de här två? Varför tror han att han syrra kommer att börja gilla Danny om han bara slickar hennes fjälliga röv tillräckligt hårt och offentligt?

Jag vet att en del tycker att jag ger de här karaktärerna skit för saker som har med den kultur de växt upp i ibland. Att det liksom är en ursäkt att de befinner sig i en tragiskt retarderad jävla medeltidstramsvärld med ingenting civiliserat i sikte på hundratals, kanske tusentals år. Men grejen är ju att de är HELT JÄVLA DUMMA I HUVUDET ÄVEN SEDDA I SIN KONTEXT. Och nej, det är inget nytt. Snöjonte har för fan varit helt urblåst från dag 1, med enstaka “good days” mitt i där han fattat enstaka rimliga beslut.

Det är lite som om det vore ett rollspel, där varje karaktär bara har ett visst antal “agera rationellt”-poäng som de måste spara på. Och det enda sättet att få flera är att fatta skitdumma idiotbeslut.

Om det här vore ett rollspel så vore det helt klart ett sånt där story game-härke, med fokus på “intressanta konflikter” och skit. Det här är inte spelare som försöker klara äventyret, det här är spelare som tycker att det är “roligt att misslyckas”. Sådana som föredrar när man misslyckas eller “knappt lyckas” med tärningsslag. “Lyckas med komplikation” och så vidare. Kort sagt, not my kind of people.

Hur som helst, när han ändå är igång och fattar SKITDUMMA BESLUT så tycker Jonte av högst oklara skäl att det är en skitbra idé att spilla bönorna för Sansa och Arya, och därmed garantera att informationen kommer att spridas till exakt alla i hela världen. Om man frågar en kackerlacka som bor under en sten så kommer den att veta vems hans riktiga föräldrar är. Det är så jävla uppenbart och så jävla dumt. Varför tror han, TROTS att varje någorlunda rimlig människa vid det här laget insett att Darth Sansa är en Sith Lord, att man kan lita på hennes ord? VARFÖR? Alltså, jag säger inte att hon har fel eller så. Hon agerar tvärtom ganska rationellt utifrån sina förutsättningar här. Men att Jonte litar på henne är så dumt att jag får ont i huvudet.

Sagt och gjort så tar det väl max en kvart innan Sansa berättar för Tyrion. Han och Spindeln spenderar sedan resten av avsnittet med att fundera kring vad de ska göra med informationen. Tyrion har tappat alla poäng han någonsin spenderat på INT – han har numera bara dumpstats – så han pladdrar om trams som “lojalitet” och att det minnsann är viktigt att hålla fast vid personen man valt även när det är ett skitdumt val. Spindeln å sin sida vill typ mörda Danny för att det antagligen skulle leda till färre döda bland vanligt folk.

Och det måste jag fanimig respektera. Han och Bronn är ju de som ändå lyckas klämma ur sig relativt rimliga politiska uttalanden i det här avsnittet. Det måste de ha hoardat “agera rationellt”-poäng länge för att få göra.

Bronn, ja. Han dyker upp, hotar Tyrion och Slimie tills han blir lovad Highgarden, påpekar att alla jävla adelsfamiljer från början varit ena jävla mördar-rövare, och sticker igen.

Folk åker ner mot King’s Landing. Hunden och Arya ensamma, Belgarion med Norrbos skittrötta armé. Danny åker båt och drake. Tyvärr hamnar de i bakhåll, där Dollarn eller vad han heter skjuter stora spjut och dödar en drake. Se där, så enkelt var det. En massa skepp förstörs, och folk spolas i land. Cersei har tillfångatagit Misandria.

Det hela gör såklart att Danny blir arg, och när Danny blir arg så blir hon känslostyrd och dum i huvudet. De andra lyckas nätt och jämnt övertyga henne om att inte bara mörda hela jävla King’s Landing. Jag antar att hon hade ett par poäng sparade hon också.

Sidenote: Jag är så jävla less på henne. Så. Jävla. Less. Less på det hela tiden upprepade hyckleriet om att “jag ska befria alla från tyranni genom att vara en tyrann”. Less på att hon är så jävla självrättfärdigande. Less på hennes förutsägbara emotionella reaktion varje gång något går henne emot. Less på att hon reagerar som en treåring varje gång någon säger emot henne. Det har inte hänt något nytt eller intressant med henne på jävligt länge nu.

Slimie hör om flottans öde. Och så har han slut på poäng, så han sticker iväg mitt i natten, klär sin häst och rider iväg. Och jag ångrar att jag hejjade på när han fick ihop det med Brienne, för det gjorde att hon nu får vara en mesig grinolle som uppfyller den jävla Hollywoodklyshan om kvinnan som står och storbölar när hennes kille åker iväg för att vara dum i huvudet. FY FAN VAD JAG HATAR DEN HÄR SERIEN. Jag skiter väl i om folk dör, faktum är att jag blir glad av det. Men Brienne var ändå en av seriens mindre dåliga karaktärer, och så gör de henne till… Vad nu det här är. En blöt disktrasa. Jag önskar att hon sparkat Slimie i kuken istället för att ligga med honom.

I Kings Landing ges det ultimatum hit och dit, sedan hugger Berget huvudet av Misandria. Så nånting bra kom av alltihop åtminstone.

Nu måste jag gå och rensa hjärnan med lite youtubevideor från folk som är smarta. Jag kände hur mina hjärnceller förtvinade och dog av att se det här avsnittet.

Förväntningar inför S08

  • Alla fortsätter att vara osympatiska. Ja. Och helt dumma i huvudet, vilket gör dem ännu mer osympatiska. Eller vafan, OK, Darth Sansa är faktiskt inte så illa. Inte Spindeln heller.
  • Snöjonte knullar sin faster. Det ser ganska mörkt ut för det, faktiskt. Även om han egentligen inte verkar sådär alldeles oäven.
  • Cersei är sämst. Faktum är att hon nog inte gjorde något alls som var jättedumt den här gången. Tvärtom. Kanske har hon också hoardat poäng?
  • Folk dör. Knappt. Bara Misandria, och henne kan det väl ändå rimligen inte vara någon som bryr sig om.
  • Ganska lite naket. Inget alls, tror jag. Åtminstone inga tuttar eller könsorgan.
  • Någon sitter på järntronen i slutänden. I dunno, man. Vi får väl se. Nu börjar ju folk vilka sätta Belgarion där. Vi får väl se exakt hur klyshigt det här blir.
  • Drakar och zombies. Inga fler zombies *sadface*. Och bara en drake kvar, väl?

This entry is part 4 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Fan ta spoilers och folk som sprider dem. Nu menar jag inte primärt de som pratade lite i den här tråden, det var ändå ganska milda och snälla semi-spoilers. Men NÅGON i mitt flöde på Facebook valde att sprida en s.k. “rolig mem” som spoilade en av få saker som faktiskt var lite förvånande i det här avsnittet.

Då insåg jag att 1) jag kan inte fortsätta följa den människan på Facebook och 2) jag kan inte vänta med att se Game of Thrones S08E03.

Det här avsnittet blir lite udda. För en gång skull har jag faktiskt ganska lite att klaga på, nämligen. I stort sett hela avsnittet är ju en enda jättelång strid, och för vad den är – en strid med för mig rätt ointressanta vapen och rustningar och taktiker och så vidare – så är den faktiskt riktigt jäkla tuff och snygg. Jag har sett folk online klaga på att det är mörkt, men jag gillar den apokalyptiska, mardrömslika helvetesstämningen som skapas. Jag fick definitivt en känsla av inferno och Bosch i vissa bitar; det rent infernaliska kaoset med högar av kroppar och hopplösa privata helveten. Att lyckas få en strid att fortsätta vara intressant i 45 minuter är någonstans något jag måste respektera.

Det är däremot både tråkigt och poänglöst att försöka ge något slags blow-by-blow-beskrivning i text av en sådan strid, så det skiter jag i. Folk slåss, det går dåligt, sedan går det lite bra, sedan går det jättedåligt, och sedan dödas Rob Zombie och så faller alla falleri, fallera. Om jag ska klaga på något så är det väl att det är något väldigt klichéartat över grejer som “de goda tror de har vunnit men så kommer zombiekungen och väcker sina odöda, som de redan besegrat, till liv igen”. För att inte tala om hur uttjatad hela “hugga huvudet av ormen”-grejen är.

En annan sak jag vill klaga på är hur få som dör. Jag menar, det här ska föreställa en av de Stora Striderna som de byggt upp mot i SJU JÄVLA SÄSONGER. Och vilka dör? Vad blev det för konsekvens egentligen? Edd. Vem fan bryr sig om Edd? Lyanna Mormont. Enöga. Göran. Knappast några A-listare, snarare B- och C-typer. Göran är väl den ende som tangerat att faktiskt vara en person i serien; resten är ju mest glorifierade statister.

Sju säsonger. Fyra oviktiga gobbos och ett par murar i Norrbo. Yeah yeah.

(Med förbehåll för att jag kan ha missat någon)

EDIT: OK, Mellistanten också. Och Reek. Sex pers, då. Fortfarande mest B- och C-listare. Den här seriens märkliga rykte om att döda av sina viktiga personer fortsätter vara bullshit.

Men okej, vet ni vad jag gärna haft ospoilat? Att det var Arya som dödade Rob. Nu telegraferades det visserligen ganska hårt av Mellistanten, men jag vill ändå tänka mig att jag kunnat känna någon form av spänning där mot slutet – jag har ju pushat idén att Snöjonte är Belgarion ganska hårt, så jag hade nog kunnat tro att de åtminstone skulle göra det tillsammans. Men nejdå. “Någon” skulle prompt dela med sig av ett lustigt tweet från Jan Guilliot där han drar en parallell till Greta Thunbergs miljöengagemang. Och fine, absolut, skämtet om att Arya inte ska vara ute och döda kungligheter utan gå i skolan var lite roligt. Men nej, det är fortfarande inte okej.

Jag har för övrigt också läst gnäll om att folk var korkade under striden. Eftersom jag inte kan något om medeltida krigsföring och dessutom är aktivt och aggressivt ointresserad av ämnet så tänkte jag inte på något sådant alls, och tänker inte lyssna på det örat.

Förväntningar inför S08

  • Alla fortsätter att vara osympatiska. Faktiskt inte. Kanske för att de knappt pratar eller typ gör något utom att slåss i hela avsnittet, så de hinner liksom inte med att vara osympatiska och/eller dumma i huvudet. Faktum är att av mycket få samtal, det mellan Sansa och Tyrion, tangerar att vara typ… intelligent. Det var mycket länge sedan vi fick höra något sådant i den här serien.
  • Snöjonte knullar sin faster. Nope.
  • Cersei är sämst. Hon var inte ens med. Kanske därför det kändes som att det här avsnittet inte var lika dumt som andra?
  • Folk dör. Alltså vafan.
  • Ganska lite naket. Ja. Inget, faktiskt.
  • Någon sitter på järntronen i slutänden. Tyvärr har vi ju just plockat bort en av möjligheterna att få slippa det. Jag hoppades ju på att Rob Zombie skulle förgöra hela jävla Kings Landing efter att ha totalmosat Norrbo…
  • Drakar och zombies. Hela avsnittet, ja.

This entry is part 3 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Jag har set Game of Thrones S08E02 och jag vetefan vad jag ska skriva, faktiskt. De har liksom lyckats ha ett helt långt avsnitt utan att någon egentligen gör något eller fattar några riktiga beslut. Det finns liksom ingenting att göra narr av, för ingenting fucking hände.

Jag undrar hur långt de kan dra ut på det här? Sex avsnitt, kollade jag just upp att det ska vara(?). Nu har vi haft två. Jag antar att vi kan ha ett avsnitt helt och hållet om vad som händer i Kings Landing samtidigt som E02, och sen kan vi ha ett flashbackavsnitt som berättar om något ganska irrelevant… Då är vi uppe i fyra avsnitt. Jag undrar vad de kan fylla ut E05 och halva E06 med? Sen blir det väl strid ett halvt avsnitt och sen är antingen alla döda eller så sitter det något vidrigt litet adelsfanskap på järntronen och regerar över askan. Med min tur blir det väl någon av de riktiga jävla stolpskotten, typ Cersei. Eller vem som helst av de andra, nu när jag tänker efter. Det vore fan lika illa.

Iallafall, avsnittet är ju typ 100% Norrbo, så jag behöver inte hatta fram och tillbaka. Å andra sidan händer typ ingenting riktigt, så jag får mest göra en uppräkning över pseudohändelser:

  • Slimie dyker upp, och får vara med och slåss eftersom Brienne går i god för honom. Han berättar också för Danny vad alla med en halv hjärna (ej gjord av bajs) redan kunde räkna ut, alltså att Cersei ljög.
  • Danny är först sur på Tyrion, men mjuknar efter att Göran pratat med henne.
  • Lennart snyggar sig i smedjan, gör vapen åt Arya som han får reda på är ganska bra på att dödsmörda folk nuförtiden. Sen bonkar de, eftersom Arya vill veta hur det känns innan hon dör. Hon får också reda på att han är kung gris’ bastard. Är det ens nån som bryr sig om kung gris numera?
  • Slimie pratar med Bran. De kommer inte så långt.
  • Slimie gör vad han kan för att ragga på Brienne. Erbjuder sig att “serve under her”, höa höa.
  • Rödskägg dyker också upp, tillsammans med enöga och hunden. Rödskägg raggar också på Brienne. Alla tycker att det är himla obehagligt.
  • Danny pratar med Sansa, och berättar att hon älskar Belgarion. Sen precis när det samtalet såg ut att leda till något, eftersom de började komma in på vad som ska hända med Norrbo med omnejd efter alltihop, så blir de såklart avbrutna. För i det här avsnittet finns en strikt regel mot att det finns några reella konflikter eller stakes eller riktiga avslöjanden eller något annat intressant.
  • Reek kommer och vill slåss. När de bestämmer sig för att använda Bran som lockbete för Rob Zombie så vill han vara där.
  • Gråmask och Misandria pratar om vart de ska åka efteråt och sen pussas de.
  • Tyrion, Slimie, Brienne, Pod, Smugglas, Rödskägg sitter framför en brasa och pratar skit. Det visar sig att Pod kan sjunga. Slimie hittar plötsligt på att alla riddare kan riddarifiera nya riddare, och sätter in en sista stöt på Brienne genom att göra henne till riddare.
  • Sam ger sitt familjesvärd till Göran, och hälsar från hans pappa.
  • Belgarion berättar för Danny vem han egentligen är barn till, och PRECIS som det ska bli en riktig scen av det, eftersom hon inser att han därmed är den siste manlige Targeryen… så avbryts de. För i det här avsnittet får det inte hända något.

Förstår ni vad jag menar? Visst, folk pussas och kramas och knullar och så där, och ett par av de ickehemligheter som vi i publiken redan kände till “avslöjas”, men det… händer liksom inget. Ett helt avsnitt enbart bestående av transportsträcka.

Meh.

Förväntningar inför S08

  • Alla fortsätter att vara osympatiska. Ja. Eller typ. Folk gör ju typ ingenting, så de är inte ens osympatiska här. Darth Sansa är väl hyfsat inte-helt-dum-i-huvudet vissa perioder, och kan väl tangera “sympatisk”, för all del.
  • Snöjonte knullar sin faster. Nä, och nu ser det ju ut att vara hyfsat osannolikt att de gör om ‘et.
  • Cersei är sämst. Hon är inte ens med, för då hade det funnits risk för att nån hade gjort något i avsnittet.
  • Folk dör. Inte en enda.
  • Ganska lite naket. Aryas halvtutte och rumpa, that’s it.
  • Någon sitter på järntronen i slutänden. Zzzzzz…
  • Drakar och zombies. Bakhuvudet på ett par zombieledare i allra sista klippet. Vafan.

This entry is part 2 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Vet ni vad? Jag tycker att det är väldigt skönt att den här säsongen blir den sista. För jag orkar tammefan inte med det här längre. Det är för dåligt, för tråkigt, Jag blir för trött och för arg. Plus att jag egentligen tappat smaken för magsura recensioner; det känns liksom så jävla “gjort”. Jag är enormt trött på arga eller raljerande recensioner själv. De är sällan roliga. Tacka vet jag Movies with Mikey och CinemaWins, där har vi snubbar som vet hur man gör. Jag funderade rentav på att bara för sakens skull göra en helomvändning och recensera hela säsong 8 från motsatt perspektiv: rosaglittrigt och positivt och entusiastiskt och glatt.

Men vafan. Nu har jag gjort det här i sju säsonger.

En kvar. Let’s do it.

I King’s Landing säger först Cersei att Euron får vänta med att ligga med henne tills efter kriget är slut. Sen ligger hon med honom ändå. Han slentrian-incest-mobbas lite som pillowtalk. Fy fan vad dålig hon är. Introt till avsnittet påminde mig också om att hennes jävla idiotplan om att låta “monstren döda varandra och regera resterna”. Hur jävla dum i huvudet kan man vara? Hur jävla dum i huvudet som helst, tydligen. Det slår aldrig fel: finns det ett någorlunda vettigt val så kommer Cersei att röra sig i motsatt riktning.

Nåja, hon lär ju få sitt. Jag kommer att bli MYCKET förvånad ifall hon sitter på järntronen i slutänden.

Men ja, medan Euron får sitt så smyger Reek ombord på Eurons skepp och befriar Yara, och får sedan hennes tillåtelse att sticka norrut. Hon å sin sida tänker ta tillbaka järnöarna medan järnflottan inte är där.

Och så anlitar Frankenstein Bronn för att ha ihjäl Cerseisn bröder. Jag hoppas han lyckas och sedan dör av någon äcklig könis.

Resten av avsnittet utspelar sig väl i princip helt i Norrbo. Det är ett ganska typiskt första avsnitt i säsongen, i det att nästan ingenting händer. Det märks dock att det är sista säsongen, eftersom NÅGOT händer…

Iallafall. Belgarion och Danny med respektive anhang marscherar in i Norrbo. De inavlade tribalistiska bönderna i Norrbotrakten ger dem stinkögat och är sur på Belgarion för att han böjt knä till sin faster. “Vaddå överlevnad”, säger de typ, “du BÖJDE KNÄ och det är mycket vitkigare än att nån i Västerås har en chans att inte bli dödsmördar ihjäl av Rob Zombie och hans tomtearmé”.

De här jävla träckhjärnorna förtjänar tammefan att förintas av iszombies. Låt dem brinna. Eller frysa. Jag skiter i vilket. De är verkligen helt brutalt dumma i huvudet, och HELT drivna av fullständigt vedervärdig jävla stamkultur. Rob Zombie kan inte komma snart nog. KILL EM ALL för fan. Det är verkligen helt jävla sinnigt hur kortsiktiga de här undermänniskorna är.

Sen är det i och för sig så att vårt nya power couple tydligen inte tänkt på sådana praktiska saker som att deras tjänare till exempel kanske kommer att behöva typ… äta, och grejer. “Äh, det löser sig”. Sansa har väl lagt upp förråd, men inte oändliga.

En annan bra grej Sansa gör är att hon fattar att Cersei är en idiot, alltid varit en idiot, alltid kommer att vara en idiot. Så hon säger till Tyrion att han är dum i huvudet om han tror att Cersei kommer att göra the right thing.

Smugglas föreslår för spindeln och Tyrion att Belgarion borde gifta sig med sin faster. Det behövde nämligen skrivas lite extra på publikens näsa, och var inget de båda herrarna – vars IQ sänkts drastiskt under seriens gång – kunde räkna ut själva.

Sen behövde manusförfattarna en paus, så de stoppade in en rätt poänglös drakridningsscen som är alldeles för lång. Den slutar dock med lite incesthångel mellan Belgarion och hans faster, så… alltid nåt, antar jag.

Danny berättar för Sam att hon eldade upp hans värdelösa pappa och brorsa, vilket gör Sam ledsen och dum i huvudet. Sen säger Bran till Sam att just nu, när Sam är jättesur och dum i huvudet, är ett superbt tillfälle för Sam att prata med Belgarion om att han är Belgarion.
Det gör Sam. Och sedan försöker han så split mellan Belgarion och hans faster, genom att pressa honom om att han är “den sanne kungen”.

FÖR DET ÄR INTE SOM ATT VI HAR VIKTIGARE SAKER ATT TÄNKA PÅ ÄN NÅGRA JÄVLA TITLAR OCH KRONOR JUST NU VA

På tal om det så upptäcker Rödskägg och Enöga att Umbar-grabben är död och att ROb Zombies armé är mellan dem och Norrbo. Skitigt läge.

Förväntningar inför S08

  • Alla fortsätter att vara osympatiska. Ja. Eller OK, Sansa är inte HELT dum i huvudet. Men alla andra är det. Och att vara dum i huvudet är jävligt osympatiskt. Folk är alltså generellt dumma och osympatiska eller bara osympatiska i den här serien.
  • Snöjonte knullar sin faster. Nä, bara lite hångel. Kanske mer, men det får vi inte se så det har inte hänt. Also: Dannys drakar gillar att titta på. Nu verkar det som att Belgarion eventuellt kan räkna ut att hon är hans faster snart, och frågan är om han är into it ändå.
  • Cersei är sämst. Ja, sämst.
  • Folk dör. För få. Ingen någon brydde sig om. Tyvärr. De får fan sätta lite fart. Nästa avsnitt får de ta och börja döda av lite folk med namn. Typ Sam eller Cersei eller Yara.
  • Ganska lite naket. HAHAHA nej. Tre par tuttar, tre tillhörande rumpor, och – om jag såg rätt – två muffar.
  • Någon sitter på järntronen i slutänden. Än är det ju bara Cersei “Bajshjärnan” Lannister…
  • Drakar och zombies. En lång drakflygarscen och en lite cool zombie på slutet. Väldigt lite STORY kring dem dock.

OK, nu är jag alltså tillfälligt befriad. Dags att göra något som är roligt på riktigt och inte bara känns som att skrubba insidan av hjärnan med klorin och sandpapper.

This entry is part 1 of 8 in the series Game of Thrones Säsong 8

Oh come ON. Är det dags? Nu igen? Och de lovar att det faktiskt är sista säsongen den här gången? De ska inte dela upp det som är kvar i ytterligare två delar, och köra lite Zenonsk logik? “För att se klart Game of Thrones måste du först se hälften av det du har kvar, och när du gjort det så måste du se hälften av det, och sedan hälften igen, och i slutänden kan du ALDRIG BLI KLAR”… Det är lite så det känns. Som att jag aldrig kommer att bli klar med den här skiten.

Men nu har de trots allt lovat. Halleluja. Varför gör jag ens det här? För att jag börjat, och redan gjort sju säsonger. Det skulle kännas fel att ge upp nu, på målsnöret. Det är för ingraverat i min personlighet att vilja göra färdigt saker jag påbörjat, även när de är skit. Jag har läst klart många dåliga böcker och sett klart många dåliga tv-serier. Att jag fortsätter är en karaktärsbrist, en svaghet. Om jag hade en Lex Luthor skulle han anfalla mig med mitt tvångsmässiga beteende när det gäller att göra klart saker.

Det här är bara ordbajs för att slippa börja.

Jag hade som vanligt glömt bort precis allting sedan förra halvsäsongen, så jag skummade igenom mina recensioner. Det här är mina mycket slarviga intryck av nuläget:

  • Cersei har precis först gått med på vapenvila, men sen i hemlighet hyrt en massa hyrsvärd för att slåss mot Danny och Belgarion. Trots att hon vet att zombiehotet är på riktigt. För Cersei har bajs i hjärnan.
  • Belgarion och hans faster Danny har inte knullat. Än.
  • Belgarion kom nyss tillbaka från bortom muren, där han och ett gäng andra klantar slarvade bort en drake, som nu är en zombiedrake.
  • Rob Zombie och hans zombiedrake har precis tagit sig förbi muren.
  • Arya och Sansa har just mördat Lillsnuppas uppe i Norrbo. Äntligen.
  • Visst är väl Sam däruppe i Norrbo, han också?

Sen finns det en massa enstaka karaktärer jag inte iddes komma ihåg eller hålla reda på.

Förväntningar inför S08:

  • Alla fortsätter att vara osympatiska.
  • Snöjonte knullar sin faster.
  • Cersei är sämst.
  • Folk dör.
  • Ganska lite naket, för Game of Thrones försöker nu vara “moget” och “seriöst” och då kan man inte ha tuttar eller snoppar.
  • Någon sitter på järntronen i slutänden. Antagligen Snöjonte, för det är ju vad den här Belgariad-ripoffen byggt upp mot hela tiden, men… nån. Det är inte så viktigt.
  • Drakar och zombies, men på något sätt lyckas de även i den här sista säsongen ha alldeles för få sådant och alldeles för mycket urtråkiga jävla intriger.

Förhoppningar:

  • Massor av snoppar i bild.
  • Alla dör. Alla.
  • Järntronen smälts ner av drakeld.
  • Samtliga kungadömen i eller utanför Västerås blir till slagg eller förintas av iszombier.
  • Populasen reser sig mot sina orättfärdiga härskare och genomför en demokratiserande revolution. Upplysning. Industrialism. Ett civiliserat samhälle uppstår i ruinerna.

Here we go.