This entry is part 2 of 12 in the series Game of Thrones Säsong 1

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Innan jag ser avsnitt 1 tänker jag skriva ner mina förväntningar. De baserar sig på saker jag hört och läst om serien och böckerna.

Jag förväntar mig ohyggligt tråkiga miljöer. Det blir ju fantasy, beskriven som hyfsat låg sådan, och dessutom har jag sett screencaps. Jag förväntar mig karga vildmarker, obekväma och primitiva slott, primitiva byar/städer, stenhus utan riktiga golv eller väggar eller taklampor, och ingen intressant teknologi överhuvudtaget. Kort sagt, skitig medeltid av det slag jag har väldigt svårt för.

Continue reading

This entry is part 1 of 12 in the series Game of Thrones Säsong 1

Bakgrund för nytillkomna

Jag snackade skit om Game of Thrones, som jag tyckte verkade vara en estetiskt och handlingsmässigt skittråkig fantasyserie som mest handlade om primitiva stamfolk som slog varandra i huvudet och intrigerade. Jag hatar sånt; dels är medeltida kläder och miljöer aktivt vämjeliga, dels är jag helt ointresserad av människorna i de berättelser jag tar del av. Jag bryr mig om koncepten, idéerna, den övergripande handlingen.

När jag snackat skit om serien några gånger uppmanades jag av användare på forumet rollspel.nu att pröva på att se några avsnitt, eftersom min åsikt om serien trots allt vägde ganska lätt om jag inte sett något av den. Jag frågade hur många avsnitt jag borde se, och fick som svar att jag borde se säsong 1.

Så jag såg säsong 1, eftersom jag inte kan motstå att försöka klättra upp på varje riktigt hög häst jag ser. Utsikten är så mycket bättre från en rejält hög hästrygg, så att säga.

Min slutsats efter att ha sett säsong 1 var väl i princip att Game of Thrones är en estetiskt och handlingsmässigt skittråkig fantasyserie som mest handlar om primitiva stamfolk som flår varandra i huvudet och intrigerar.

Men, jag skrev recensioner av varje avsnitt här på forumet. Och de inläggen fick en himla massa “Gilla”-tryckningar och uppmuntrande tillrop. Och eftersom jag lider av kroniskt bekräftelsebehov så blev “titta på Game of Thrones” min nya egosmekning snedstreck självskadebeteende. Jag tog mig igenom alla fem säsonger som fanns, och fick därmed en respit.

Rollista

Eftersom folk i GoT har så tråkiga namn som är omöjliga att komma ihåg, och eftersom jag ju måste hitta NÅGOT att roa mig med medan de här inkonsekventiella idiotjävlarna visar mig varför mitt önskade slut på serien är “alla dör i en eld”, så har jag hittat på nya namn till ett antal av de inblandade.

  • Belgarion – Jon Snow
  • Blomriddarn – Loras Tyrell
  • Crazy Person – Ellaria Sand
  • Darth Various – Varys
  • Duran Duran – Prins Doran
  • Fabio – Daario Naharis
  • Fantasy-Fritzl – Craster
  • Frankenstein – Qyburn
  • Göran – Jorah Mormont
  • Han Solo – Mance Rayder
  • Kung Gris – Robert Baratheon
  • Kung Homo – Renly Baratheon
  • Lennart – Gendry
  • Lillsnuppen – Lillfinger
  • Loranga – Hizdahr zo Loraq
  • Marcy – Mycella
  • Margarin / Maggan – Margorie Tyrell
  • Mellistanten – Melisandre
  • Misandria – Missandei
  • Mobbar-Bengt – Alliser Thorne
  • Rapey McCreepy – Joffrey Baratheon
  • Rödskägg – Tormund Giantsbane
  • Semlan – Barristan Selmy
  • Shitlord Tarly – Randyll Tarly
  • Simon – Ramsay Bolton
  • Slimey – Jaime Lannister
  • Smugglas – Davos Seaworth
  • Snyggo – också Daario Naharis
  • Snöjonte – Jon Snow
  • Stannis the Menace – Stannis Baratheon
  • Sune – Lancel Lannister
  • Tummen – Tommen
  • Veyron i Ottan – Euron Greyjoy
  • Xenu – Xaro Xhoan Daxos

So… I’ve been using rtorrent as my main torrent client for a couple of years now. I have it running on my server and I’m usually adding torrents either by placing them in a watchdir or by adding them through a web interface (rutorrent, in case you’re wondering).

One of the things I’ve always wanted was to have rtorrent handle multiple categories. I wanted games I downloaded to go into a “games” directory, comics into a “comics” directory, and so on. I’ve been looking for solutions for a few years now, and all I’ve found online are people in the same boat. So today I decided to spend a few hours experimenting… And this is the result.

Continue reading

En av de centrala delarna i hur jag tänker kring elever är att jag vill ha en relation till eleverna. Jag vill att vi ska kunna skratta och prata strunt tillsammans, att vi ska kunna diskutera schyssta filmer eller liknande utanför lektionen. Då kan vi också ha öppna diskussioner om hur gruppen fungerar, vad de tycker om mina uppgifter, vad som kan förbättras och så vidare.

Det här upplever jag är en rätt välfungerande strategi, men ibland stöter jag på en mer svåravläst och reserverad klass. Där man får lite mindre gensvar, där de inte hejjar på en i korridorerna. De kommer i tid, de gör uppgifterna, men jag får liksom aldrig riktigt syn på vilka de är som människor. Enligt en del lärare är de här eleverna idealiska: de är inte uppkäftiga, de lyder instruktioner och regler, de är aldrig obekväma. Kanske kommer de i efterhand och tycker att de fått orättvisa betyg, men inte mer än så.

Jag blir mest nervös när jag får såna klasser. Jag blir paranoid: Hur går snacksat när jag inte är med? De kanske hatar mina uppgifter, finner dem för enkla/svåra/meningslösa. De kanske tycker att jag är en tönt. Men jag kan inte veta.

Jag har ännu inte hittat något i mina ögon klockrent sätt att hantera sådana klasser. Allt jag kan göra är att försöka fortsätta bryta genom skalet, försöka locka fram människan bakom “duktig elev”-masken…

I like experimenting with things, and one of the simplest ways to experiment with something online is to edit URL’s. Sometimes changing a URL can give access to new functions or content, or just enhance your bookmarks or how you use a certain site.

It occurred to me that most people probably do not know how URLs work, or how to do experiments with them… So here’s an example: The Marvel Digital Comics Unlimited web interface.

Continue reading

So… I really like the form factor of the smaller, “original” EEE series (701, 900, 901) netbooks. They’re just the perfect size for use on busses, trains, etc. They don’t require much in terms of packaging or storage, they’re just very simple to carry around. My first EEE was a 900, since then I’ve tried the 1015PEM but I quickly realized it was too big for me, so I was relly happy when I found the 901 – it’s like the 900, but with much better battery life and processor. The only thing It’s lacking is a 3G slot, and I’m currently looking for a 901 Go though they seem kind of hard (and slightly expensive) to get ahold of.

Anyways, I have been trying out different operating systems and distros on the 901, trying to choose one for everyday use. What I want is basically what everyone wants in a netbook: fast boot time, responsive interface. Right? A simple way to get right into the processor of surfing or writing or whatever. My first choice was Ubuntu with Gnome 3 as a launcher, since I am absolutely in love with Gnome 3. But I found that the poor little 901 processor/ram/SSD couldn’t handle the Gnome monster very well. Sure, it booted up OK, but then I had kind of a 2-second delay between pressing the Super button and the menu actually appearing… Just not responsive enough. So I went a’shoppin. Since I know I was going to test quite a few distros and OS’s here, I created a simple test.

Continue reading

Jag har funderat på om jag ska dela med mig av elevers positiva kommentarer här på bloggen. Jag vill ju att det här ska vara en positiv plats, där jag delar med mig av saker som är roliga och där jag visar hur mycket jag trivs som lärare. Lite som en motvikt till allt dåligt som skrivs om vårt yrke. Samtidigt känns det ju väldigt konstigt att skriva när eleverna säger något bra om en; jag är ju inte sämre “svensk” än att jag är obekväm med att slå mig för bröstet. Man vill ju inte skryta. Man ska inte tro att man är något…

Men, jag ska försöka övervinna mina drifter där. Det finns plats för annat än konstruktiva tips på bloggen, och kanske kan det hjälpa mig att komma igång lite med skrivandet här igen…

Såhär lät det idag:

Elev: “Det här känns typ inte som lektioner, och du känns typ inte som en lärare…”

Jag: “???”

Elev: “Du känns mer som en kompis som lär en grejer. Och så kan man inte, typ, som på andra lektioner låtsas vara intresserad för att få bra betyg, för här är man ju intresserad, och det är kul…”

Ja, jisses. De små liven.

As you might have noticed by now, if you’ve been here before, I am a bit of a nerd. Oh really? Yes, really. One of the things that make me a nerd is my somethines slightly-more-than-healthy interest in large robots, particularly of the transforming kind. I’ve been a Transformers fan for as long as I can remember. Owned a lot of the toys and all the comic books (in Swedish).

Well, it turns out a lot of other people really liked Transformers too. And now we’re all grown up. OK, perhaps not completely grown up – as you might have surmised from the aforementioned unabated interest in robots that transform – but grown up enough to have Real Jobs and a Steady Income. And of course, some of us then decide we want to revisit the same comic books, and toys etc, that we enjoyed when we were younger.

And this brings us to the subject of this post: I’ve been trying to figure out which of the various reprints of the original (American) G1 comic is the best. At first I tried using the powers of teh Internets, but I didn’t find the information I needed to make a decision. The Decision is, of course, which of these reprint series I’m going to complete. Mixing them won’t work, since they split the original comic in different ways. And besides, I really like the uniform look of multiple albums of the same series in my bookcase.

So, I bought the first album of each series, and can now make an honest comparison. And of course I felt like I needed to share, so here goes: my quick and dirty look at the first volume of the three reprints of The Transformers, Generation 1.

All three covers of G1 reprints
All three covers

Continue reading

Spel: Diaspora

Format: PDF

Antal sidor: 270

Diaspora försöker fylla lite samma nisch som gamla Traveller, men använder ett mer abstraherat system och mer spelarinput. Det är väldesignat som regelsystem, men förklaras lite förvirrat och boken har inte direkt en optimal struktur. Systemet är faktiskt ruggigt bra och väldigt inspirerande. Synd bara att det är så anpassad för en spelstil som inte lockar mig, åtminstone inte som spelledare. Jag är glad att jag köpte det och kommer att ha kvar det i hyllan, men mer för inspiration än för att spela.

Spelet bygger på Fate och har en meta-ekonomi av poäng man får för att acceptera motgångar och betalar för att göra coola saker, lite förenklat. Funkar säkert bra om man inte hatar sådana mekaniker. Mekaniken som sådan är nämligen väldigt snyggt genomförd. Systemet simulerar det mesta med hjälp av “taggar” som kallas aspekter, ett rum som brinner har kanske aspekten “brinner”, och den kan då användas av t.ex. SL för att försvåra saker man försöker göra i området rent mekaniskt. Väldigt smart system.

Det använder också en skala från -6 till +6 för att mäta saker, och har en skala i ord för hur bra man lyckas med något. Jag tycker inte om sådana skalor eftersom de kräver att man omvandlar mellan siffror och ord flera gånger, när man kommunicerar regelsystem.

Det finns få eller inga sätt att befria spelarna från att använda systemet, och det tror jag är medvetet. Man vill involvera spelarna. Väldigt mycket av mekaniken är abstrakt metaspelande, där spelarna tar beslut snarare än rollpersonerna. Det är säkert kul, om man tycker sånt är kul.

Systemet för att skapa stjärnsystem är väldigt visuellt och enkelt men ger väldigt mycket bra output i form av information som inspirerar om varje system och relationerna mellan dem.

Layouten är snygg men väldigt tråkig. Jag vill ha illustrationer! Men jag gissar att budgeten för spelet inte var så stor, så jag förstår varför det inte är lika snyggt som t.ex. Coriolis.

Omdöme: Antagligen det bästa rollspel jag inte känner för att spelleda.

Betyg: 4/5