Om namn och bakgrunden till tittandet.
Den här gången testade jag ett litet experiment: jag valde att koppla bort mina negativa känslor inför serien för att istället försöka se den neutralt. Välja att inte störa mig, och så vidare.
Det ledde, inte helt oförutsägbart, till mindre negativa känslor inför serien. Vilket i sin tur leder till tråkigare sammanfattningar, om jag inte tar och kryddar dem lite i efterhand.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Sammanfattning av delhandlingarna:
Daenerys våldtas av sin make, hittar en slavkompis som varit prostituerad, och lär sig av henne hur man knullar. Och eftersom hennes make är en marginellt mer primitiv vilde än alla de andra primitiva vildarna i serien så styrs han såklart helt och hållet av sin kuk så nu kan hon med sin nyfunna “sexuella makt” ta kontrollen över sitt liv igen. Fy fan, är det nån jävla mansrättsaktivist som skrivit den här sörjan? De visar drakäggen några gånger och pratar lite om drakar dock. Alltid något.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Sammanfattning av handlingen (inte nödvändigtvis i ordning):
Först dödas två av tre inavlade idioter av folk med blåfärgade kontaktlinser i ett ganska snyggt vinterlandskap.
Sen hugger Ned Stark huvudet av den överlevande för att han är ett rövhål som befinner sig i en vanvettig hederskultur där man mördar desertörer.
Om namn och bakgrunden till tittandet.
Innan jag ser avsnitt 1 tänker jag skriva ner mina förväntningar. De baserar sig på saker jag hört och läst om serien och böckerna.
Jag förväntar mig ohyggligt tråkiga miljöer. Det blir ju fantasy, beskriven som hyfsat låg sådan, och dessutom har jag sett screencaps. Jag förväntar mig karga vildmarker, obekväma och primitiva slott, primitiva byar/städer, stenhus utan riktiga golv eller väggar eller taklampor, och ingen intressant teknologi överhuvudtaget. Kort sagt, skitig medeltid av det slag jag har väldigt svårt för.
Bakgrund för nytillkomna
Jag snackade skit om Game of Thrones, som jag tyckte verkade vara en estetiskt och handlingsmässigt skittråkig fantasyserie som mest handlade om primitiva stamfolk som slog varandra i huvudet och intrigerade. Jag hatar sånt; dels är medeltida kläder och miljöer aktivt vämjeliga, dels är jag helt ointresserad av människorna i de berättelser jag tar del av. Jag bryr mig om koncepten, idéerna, den övergripande handlingen.
När jag snackat skit om serien några gånger uppmanades jag av användare på forumet rollspel.nu att pröva på att se några avsnitt, eftersom min åsikt om serien trots allt vägde ganska lätt om jag inte sett något av den. Jag frågade hur många avsnitt jag borde se, och fick som svar att jag borde se säsong 1.
Så jag såg säsong 1, eftersom jag inte kan motstå att försöka klättra upp på varje riktigt hög häst jag ser. Utsikten är så mycket bättre från en rejält hög hästrygg, så att säga.
Min slutsats efter att ha sett säsong 1 var väl i princip att Game of Thrones är en estetiskt och handlingsmässigt skittråkig fantasyserie som mest handlar om primitiva stamfolk som flår varandra i huvudet och intrigerar.
Men, jag skrev recensioner av varje avsnitt här på forumet. Och de inläggen fick en himla massa “Gilla”-tryckningar och uppmuntrande tillrop. Och eftersom jag lider av kroniskt bekräftelsebehov så blev “titta på Game of Thrones” min nya egosmekning snedstreck självskadebeteende. Jag tog mig igenom alla fem säsonger som fanns, och fick därmed en respit.
Rollista
Eftersom folk i GoT har så tråkiga namn som är omöjliga att komma ihåg, och eftersom jag ju måste hitta NÅGOT att roa mig med medan de här inkonsekventiella idiotjävlarna visar mig varför mitt önskade slut på serien är “alla dör i en eld”, så har jag hittat på nya namn till ett antal av de inblandade.
Spel: Diaspora
Format: PDF
Antal sidor: 270
Diaspora försöker fylla lite samma nisch som gamla Traveller, men använder ett mer abstraherat system och mer spelarinput. Det är väldesignat som regelsystem, men förklaras lite förvirrat och boken har inte direkt en optimal struktur. Systemet är faktiskt ruggigt bra och väldigt inspirerande. Synd bara att det är så anpassad för en spelstil som inte lockar mig, åtminstone inte som spelledare. Jag är glad att jag köpte det och kommer att ha kvar det i hyllan, men mer för inspiration än för att spela.
Spelet bygger på Fate och har en meta-ekonomi av poäng man får för att acceptera motgångar och betalar för att göra coola saker, lite förenklat. Funkar säkert bra om man inte hatar sådana mekaniker. Mekaniken som sådan är nämligen väldigt snyggt genomförd. Systemet simulerar det mesta med hjälp av “taggar” som kallas aspekter, ett rum som brinner har kanske aspekten “brinner”, och den kan då användas av t.ex. SL för att försvåra saker man försöker göra i området rent mekaniskt. Väldigt smart system.
Det använder också en skala från -6 till +6 för att mäta saker, och har en skala i ord för hur bra man lyckas med något. Jag tycker inte om sådana skalor eftersom de kräver att man omvandlar mellan siffror och ord flera gånger, när man kommunicerar regelsystem.
Det finns få eller inga sätt att befria spelarna från att använda systemet, och det tror jag är medvetet. Man vill involvera spelarna. Väldigt mycket av mekaniken är abstrakt metaspelande, där spelarna tar beslut snarare än rollpersonerna. Det är säkert kul, om man tycker sånt är kul.
Systemet för att skapa stjärnsystem är väldigt visuellt och enkelt men ger väldigt mycket bra output i form av information som inspirerar om varje system och relationerna mellan dem.
Layouten är snygg men väldigt tråkig. Jag vill ha illustrationer! Men jag gissar att budgeten för spelet inte var så stor, så jag förstår varför det inte är lika snyggt som t.ex. Coriolis.
Omdöme: Antagligen det bästa rollspel jag inte känner för att spelleda.
Betyg: 4/5
