Press "Enter" to skip to content

Krank kollar på Game of Thrones S02E10

Om namn och bakgrunden till tittandet.

Tyrion dog inte, såklart. Däremot är han inte hand längre. Bronn styr inte längre kungsgardet. Hans vildfolk har fått betalt och stuckit hem. Ingen tycker om honom, ingen vill ha honom, bara för han äter mask… Eller OK, Shea och spindeln verkar fortfarande gilla honom. Shea vill att hon och han ska fly. Han är självömkande och försöker skapa distans till henne genom att låtsas som att deras relation handlar om att han betalar henne för att ljuga. Han vill stanna, för han gillar att spela maktspel. Hon säger att hon skiter i pengar och stannar om han stannar. Sen pussas de. Och eftersom jag är en sentimental jävel som är extremt lättmanipulerad när det gäller sånt här så fällde jag en tår eller tre.

Rapey McCreepy, den avskyvärda lilla råttan, bekräftar sin farfar som hand och utser lillfinger till chef över Harrenhall. Marjorie, alltså Kung Homos änka, erbjuds som fru till Rapey av sin bror. Rapey tackar efter lite tjafs ja, och tänker nu inte gifta sig med Sansa. Lillfinger lovar henne att han ska hjälpa henne fly norrut eftersom Rapey antagligen kommer att både slå och knulla henne om hon stannar. Marjorie får iaf bli drottning, och det lär hon väl tycka känns trevligt tills hon får reda på att Rapey gillar att se kvinnor få sjukt mycket trubbigt våld.

Spindeln snackar med en av littlefingers prostituerade. Oklart vad den scenen gjorde. Jag antar att hon blir viktigare sen.

Brienne fortsätter dra med sig Slimie. Slimie fortsätter trolla Brienne. De möter ett gäng på tre fula äcklon som dödat prostituerade (eller kanske bara vanliga tjejer, lite oklart) och hängt dem från ett träd. Hon försöker först snacka sig förbi, men dödar dem i slutänden. Och begraver de som hängde. Slimie verkar lite impad. Blir han kär i henne får jag börja ta med mig spyhink till de här sittningarna.

Robb tänker gifta sig med helerskan. Cat hycklar och snackar om vikten av att hålla sina eder; Robb är ju bortlovad redan. Robb påminner henne om att hon släppte Slimie och därmed fuckat upp precis allt. Sen gifter han sig.

Stannis är arg eftersom han förlorade. Prästinnan, som faktiskt inte verkar veta ett skit om krig, lovar honom ännu mer guld och ännu fler gröna skogar. Av någon anledning stryper han henne inte på plats. Eller det gör han, men han slutar innan hon dör. Sen säger hon att han kommer att ge upp allt han håller kärt men vinna till slut, och sen får hon honom att kolla in i elden, där han får se nåt som vi inte får se.

Daenerys går till de onda, onda magikernas torn. De trollar in henne, och Göran slarvar bort henne. Därinne kör magikerna nån fullständigt poänglös serie “prövningar” där hon får välja mellan grejer hon brytt sig om (järntronen, drogo) och att fortsätta leta drakar. De återanvänder lite sets från andra delar av serien, t.ex. muren och så. Men de där prövningarna visar sig vara fullständigt poänglösa, för när hon når drakarna så slås hon i järn. Tydligen stärks magikernas (eller magikerns, det finns inga tecken på att de egentligen är flera) magi när drakarna är nära, och drakarna stärks när Daenerys är nära. Tyvärr strärks ju då drakarna när hon är med, så de ELDAR UPP magikerjäveln och förintar kedjorna. Sen låser Daenerys upp Xenus hemliga valv, som han haussat hela tiden men visar sig vara tomt, och låser in honom i det. Hon snor hans grejer och tänker köpa ett skepp för pengarna.

Arya och de andra träffar En man på vägen. Han erbjuder Arya att bli tränad till supercool ninjamördare. Hon tackar nej för att hon “måste hitta sin familj”. Whatever. Den kan hon väl hitta sen? Först fräna grejen, sen bryr vi oss. Iallafall visar det sig att En man i själva verket är en hamnskiftare som kan byta ansikte. Vilket får mig att ännu mer känna att hon valde fel väg. Hon hade kunnat bli en fucking dödsmördande ninjakrigare med hamnskiftarkrafter men nä, hon ska leta efter sin värdelösa jävla familj istället. Hon får iaf ett mynt att ge till folk ifall hon vill komma i kontakt med snubben igen. Hon ska ge myntet och säga “Valar Morghulis”, som jag undrar om jag hört tidigare i serien.

Greyjoy är omringad och surig. Gammgobben tycker att han borde fly norrut, men istället håller han ett fint tal inför sina mannar om att de ska ut och dö. Sen slår hans mannar ner honom och sticker.

Bran och gänget kommer tillbaks till Winterfell, där gammgobben är nära döden. Han skickar dem norrut. Och får vildlingtjejen att döda honom snabbt och smärtfritt när barnen inte ser. Det där jag skrev om att jag är en blödig jävel innerst inne? Jag fällde en tår eller tre här också.

Ygritte petar på Jon med svärd. Halvhand käftar mer och hetsar Jon. Vildlingarna låter dem slåss. Jon dödar halvhand och vinner. Sen släpps han fri; nu litar de på honom. Rätt lagom, för precis efteråt kommer de till Han Solos läger.

Sam går och tjatar om Gilly. Då hörs TRE MOTHERFUCKING HORNSTÖTAR. Tre. Och vi vet vad det betyder… VI får se en HEL TOMTEARMÈ eller jag menar EN FUCKING ISZOMBIEARMÈ som inte bara består av bleka typer med blå kontaktlinser utan också en och annan halvrutten typ med saknade organ och hud och så. Riktiga zombies liksom. De verkar skita i Sam, dock.

Kontinuitet:

  • Tyrion är inte hand, Bronn är inte kungsvaktschef, etc.
  • Rapey byter blivande fru.
  • Littlefinger får Harrenhall.
  • Robb bryter sin ed och gifter sig med tjejen han känt i vaddå, en vecka?
  • Daenerys får sina drakar – och kontroll över sina drakar. De eldar magiker. Xenu stängs in i ett valv.
  • Greyjoy slås ner av sina mannar.
  • Winterfell eldas upp.
  • Bran och gänget beger sig norrut.
  • Jon dödar halvhand och får vildlingarnas tillit.
  • TRE MOTHERFUCKING HORNSTÖTAR och en hel zombiearmé kommer. Jag antar att det är söderut de marscherar.

Som synes hände rätt mycket i det här avsnittet. Flera av grejerna var rentav intressanta och/eller känsloskapande. Det var inte bara träliga dumhuven i tråkiga miljöer som rullade tummarna och pratade om hur jobbigt allt var och intrigerade. Om alla avsnitt var som det här avsnittet så skulle jag inte tycka alls lika illa om serien. Så om ni vill ha lika tjuriga recensioner framöver så får ni väl hoppas att S03-S05 följer ungefär samma mönster som de första två… Eller ja, det finns ju alltid folk att störa sig på. Jag tror inte serien kommer att tömmas på bröliga machon nångång snart, liksom. Och Jon Snow lär ju finnas kvar som en vårta på pungen.

  • Otroligt tråkiga miljöer. OK, bättre än bara lerigt mörker, men inget speciellt.
  • Tuttar och rumpor. En tuttvisare.
  • Alla är osympatiska. Mjaoae, de flesta är ju det såklart, men det fanns ju ett par relativt sympatiska scener åtminstone. Alltid nåt.
  • Folk dör hipp som happ. Jag uppfattade aldrig gammgobben i Winterfells namn (eller jag sket väl i det om jag ska vara ärlig), men han dog ju. Magikern dog. Han tror jag inte heller jag brydde mig om nåt namn på. Greyjoy lär väl fortsätta förpesta tillvaron ett tag till, gissar jag. Halvhand dör. Det är lite intressant att avsnittet med värsta stor-striden hade betydligt mindre dödande av namngivna och/eller intressanta karaktärer än avsnittet efter…
  • Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt) ÄNTLIGEN blir det lite fart. Det lär ju knappast fortsätta. Här hade vi magi och drakar, framför allt. Och iszombies lite på slutet.
  • Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Nej, ganska överlevbara mängder tjafs den här gången faktiskt.
  • Alldeles för mycket Jon Snow. Även här en ganska överlevbar mängd. Jag tänker att det nog handlade om att han inte sade något under avsnittet. Även om hans dumma nuna mest får mig att vilja elda upp den.

Be First to Comment

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.